19 år och vill inte vara så ensam
Jag är en kille, som är 19 år gammal, som mår dåligt och har vart deprimerad sedan jag var 14 år gammal. Jag har mått såhär dåligt så länge, för att jag har alltid känt mig så ensam och isolerad. Inte så mycket händer helt enkelt på min fritid, sitter mest för mig själv och väntar ut tills nästa dag.
Det allra värsta med det här är att jag har haft det så här otroligt länge, ända sen jag var på barnben. När jag var liten så lekte jag inte med alla andra. Jag var för mig själv och spelade datorspel; jag isolerade mig själv och slösade bort min barndom, och idag gör jag desamma; jag slösar bort min fritid och mitt liv. Det här är inte på min egna fria vilja givetvis. Det har bara råkat bli så på grund av många olika anledningar.
För att bryta isolationen och förhoppningsvis komma ur min depression, så har jag i många år försökt öppna upp mig och träffa nya vänner och så. Idag så har jag väl några enstaka vänner, och ett lite mer roligt liv. Men jag tror att det som skulle verkligen skulle hjälpa mig vore att träffa en tjej och uppleva intimitet. Det är en biologisk drift, som har ofrivilligt blivit förtryckt.
Problemet är att jag har ingen aning hur jag ska träffa någon. Jag vet inte vart jag ska börja, vilka möjligheter jag ens har. Jag gör knappt något på min fritid, jag vet inte hur och vart jag ska träffa tjejer. Detta tär ju enormt mycket på mig, så mycket att jag ibland på fullaste allvar känner att självmord kanske vore det rätta. Jag vet exakt vad jag behöver för att må bättre, men jag vet inte hur jag ska göra och så känns det som jag inte ens kan göra nåt. Och då frågar jag er: Hur ska jag göra?
Psykolog Mathias Ortlieb svarar:
Det du beskriver är så mänskligt, önskan om att känna samhörighet med andra människor och närheten till en partner. Människor kan vara väldigt olika när det handlar om sociala behov, en del av oss är nöjda med mindre antal sociala kontakter än andra, men om jag förstår dig rätt så finns det en skillnad mellan vad du har och vad du vill ha. Din önskan är att ha mer sociala kontakter än vad du har idag och att även att träffa en partner att vara intim med.
Ditt mående
Viktigt i detta sammanhang, innan jag går in på hur du kan göra något åt din situation, är dina känslor av depression, uppgivenhet och självmord, dessa skall tas på allvar. Känner du ofta så här så vill jag att du söker kontakt med vuxenpsykiatrin där du bor och att du får komma in på en bedömning av ditt mående. Att känna så här är vanligt, men att ta sitt liv löser inte problemen av att känna sig utanför eller att inte ha en partner. Så om dina jobbiga tankar fortsätter att komma, tveka inte utan sök kontakt med vården. Det finns fin hjälp att få där du bor, psykologer, läkare, sjuksköterskor, kuratorer och andra jobbar dagligen med de här problemen, de kan hjälpa dig!
Vad du har gjort hittills
Om vi ska gå in på hur du kan arbeta vidare med de behov som du beskriver vill jag först och främst säga, så fint jobbat av dig! Du har 1) identifierat behov hos dig själv och 2) gjort flera saker för att tillfredsställa dessa behov. Det du bland annat har gjort är att öka ditt sociala nätverk och att öppna upp dig inför nya kontakter, detta betyder för mig att du är en modig person och du vågar förändra ditt liv till bättre! Om ditt mål är att träffa en partner och att uppleva intimitet så jobbar du helt rätt. För att få chans att träffa någon man kan bli kär i så måste man ju träffa människor, och ju fler man träffar desto större sannolikhet att man träffar någon man gillar.
Du skriver också att din bakgrund och uppväxt inte varit särskilt socialt stimulerande, detta har ju bland annat gjort att du inte kunnat träna dina sociala färdigheter. Att flörta och att ta kontakt med en potentiell partner är ju sociala färdigheter, och har man inte tränat mycket på detta så är det klart att man kan känna sig osäker. Samtidigt så tänker jag att dessa färdigheter är som de flesta andra färdigheter, de kan bli bättre genom träning. Javisst, du kommer säkert göra fel och du kanske inte vet vad du ska säga till någon som du gillar, men det är helt ok! Alla som har tränat på dessa färdigheter har misslyckats många gånger, men kanske är det värt att misslyckas för att någon gång lyckas? Jag ger nedan ett exempel på hur du kan träna mer systematiskt med detta.
Vad du kan göra framöver
Det finns många sätt att hitta en partner och att får fler vänner. Eftersom att jag inte känner dig så vet jag inte vilka sätt som kan vara lättast och bäst för just dig, men eftersom att du redan jobbat med frågan så tänker jag så här: gör mer av det som redan fungerat bra! Till exempel, om du fick fler vänner genom att söka kontakt över nätet, kör på det! Om du började spela fotboll och fick en kompis, leta upp ett nytt lag och testa igen! Oavsett sätten så kan du använda den modell som jag ritar upp nedan. Några principer som gäller i den modellen är att det finns inte ett mål som man kan uppnå och sedan är det klart utan man kan hela tiden utveckla modellen. Tex skulle det kunna fungerar att ha ett mål som är ”Att träna mina sociala färdigheter”, sedan kanske det kan resultera i att få en partner, få fler vänner eller ha en mer rolig fritid. I denna modell är det också viktigt att kunna mäta och utvärdera sitt arbete, det räcker inte att säga ”Jag ska träna på detta.”, utan man ska kunna följa och utvärdera att man faktiskt gör det man tänker att man ska göra.
Mål med projektet: Att träna mina sociala färdigheter
| Strategi | Mätbara beteenden | Utvärdering om två månader |
|---|---|---|
|
|
|
|
|
Lite samma principer som ovan. |
|
|
Lite samma principer som ovan. |
Om du testar modellen ovan kommer du att märka att vissa av de mätbara beteendena kommer du att göra mer av och andra mindre, något kanske du inte gör alls och vissa gör du väldigt många av. I och med detta kan du lära dig mer om dig själv, hur du bäst tränar på sociala färdigheter och vilket som gav bäst resultat för dig. Skriv in dina egna beteenden, mål och tidpunkter för när du ska utvärdera och gör modellen till din egen. Detta är ett svar på din fråga, hoppas att det är hjälpsamt!
