Lugn hemma men vild på förskolan

Min 4,5-åring är snäll och harmlös hemma men på förskolan verkar han förvandlas så mycket så att pedagogerna gjort en orosanmälan. Hemma är han förvisso hoppig men blir sällan upprörd när han blir tillsagd. Det förekommer heller inga protester då det är dags att gå och lägga sig, utan han är välvilligt inställd och somnar fort och sover hela nätterna.

Det förekommer heller aldrig utbrott när han inte får som han vill. Naturligtvis protesterar han och muttrar men ger mig sig snabbt och är inte heller speciellt långsint.

På förskolan däremot har det nu framkommit att han inte sitter still vid samlingen, han kan skrika och säga fula ord till såväl andra barn som pedagogerna. Han blir lugnare när han få vara i mindre grupper och kan leka med andra barn så länge lekarna är lugna. Men han också kan komma in och "förstöra" andra barns lek genom att skrika och vara allmänt bråkig.

Till saken hör att han är ett "varannan-veckas-barn". Hos mig (pappan) är det bara han och jag så det blir aldrig livat på det sättet. Hemma hos sin mamma är de sju personer varav 5 är barn i åldrarna 4-18.

Kan det finnas någon rimlig förklaring till det här beteendet och hur man på bästa sätt kan bemöta det? Just nu känner jag mig tämligen hjälplös då jag inte har möjlighet att konfrontera honom, av den enkla anledningen att situationerna aldrig förekommer när vi är tillsammans.

Hemma hos sin mamma är det av naturliga skäl betydligt mer intensivt så det blir något av ett normalläge för honom. Därifrån kommer också några andra mindre charmiga egenskaper som tal om vapen samt svordomar. Men det förekommer bara där samt på förskolan.

Jag övervägar att utreda honom hos BUP för att om möjligt finna svaret till hans beteende den vägen. Min nästa fråga är hur den omställningen mellan veckorna kan tänkas påverka en 4-åring, dvs från lugnt 2-personershushåll till ett betydligt mer livat hushåll med sju personer.


Psykolog Liv Svirsky svarar:

Att barn beter sig olika i olika miljöer är väldigt vanligt. Barn påverkas av och anpassar sig efter bästa förmåga till sitt sammanhang. Det låter som att din son fungerar som allra bäst i lugna miljöer där en vuxen kan ta mycket hänsyn till honom och hans behov.

Du skriver att situationen hos sonens mamma är lite mer intensiv med flera barn och två vuxna, men även där fungerar han huvudsakligen bra även om han lär sig saker från sina äldre syskon, saker som du inte i alla lägen tycker är så positiva. Även den miljön kan man dock gissa är ganska snäll mot honom då de andra barnen är så pass stora att de sannolikt också kan ta en hel del hänsyn till en 4-årig lillebror.

På förskolan däremot fungerar han sämre och där är ju också miljön betydligt mer krävande för honom, det är många barn och möjligheten att ta hänsyn till honom och anpassa aktiviteter och sammanhang så att de passar honom bra är betydligt mindre. På förskolan visar han också upp beteenden som kan anses vara lite mer knepiga. Men, vilket är värt att notera, även där fungerar han bättre i mindre sammanhang och gissningsvis även i sådana där vuxna styr mer.

Jag tror inte att du behöver spekulera i att orsakerna till detta skulle handla om omställningen mellan olika boendemiljöer. Det är nog mer sannolikt att det helt enkelt är så att ju mer krävande miljön är desto tuffare blir det för din son och det visar han genom att bli lite mer stökig. Att göra en utredning i det läget kan vara värt att fundera över för eventuellt kan det vara så att din son har svårigheter som skulle kunna föranleda att han får en diagnos.

Samtidigt är det ju så att din son fortfarande är ung och ibland väntar man med att utreda så små barn för att invänta vad som sker i takt med deras utveckling och ökade mognad. Kanske växer det som i låga åldrar är problematiskt helt enkelt bort med tiden. En utredning, om den görs redan nu, kan ju givetvis också påvisa behovet av lite mer stöd och resurser. Samtidigt tycker jag att det, utifrån det du skriver i ditt brev, redan är ganska tydligt.

Din son fungerar bra i lugna miljöer, som hemma hos dig, men även i mindre grupper på förskolan. Sannolikt skulle han fungera ännu bättre på förskolan med mer stöd. Jag tycker därför att det vore klokt att ni föräldrar i första hand sitter ner med förskolan och diskuterar den möjligheten med dem. De har ju visat att de sett problemet och känner oro för er son så de bör vara intresserade av att försöka hitta en bra lösning.

Frågan blir då hur de kan hjälpa till med att tillgodose er sons behov av mer lugn och struktur. Det kan till exempel handla om att ha en ytterligare vuxen med i gruppen som kan hjälpa er son när det blir intensiva situationer eller när han tycks uppleva att det är lite jobbigt. Om man gör en sådan insats från förskolans sida kan man sedan utvärdera den efter en tid och se hur det fungerar. Då har man också betydligt bättre underlag för att bedöma om det behövs göras en utredning eller inte.

Vänliga hälsningar,