3/22/2018

Känner mig kränkt av min dotter

För ett tag sedan uppmärksammades jag på att min dotter umgicks med en dotter till ett gammalt ex till mig. Detta ex var allt annat än godhjärtad sist vi sågs (för massor med år sedan). Först höll jag tyst om det hela, men en dag sa hon att hon skulle gå hem till denna kompis på fest. Jag kände mig då tvingad att varna henne för vilken typ av människa hon skulle gå hem till och berättade en del av vad som hänt för länge sedan. Detta gjorde jag enbart för att varna henne (skulle aldrig ha berättat någonting överhuvudtaget annars). Jag fick henne också att lova att inte berätta något om denna varning. Vilket hon lovade att inte göra.

Häromkvällen kom det fram att hon ändå berättat om detta för kompisen. Jag blev mycket arg och kände mig sviken förtroendemässigt (jag blir nästan aldrig arg). Saken är den att detta ex och jag har haft en ganska infekterad och hatisk relation till varandra och jag vill överhuvudtaget aldrig någonsin se människan igen (en av anledningarna till varför jag blev arg). Men nu känns det som att jag inte kan lita på min dotter igen. Som att jag blivit huggen i ryggen eller nåt. Känns även väldigt dumt om detta nu kommer fram till detta ex, då jag verkligen inte vill det.

Min väninna som var med när jag reagerade mot min dotter tog då hennes parti och sa: Det är väl inte så farligt. Jag sa då till henne att hon inte har med saken att göra. Nu i efterhand tycker jag att det var dumt av min väninna att lägga sig i och förminska min ilska gentemot dottern. Känner mig kränkt helt enkelt. Känner jag rätt eller är jag överkänslig?



Jenny Klefbom svarar:

Om jag förstår ditt brev rätt så är det inte ditt ex som din dotter nu har börjat umgås med, utan ex:ets barn. Eller är det så att flickorna fortfarande bor hemma, så att din dotter automatiskt även träffar ditt ex vid sina besök hos kompisen? Hur det än är så får väl eventuell kontakt mellan din dotter och ex:et ses som något som snarast är en konsekvens av umgänget med den andra tjejen och inte något din dotter aktivt valt.

Du skriver inte hur gamla era döttrar är, men jag tolkar det som att de är vuxna, eller åtminstone äldre tonåringar. Min tolkning grundar jag på att man oftast känner till vilka ens yngre barn umgås med redan då de börjar umgås, och här verkar ju umgänget ha pågått ett tag innan du fick reda på det.

En annan fråga som inställer sig hos mig är hur relationerna mellan barnen, och även mellan barnen och er vuxna såg ut på den tiden som er relation var pågående. Har ex:et haft rollen som styvpappa till din dotter, och i så fall; hur länge, och hur gammal var hon då? Har tjejerna kanske varit kompisar som små, och sedan kommit ifrån varandra för att nu hitta tillbaka till varandra? Eller ligger er relation så långt tillbaka i tiden att flickorna inte ens fanns då?

Jag blir också undrande över vilka oförrätter det är som ditt ex har begått och vad era konflikter har handlat om. Det är i mina ögon stor skillnad mellan om det han har gjort är farliga och kriminella saker, som han skulle kunna utsätta även din dotter för om hon kommer honom nära. Eller om det snarare handlar om att han har svikit och bedragit dig. Om man exempelvis har varit otrogen eller ljugit för någon så betyder inte det nödvändigtvis att man gör så mot alla, och sådant beteende behöver inte alls betyda att man är en dålig pappa eller människa i andra relationer än rena kärleksförhållanden.

Du skriver att du ville varna din dotter genom att berätta, men du skriver alltså inget om vad det är hon har att vara rädd för. Jag får samtidigt intrycket att det är viktigt för dig att din dotter tar parti för dig mot den här mannen. Det är kanske rimligt, om det han har utsatt dig för är helt irreparabelt, såsom att han har lurat dig på mycket pengar eller åsamkat dig fysiska skador som du tvingas leva med resten av livet.

Om det du har gått igenom är så traumatiskt att det inte finns någon riktig möjlighet att läka och lägga saken bakom sig, så kan man kanske av anhöriga förvänta sig att de håller en viss distans till en sådan förövare. Men om problemet snarare handlar om något sådant som jag skriver om ovan, ett känslomässigt svek eller liknande, så ser jag inte att det är rimligt att kräva av sin dotter att hon måste känna likadant inför denna man som du gör. Det som hänt tillhör i så fall det förflutna. Och det gäller dig, och inte din dotter, även om jag verkligen kan förstå dina känslor av frustration och vanmakt inför hur relationerna nu har råkat utveckla sig.

Att svika löftet till dig om att inte berätta något om dina förtroenden var dumt av din dotter. Man ska ju inte lova något som man sedan inte håller. Ska man spekulera så kan det dock finnas olika möjliga förklaringar bakom att så ändå skedde. Först av allt så funderar jag över om det är så att din dotter är så ung att hon fortfarande har svårt att gå emot sin mammas vilja? I sådana fall kan det vara svårt att stå upp för att man är så pass nära vän med den andra tjejen att man faktiskt vill kunna prata med henne om allt. Att vara tonåring innebär helt naturligt att ens lojalitet sakta förflyttas från föräldrarna till kompisarna.

En annan sak man måste ta med i beräkningen är att den information du gav henne troligtvis var både chockerande och upprörande för henne att höra, och man tänker inte alltid klart när man är under påverkan av starka känslor. Det är lätt hänt att man slänger ur sig löften som man sedan känner innebär att man hamnar i en så svår lojalitetskonflikt att man inte riktigt vet hur man ska hantera den.

Mitt råd till dig är att du noga tänker igenom på vilket sätt din dotter egentligen har med din gamla konflikt att göra. Förutom att sortera upp vad som rör dig och vad som rör din dotter, är det också viktigt att du skiljer mellan ditt ex och hans dotter. Du skriver till exempel att du ville varna din dotter för ”vilken typ av människa hon skulle gå hem till” när dottern skulle gå på fest hos sin kompis. Kanske menar du med det att flickan bor hos sin pappa. Men det var väl inte pappan som din dotter gick för att festa med? Om du i stället menar att du tror att flickan har samma negativa egenskaper som du en gång såg hos denna man, så är det inte rättvist. De är ju två helt separata personer.

Att vara en känslomässigt mogen människa handlar oftast inte om att ”välja rätt sida” i en konflikt, utan om att kunna hantera svåra situationer såsom andras meningsskiljaktigheter på ett respektfullt sätt utan att nödvändigtvis ta parti, utan att bryta förtroenden men framförallt utan att göra avkall på sina egna behov och preferenser. Du har alltså rätt till dina känslor kring ditt förflutna. Men även din dotter har rätt till sina känslor, i vilket ingår att själv välja sina vänner. Detta sagt med förbehåll att du som förälder förstås har all rätt i världen att göra allt för att skydda henne från att råka illa ut.

Vänliga hälsningar,