2018-08-29
Min sambo har tvångssymtom
Jag och min sambo har nu bott tillsammans i två år. Han har alltid (under tiden jag känt honom) haft ett behov att kolla så att dörren är låst, och då drar han i handtaget cirka 10-20 gånger. Jag har insett att hans behov att kontrollera saker hemma blivit "värre" så som stå vid ugnen och spisen minst 2 min för att kolla så den är avstängd, trycka igen kylen och frysen flera gånger och nu har han även börjat kontrollera att bilen är låst.
Jag har aldrig riktigt tänkt att han har tvångssymtom (ocd) men för cirka 3 veckor sedan började jag läsa om det och känner igen hans beteende i det jag läser! Jag har försökt att prata lite lätt med honom om detta men han pratar alltid bort det men jag har fått sagt till mig att han får ångest om han inte kollat detta. Idag försökte jag ta upp det igen och han blev plötsligt nedstämd (som om han vet att något är fel). Han sa dessutom att han inte vill prata om det.
Jag vet inte vad jag ska göra! Det gör ont i mig att jag vet att han mår dåligt och borde få hjälp men inte veta vad jag ska göra eftersom han själv inte vill erkänna det! Jag har även läst att man inte ska svara på hans så kallade "försäkringar" vilket jag alltid har gjort.
Han ber mig ofta innan vi ska gå hemifrån eller gå och sova att kolla dörren, spisen, kylen, frysen och ugnen men säger jag nej så blir han ledsen på mig och nu blir jag orolig att om jag kollar åt honom blir hans tvång värre och att om jag inte kollar det åt honom så får han mer ångest. Snälla hjälp mig! Han är det viktigaste jag har och vill hjälp honom!!
Psykolog Liria Ortiz svarar:
Det kan mycket väl vara så att din sambo har det som kallas för tvångssyndrom. Det du berättar om stämmer väl överens med de upplevelser och de beteenden som personer med den diagnosen brukar ha. Men jag vill ändå något reservera mig. För en definitiv diagnos av din sambos problem behövs förstås ett besök och en utredning hos en läkare eller en psykolog. Men låt oss ändå ha som utgångspunkt att du har rätt, att din sambo har besvär med tvång.
Ett dilemma är ju att din sambo inte vill prata med dig om sina tvångssymtom trots att de så påtagligt finns i hans vardag, och även har börjat involvera dig. Möjligen kan det förstås på åtminstone två sätt. Ett tvångssyndrom består i princip av två delar som samspelar med varandra; tvångstankar som tränger sig på, och tvångshandlingar för att neutralisera tankarna, då de upplevs som skrämmande och otillåtna.
Tvångstankarna kan ha ett innehåll som känns mycket främmande för personen, bisarrt och stötande, kanske med inslag av otillåten sexualitet och våld, eller bara mycket märkliga på ett skrämmande sätt. Även om man har insett att man inte väljer att tänka de här tankarna, så upplever man ändå att de utgår från en själv och att man på det sättet är ansvarig för dem. Att bagatellisera sina problem med tvång, eller förneka dem helt, är ibland ett sätt att försöka undvika att riskera att behöva berätta om tankarna bakom beteendet som känns så främmande och olustiga, och skamfyllda.
Det andra skälet till att din sambo drar sig undan kan vara att han har den ganska vanliga uppfattningen att besvär med tvång inte går att göra så mycket åt, utan är något som man får leva med, och försöka hantera på egen hand så gott det går. En behandlingspessimism som gör att det inte uppfattas som särskilt meningsfullt att ge sig i en diskussion om vad som kan göras och var hjälp finns att få.
Men detta stämmer inte längre. Kognitiv beteendeterapi är en variant av psykoterapi som har visat sig vara effektiv vid tvångssyndrom, och den kan erbjudas på flera sätt. En möjlighet är att gå i psykoterapi på sedvanligt sätt hos en legitimerad psykolog eller psykoterapeut, i det här fallet hos en som är utbildad i kognitiv beteendeterapi. En annan möjlighet är att på egen hand använda sig av råd och tekniker från kognitiv beteendeterapi med stöd av en självhjälpsmanual, det som kallas för biblioterapi.
Jag föreslår att du försöker få din sambo att börja så, då det kanske känns som ett mindre stort steg att ta i jämförelse med att kontakta en psykolog eller en psykoterapeut. Så köp boken Tvångssyndrom/OCD: orsaker och behandling i ett beteendeterapeutiskt perspektiv av Olle Wadström eller boken Tvångssyndrom/OCD: Nycklar på bordet av Susanne Bejerot och föreslå din sambo ni tillsammans läser kapitlet om tvångssyndrom. Som en studiecirkel för er två! Så ni kan lära er varför och hur man kan drabbas av tvång, och hur man kan minska tvångets inflytande över en.
Jag tror utifrån det du berättar om din sambos sätt att hittills reagera när du försökt att ta upp frågan med honom, att det här sättet, ett mer kartläggande och resonerande sätt, kan underlätta för honom att närma sig den som det verkar ganska laddade frågan om hans tvång. Inom psykologin talar vi ibland också om vikten av normalisering av svårigheter. Att din sambo får läsa om hur relativt vanligt det faktiskt är med den ångestvariant som heter tvångssyndrom, och att det finns en väl utvecklad metod för att behandla syndromet, kan göra att han får ökad kunskap om att detta verkligen inte är något som han är ensam om att uppleva och kämpa med.
Du bekymrar dig över att du har svarat på din sambos behov av ”försäkringar”, och du har läst att det borde du inte ha gjort. Nej, det är väl sant, men rollen som anhörig till en person med tvångssyndrom är knepig, och rymmer en hel del utmaningar. Att stå emot att bli indragen i tvångshandlingarna är verkligen en sådan. Försök förstås att undvika det så gott det går. Här är ett exempel på hur du kanske kan säga: Nu svarar jag inte på din fråga om dörren är låst, jag vet att det ditt tvång som undrar. Jag svarar inte för jag har uppfattningen att du på sikt mår bäst av det. Det här är mitt sätt att hjälpa dig.
Visst är det en poäng i att du inte medverkar i din sambos tvång, men studier visar att ännu mer hjälpsamt är att man som anhörig fokuserar bort från tvånget och till det vardagliga. Med andra ord, uppmärksamma det som är icke-tvång som förstås också finns i er vardag. Var närvarande i det när det händer, och uppmuntra vararandra att allt oftare och allt mer ge plats för det.
Detta sista är viktigt också på det sättet att ni inte ska förvänta er en mirakelkur. Behandling kommer att hjälpa, men det kommer att ta tid, och kräva en hel del arbete av er båda. Så det är viktigt att ni hittar en balans i vardagen, och aktivt ger plats för de andra sidorna av er relation. Där ni är bekväma med varandra, trivs ihop, och bara har det okomplicerat och kul ihop.
Här kan du läsa mer om:
Varma hälsningar
