Blev jag sexuellt utnyttjad som barn?

Psykolog Ingrid Gråberg svarar:

Vårt minne fungerar inte som en filmkamera som registrerar allt objektivt och sedan kan spela upp varje frekvens precis så som det fångades av kameran vid det aktuella tillfället. Det mesta av det vi varit med om har vi inga tydliga minnesbilder alls av, helt enkelt på grund av att de inte gjort några större intryck. Vissa saker klumpar vi ihop till generella minnen. Till exempel minns vi inte varje frukost vi åt som barn, men kommer kanske ihåg både hur en standardfrukost såg ut och vad som vankades vid särskilda tillfällen.

Men saker som inte hör till den vanliga vardagslunken och som väcker starka känslor, de minns vi väl glasklart? Inte nödvändigtvis. Om, och i så fall vad, vi minns beror på en mängd olika saker, bland annat hur gammal man var när det hände och vad som skedde direkt efteråt. Tidigare erfarenheter påverkar också hur vi uppfattar och tolkar en situation här och nu. Och när vi senare medvetet försöker erinra oss det som hänt, eller om vi av någon anledning blir påminda om upplevelsen, så kan bilden ha förändrats ganska mycket. Vissa detaljer kanske vi kan återskapa precis så som de såg ut, lät eller luktade, medan andra delar är så pass färgade av andras berättelser och den egna histioren att det är svårt att veta vad som är vad. Ibland kan det till och med vara svårt att veta om en sak har inträffat på riktigt eller om det bara var en dröm.

Du undrar om det är möjligt att du kan ha blivit sexuellt utnyttjad och förträngt det. Enligt exempelvis Freuds teorier kan man helt förtränga jobbiga händelser ur minnet. Samtidigt finns det forskning som visar att vi snarare har svårt att hålla upplevelser från traumatiska händelser ifrån oss och att vi minns centrala delar mycket väl. Man kan förstås medvetet välja att inte tänka på obehagliga saker och det är svårt att bevisa att bortträngda minnen inte förekommer. Däremot har man i flera studier kunnat visa att det går att skapa falska minnen. Minnesforskare har till exempel fått människor att bli helt övertygade om att de sett eller upplevt saker som inte alls stämmer med verkligheten.

Som du förstår så kan jag inte svara ja eller nej på din fråga. Det enda jag kan göra är att spekulera lite kring vad som kan ha hänt med utgångspunkt från din berättelse (det vill säga jag utgår ifrån att det du minns stämmer någorlunda väl överens med vad som faktiskt hände). Att en gäst kommer in i ditt rum på natten och erbjuder sig att följa med till toaletten väcker onekligen en del frågetecken. Det skulle kunna vara en ren slump att han upptäckte att du var vaken, till exempel på grund av att han själv varit på väg till eller från toaletten, men om han har begått sexuella övergrepp mot din syster är det rimligt att misstänka att det inte var en slump att han befann sig i ditt rum mitt i natten.

Att du i hemlighet försökte lära andra barn att kyssas med tunga skulle kunna vara en direkt följd av att den där mannen kysst dig och varit tydlig med att du inte får berätta det för någon. Eller så fick du idén någon helt annanstans ifrån, till exempel från en kompis eller från något du sett på tv.

Jag förstår verkligen att du vill veta vad som hände den där natten när du var 5 år, men tyvärr är det närmast omöjligt att få klarhet i detta. Sannolikheten för att den misstänkte förövaren ska erkänna ett eventuellt övergrepp är minst sagt låg. Och skulle du till slut lyckas gräva fram fler minnesbilder av händelsen är frågan hur pålitliga de är. 

Du skriver att du funderar lite kring det här, men nämner inget lidande. Skulle det vara så att det här upptar mycket av din tid, skapar ångest eller påverkar ditt liv på något annat sätt, tycker jag definitivt att du ska söka hjälp. Ibland behöver man tänka högt tillsammans med någon för att kunna komma vidare.

Vänligen