10/16/2018

Barnens farmor tränger sig på

Jag och min man har varit tillsammans i snart 8 år. Vi har två barn på 1 och 3. Vi har ett hyfsat bra äktenskap, lite tufft just nu i småbarnsåren. Mina problem med svärmor började när barnen föddes. När första barnet kom hade hon gulsot vilket var jobbigt med flera återbesök på bvc. Samtidigt tjatade svärmor om att komma och fika för att träffa nya bebisen. Till slut gav jag med mig trots att jag inte ville.

Blev samma tjat med andra barnet trots att jag förklarade för min man att jag inte kände mig redo för besök. Hon mer eller mindre tvingar på oss grejer hon köpt, blir jättesur om vi sen inte använder sakerna. Min man och hon bestämmer saker utan att jag får veta. Jag vet att min man har en väldig respekt för sin mamma. Ibland lovar han henne saker mot min vilja för han tar hellre en konflikt med mig än med henne.

För ett tag sen fyllde ett av barnen år och vi bestämde tillsammans för att ha en familjemysdag utan släkt och vänner. Gick bra fram till eftermiddagen då hon ringde och ville komma på fika. Han sa ja direkt utan att ens kolla med mig om det var ok. Blev så fruktansvärt arg. När vi kom hem ifrågasatte jag varför det alltid är ok att bryta löften när det gäller hans släkt. Fick inget särskilt svar av honom. Jag sa då att de inte är välkomna idag, då tog han barnen och åkte dit istället. Fick spendera resten av min dotters födelsedag ensam och väldigt ledsen.....Jag orkar inte med detta mer, vad ska jag göra?


Psykolog Ingrid Gråberg svarar:

Att bo ihop och dela vardagen med en annan vuxen kan bara det vara en utmaning emellanåt. När barn kommer in i bilden förändras tillvaron ofta radikalt och påfrestningarna på relationen ökar. Barn innebär ansvar, mindre frihet, mindre ”egentid” samt mindre tid och ork att vårda parrelationen. Under den första tiden lider de flesta föräldrar även av sömnbrist, vilket kan påverka såväl humöret som sexlusten.

Många gånger förändras även relationen till de egna föräldrarna i samband med barnens ankomst. Ibland till det bättre, men det kan också uppstå irritation och besvikelse om man upplever att intresset för barnbarnen är skralt och viljan att ställa upp som barnvakt obefintlig. Sedan kan det bli som i ditt fall. Att man upplever att engagemanget är större än vad man själv skulle önska. Kanske vill mor-/farföräldrarna komma på besök lite väl ofta och lägger sig i alltifrån uppfostran till klädval.

 Jag vet inte hur ofta din svärmor vill komma på besök eller hur mycket hon lägger sig i, men du upplever i alla fall att hon tränger sig på. Frågan är om hon har väldigt svårt att ta ett nej eller om det är du och din man som är otydliga när ni kommunicerar med henne. Eller är det så att all kommunikation med svärmor sker via din man?  I så fall krävs det först att du lyckas få din man att förstå hur du känner och vad du vill. Sedan gäller det att han i sin tur kan föra budskapet vidare till sin mamma, utan att det blir några missförstånd på vägen.

Om vi utgår ifrån att din man fullt ut förstår dina känslor och önskemål – vilket alls inte är någon självklarhet – återstår ett annat dilemma. Han hamnar i en lojalitetskonflikt. Spontant kan man tycka att han borde stötta sin fru och ta ditt parti, men tänk om hans önskemål inte alltid stämmer överens med dina. Tänk om han gärna ser att barnen får träffa sin farmor lite oftare än vad du anser vara okej. Eller är det så som du skriver, att maken hellre tar en konflikt med dig än med sin mamma? Hursomhelst låter det som att ni skulle behöva hjälp med att reda ut hur allt ligger till egentligen och titta närmare på hur kommunikationen mellan er tre ser ut.

Min rekommendation är att ni kontaktar kommunens familjerådgivning, alternativt en privatpraktiserande psykolog eller psykoterapeut som jobbar med par- och familjerelationer. Till att börja med tänker jag att det är du och din man som behöver titta närmare på situationen, för att säkerställa att det inte föreligger några missförstånd er emellan. Förstår maken fullt ut hur du känner inför svärmors ageranden och är du själv helt klar över dina känslor och vad de bottnar i?

Och vem är du mest arg på? Svärmor eller din man som inte kan säga ifrån till henne? I slutändan kanske det visar sig att det är mor och son som behöver hjälp att kommunicera. Familjeterapi kan se ut på många olika sätt, vilket innebär att det inte måsta vara samma konstellation av familjemedlemmar/personer som deltar vid varje tillfälle. Vem vet, det kanske kan bli möjligt för er att ses alla tre och komma fram till hur umgänget ska se ut.

Det sistnämnda är måhända en utopi, men det viktigaste är att du och din man hittar ett sätt att hantera situationen. Ni behöver bli överens om var gränsen går för svärmor och vad ni faktiskt kan acceptera och stå ut med. Sedan gäller det att med gemensamma krafter upprätthålla gränserna. Hittills har det varit svårt för er. Vare sig det beror på att ni inte varit överens om gränserna eller om det beror på att det är svårt att kommunicera med svärmor, så tror jag att det kan vara bra att ta hjälp utifrån.            

Vänliga hälsningar