18 år och får ständiga utbrott
Jag är en tjej på 18 år som har problem med ilska och utbrott. Jag har alltid varit känd för mitt humör bland vänner och familj men jag trodde att det skulle försvinna med åren, nu fyller jag snart 19 och det har inte ändrats. Jag blir irriterad över småsaker och blir jag riktigt arg så vill jag riva hela huset, bokstavligen.
Jag minns aldrig vad jag säger till folk då jag är så pass arg och jag minns knappt vad jag har gjort. Har slängt både galgar,telefoner,böcker och vält stolar osv. En psykolog sa att jag hade tecken på borderline men att jag "var för ung" för att ha det? En annan sa adhd men att jag inte var tillräckligt hyper (jag klättrar inte på väggar osv). Jag har inte tålamod att genomgå en stor utredning, mina bröder har gjort det och det tog superlång tid.
Är mina utbrott enbart kopplade till någon diagnos eller kan det vara ett symptom på annat? Att växla så mycket i humör som jag gör tar all min energi och jag sårar folk i min närhet när jag slänger ur massa elaka saker som jag innerst inne inte menar. Dessutom mår jag väldigt dåligt psykiskt efter utbrott, jag kan trycka ner mig själv i flera dagar efteråt och verkligen HATA mig själv. Förstår att du inte kan sätta en diagnos. Men om du har några tips eller så så skulle jag bli jätteglad.
Psykolog Mathias Ortlieb svarar:
Jag kan verkligen föreställa mig att detta är tufft för dig! Ilska är en viktig känsla, den säger till oss när något är fel eller när vi känner att vi behöver ändra på något. Precis som med alla känslor så fyller ilska en viktig funktion och är lika naturlig som till exempel glädje eller rädsla. Även om du hamnar i problem på grund av din ilska så kanske den också har hjälpt dig i många situationer. Jag kan tänka mig att du är en person som säger vad du tycker och det är ju viktigt i många situationer i livet!Som med alla känslor finns det situationer när de inte riktigt passar in eller när de kanske blir för intensiva och starka. Det kan också vara så att i en viss kultur eller i en viss familj kan det vara mer ”normalt” att bli arg och i en annan kultur eller i en annan familj kan det vara mer vanligt att man inte uttrycker ilska. Det jag försöker beskriva här är att känslor är naturligt men beroende på omständigheter och situationer så kan ilska vara mer eller mindre ”ok” att uttrycka, det behöver inte vara så att man har en diagnos eller en svårighet. Ett annat sätt att se på ilska kan också vara att den kan vara uttryck för något annat, att det finns en annan känsla där bakom ilskan. Till exempel kanske man känner sig lite mindre sårbar om man blir arg istället för ledsen.
Om dina svårigheter
Det är några saker som du skriver som jag tänker på; du blir arg för småsaker och du kan få utbrott, ilskan har funnits med sedan du var liten och du kan kasta saker när du blir arg. Detta i kombination med att du kan såra andra och dig själv får mig att tänka att en utredning är en bra idé. Dina bröder har gjort utredningar och ibland går ju personlighetsdrag i arv, kanske är ni lika på en del områden? Du nämner två diagnoser, Borderline och ADHD, två olika diagnoser som ibland är väldigt lika. I båda diagnoserna finns en känslomässig del där man kan ha svårt att stå ut med frustration, man kan bli impulsiv och agera utan att riktigt tänka. Man kan ha ADHD utan att vara ”hyper” och man kan ha Borderline även om man är yngre. Det psykologen menade är att man oftast får diagnosen ”Borderline Personlighetssyndrom” när man fyllt arton år, men ofta kan man se personlighetsdragen innan dess. Både ADHD och Borderline är sätt att vara och sätt att agera, de är inga sjukdomar eller skador. Även om de inte är sjukdomar så kan de ställa till med en hel del bekymmer till exempel i skolan, i relationer eller så som du skriver med att man blir negativ mot sig själv.
Om utredning
Jag förstår att det känns jobbigt att göra en utredning, men en utredning kan vara viktig för dig och den behöver inte ta så lång tid som du tror. Jag tror är att den tiden du lägger ned på utredningen kommer att känns som en bra investering i efterhand. Du kommer i och med utredningen kunna få svar på om du har någon diagnos eller inte och du kommer även att få förslag på hur du kan må bättre. Jag skriver ett par länkar här nedan där du kan få mer information om diagnoserna som du nämnt och också om hur en utredning kan gå till. Oavsett om du går vidare med en utredning eller ej så skriver jag även några tips på hur du kan jobba med din ilska.
Tips
1) Börja skriv på en ilske-dagbok/ilskebok. Det behöver inte vara så avancerat, det räcker att du till att börja med till exempel skriver så här ”Onsdag kl 15:00: Var riktigt arg, 8/10”. Använd en skala från 1-10 där 10 är maximalt arg och 0 är lugn. Genom att skriva ned när du är arg, hur ofta och hur pass arg du är så kan du se mönster, när du ser mönster kan du bättre förstå och förebygga utbrott.
2) Ta hjälp av dina nära och kära! Var ärlig och berätta att det inte är personligt och att du ibland säger saker som du inte menar. Vi har alla våra fel och brister, de har sina och du dina, genom att prata med dem om din ilska tror jag att det blir lättare för dig och att dina relationer blir bättre.
3) Var uppmärksam på dig själv! När du känner att dina ilska börjar öka försök att avbryta händelsekedjan på något sätt. Kan du ta en paus från det du gör, gå ut och ta lite luft eller byta samtalsämnen? Genom att lyssna på dig själv och din kropps signaler kan du mer ta kontroll överdina känslor och din ilska
.4) Försök att kartlägga och hitta ”triggers”! Detta kan du skriva ned i din ”ilskebok”. Om du kan hitta situationer eller människor som lätt gör dig arg så kan du bättre förstå varför du blir arg och kanske även helt undvika vissa risksituationer.Avslutningsvis vill jag bara säga, kämpa på! Om du känner att det är rätt för dig, gör en utredning och sök dina svar. Genom att få svar på dina frågor kan du förstå dig själv bättre och också må bättre framöver.
