Min bästa vän har begått ett sexuellt övergrepp
Jag har nyligen fått reda på att en av mina närmaste vänner sedan barnsben, när hon var yngre ca 11 år gammal sexuellt utnyttjat sin då 5 år yngre lillasyster. Hon smög sig på systern sovande för att röra på henne och lät även systern ta på henne själv. Hon säger att hon bara lät henne suga på bröst och att det inte var något tvång då hon bara frågade och systern gjorde det hon bad om.
Min vän har varit väldigt nedstämd på sistone och det var när jag frågade henne om vad som hänt som jag fick reda på allt detta vilket kom som en chock. Själv brast hon ut i gråt och berättad allt som hon hållit inom sig. Hon berättade att hon redan vid 10 årsåldern upptäckte porr och det hon då såg utförde hon sedan på sin lillasyster.
Hon inte vet vad hon ska göra nu då hon försökt skjuta undan allt detta bakom sig då hon och systern idag. 8 år senare har en bra relation men att det inte går då hon hela tiden tänker på det hon gjort även fast lillasystern inte kommer ihåg något och även fast det bara var ett fåtal tillfällen och inte under längre perioder.
Det är bara jag som vet om detta och jag vet verkligen inte vad jag ska göra nu. Jag kan inte se henne på samma sätt som förr längre för hon har begått ett brott. Ska jag berätta för familjen? Lillasystern? Polisen? Eller be min vän söka hjälp då hon menar att det hon gjort inte var medvetet då hon blivit hjärntvättad av porrtittandet? Snälla hjälp mig med mitt nästa steg.
Psykolog Ingrid Gråberg svarar:
Om man utnyttjar sitt överläge, eller utnyttjar att någon är ur stånd att uttrycka sin vilja, när man utför sexuella handlingar, ja då begår man ett sexualbrott. När det gäller barn är 5 års åldersskillnad mycket – både med avseende på mental mognad och fysisk storlek och styrka. Din vän hade definitivt ett överläge och utnyttjade även det faktum att systern sov. Samtidigt är man inte straffmyndig när man är 11 år. Och det beror på att man är inte mogen att fullt ut ta ansvar för alla sina handlingar då man är ett barn.
Är det brottsligheten i sig eller är det de sexuella handlingarna som gör att du har svårt att se på din vän med samma ögon som förr? Jag kan förstås ha fel, men jag misstänker att du inte hade reagerat lika starkt om du fått reda på att kompisen hade stulit något, vilket också är en brottslig handling.
Det du undrar är vad du ska göra nu när du fått reda på vad som hände för 8 år sedan. Min motfråga till dig är: Vad vill du uppnå med ditt agerande? Är det viktigt för dig att handlingarna blir bestraffade? Tror du att det finns risk för nya övergrepp? Är det viktigt att lillasystern får stöd och upprättelse? Är det viktigt att handlingarna blir kända inom och/eller utanför familjen? Vill du att din vän ska få hjälp?
Det blev många frågor, men min poäng är att du bör fundera över vad du vill uppnå med ditt nästa steg. Du behöver själv komma fram till om- och i så fall hur - du vill gå vidare. Kanske behöver du mer hjälp på traven. Då kan du till exempel kontakta PrevenTell och berätta om ditt dilemma. PrevenTell är en hjälplinje dit man kan ringa anonymt om man är orolig för sin egen eller någon annans sexualitet. Dit kan förstås också din vän ringa.
Behöver din vän hjälp? Mycket talar för det, även om hjälpen i dagsläget kanske inte behöver ha någon koppling till sexuella beteenden. Oavsett hur medveten hon var när hon utsatte sin syster för övergreppen, så är det något som hon inte kan släppa och det är uppenbart att det är något som plågar henne.
Behöver systern hjälp? Kanske. Enligt de uppgifter som du har minns hon ingenting av händelserna och relationen systrarna emellan är bra. Men helt opåverkad kan inte relationen vara, eftersom det här är något som hela tiden finns i tankarna hos din vän. Det kan heller inte uteslutas att det finns diffusa minnen hos systern som kan göra sig påminda om/när hon inleder sin första sexuella relation till exempel.
Jag tänker att det är viktigt för båda systrarna att övergreppen inte blir någon farlig hemlighet som aldrig får benämnas. Därmed inte sagt att hela världen behöver få kännedom om vad som hänt. Så vem bör få veta och vem bör berätta? Eftersom händelserna ligger 8 år tillbaka i tiden rör det sig inte om en akut situation, utan du har tid att fundera över vad du tror blir bäst. Eftersom du är den enda som fått ta del av hemligheten antar jag att det känns som ett stort ansvar att bära. Kan du få din vän att söka professionell hjälp, så kan du också se det som att du lämnat ifrån dig ansvaret.
Med vänlig hälsning
