11/3/2009

Psykologutredning av 11-åring

Min son som är 11 år har varit hos logoped och han har fått diagnosen ospecificierad inlärningsstörning och också fått hjälpmedel för dyslexia.

Hon rekommenderar fortsätta med en psykologutredning för att veta hur mer man kan hjälpa honom. Pappan tycker att sonen har inte fått så mycket uppmuntran och hjälp från min sida för att kunna utveckla sin inlärningsförmåga och det han behöver är mer stöd och hjälp när han jobbar med sina läxor från min sida.

Pappan är emot en psykologutredningen för han tycker att sonen är inte så mogen för det och att vi ska vänta till han blir 13.

Jag hjälper sonen med läxor och ger mer tid och intresse än förut. Han lär sig och jag håller på att observera honom hur han lär sig bättre. Jag har köpt en tavla där jag visar och förklarar för honom , vi har också en dataprogram som läser och rättsatavar för honom. Vi har börjat använda alla dessa hjälpmedel från augusti månad.

Jag har sagt till lärarna i skolan att de ska låta oss prova alla hjälpmedel och olika sätt jag kan erbjuda honom att lära sig för att sedan göra en utvärdering och att jag och hans pappa ville vänta med psykologutredningen.

De har bjudit pappan till utvecklingssamtal också. Pappan bor inte med oss. Han kan inte hjälpa sonen på något sätt för han är helt blind.


Ingrid Gråberg svarar:

Ditt brev innehåller ingen fråga, men jag antar att du vill ha synpunkter på om och när man bör låta er son genomgå en psykologutredning. Frågan är vad logopeden menar med en psykologutredning. Det mest troliga är hon menar att man bör låta er son göra ett begåvningstest för att man både ska få kännedom om hans allmänna begåvningsnivå och mer specifik kunskap om hans kognitiva styrkor och svagheter.

En sådan kartläggning är en bra grund att utgå ifrån när man ska fatta beslut om vilka hjälpinsatser som behövs. Genom att titta på både styrkor och svagheter kan man anpassa pedagogiken och hjälpmedlen, så att man på bästa sätt utnyttjar styrkorna och kompenserar för svagheterna.

Min åsikt är med andra ord att ni bör tacka ja till en psykologutredning. Den återstående frågan blir då när detta ska ske? Jag kan förstå poängen med att vänta lite och se vad de pågående hjälpinsatserna ger för resultat, men samtidigt är det uppenbart att logopeden inte tror att de insatserna kommer att vara tillräckliga – i annat fall hade hon inte rekommenderat en vidare utredning. Be gärna logopeden förklara närmare hur hon tänker.

Pappans argument att er son inte är tillräcklig mogen för att genomgå en utredning har jag svårt att förstå. Det man gör när man utreder barn är att jämföra deras resultat och testbeteenden med jämnåriga. Testen är utformade så att om man testar om barnet med samma begåvningstest några år senare så kan man förvänta sig att barnet ligger på samma nivå i förhållande till sina jämnåriga båda gångerna. Presterar man över det normala som 7-åring, så förväntas man även prestera över det normala när man är 15 år. Undantag finns alltid, men principen är som jag har beskrivit det ovan. Testerna är också självklart utformade för att passa barnets ålder och det finns tester anpassade för att utreda även mycket små barn.

Misstänker man att ett barn har generella eller specifika inlärningssvårigheter, så är det alltid bättre ju tidigare man upptäcker det. Det händer allt för ofta att man först i högstadiet upptäcker att en elev har inlärningssvårigheter, vilket innebär att eleven utsatts för överkrav i skolan under många år. Min rekommendation blir därför att lita på logopedens bedömning och anta erbjudandet om utredning utan fördröjning.

Vänlig hälsning