Jag ältar min ensamma barndom
Jag är en kvinna på 29 år, bor med min man och har det helt okej, ibland riktigt bra. Men jag känner ett ältande och gamla känslor ifrån en ensam barndom. Att ingen vuxen fanns hos mig när pappa dog. Mamma hade nog med sina känslor och visste väl inte hur hon skulle prata med mig. Jag skulle precis fylla 9. Jag känner, när jag tänker på det, en enorm ilska.
Jag är så arg på alla vuxna som inte fanns, även religösa och personal i skolan. Som inte sa/kunde koppla mitt utanförskap i klassen till min sorg. Hur kan jag förlåta/släppa den besvikelse, ilska gentemot dom och hela samhället? Hur kan jag bli fri från den skam jag känner när jag nu, efter 20 år, inte kan släppa, förstå, gå vidare utan att traumat med att han dog fortfarande påverkar mig, och ligger i mitt undermedvetna. Han dog av en sjukdom, lugnt och stilla på sjukhus, men jag har insett att hans sjukdom och död är ett trauma för mig.
Innan 14 års ålder var jag på 4 begravningar. Pappa, Morfar, Farmor, Mormor. Farfar var död sen tidigare. Och där ligger en skuld till. Har jag sörjt dom tillräckligt? Hur kan jag på bästa sätt bearbeta dessa obehagliga känslor som finns i mig?
Psykolog Sofia Viotti svarar:
Vad smärtsamt för dig att vara fast i dessa gamla minnen och känslor. Men det finns idag metoder som kan hjälpa dig med detta. Jag ska ge dig en förklaring till vad jag tänker det är som håller dig fast i dessa känslor och vad som kan hjälpa dig.
När man är barn är inte hjärnan fullt utvecklad än. Ett barn är därför beroende av vuxna människor för att förstå och hantera svåra känslor. Om det inte har funnits några trygga vuxna där (bland annat för att de haft så mycket eget obehag att ta hand om) så lämnas man som barn själv med kaoset. Det kan leda till att upplevelsen inte bearbetas på ett hjälpsamt sätt och därför finns det massor av obearbetade känslor kvar i vuxen ålder. Detta tänker jag är det som hänt dig. Dessa känslor är rätt svåra att bearbeta på egen hand eftersom man behöver veta på vilket sätt man ska göra det.
För att upplevelser ska bearbetas och man ska kunna lägga dem bakom sig behöver man få chans att känna känslor fullt ut fysiskt i kroppen. Det kan låta enkelt, men ofta har vi väldigt många strategier som gör att vi blockerar känslor. Det är strategier som vi lärt in som barn i situationer då det inte var tryggt att uppleva känslorna. Om du som barn inte hade någon som kunde hjälpa dig med dina svåra känslor så hittade din hjärna sätt att se till att känslorna inte upplevdes och uttrycktes.
Vår hjärna är smart på det viset. Den ser till att vi som barn anpassar oss till de människor vi är beroende av. Problemet är bara att när vi är vuxna och lever i andra sammanhang där känslorna skulle kunna få plats så har vi fortfarande massor av strategier som håller dem borta, som ofta är automatiska och som vi inte är medvetna om.
Du beskriver ett ältande och jag undrar här om det är så att du märker att du är mycket uppe i tankar om det som hände? Ältande tankar kan ge upplevelsen av att man är i kontakt med det som hände, men ältande har en tendens att blockera känslor (det är alltså ett undvikandebeteende). Istället snurrar man runt i huvudet i ilskna tankar och som det låter som för dig även en del självkritik (Har jag sörjt dem tillräckligt? Varför kan jag inte släppa detta och gå vidare?).
På grund av att dessa beteenden är så automatiska så är de ofta svåra att upptäcka på egen hand och därför behöver man ofta hjälp av en terapeut för att göra den här bearbetningen. Eftersom du har en konkret händelse och eftersom du är motiverad att verkligen närma dig dina svåra känslor så är prognosen för att du ska kunna bli hjälpt av terapi goda. Jag skulle därför rekommendera dig att kontakta en leg. psykolog eller leg. psykoterapeut som arbetar med trauma.
Du kan till exempel kontakta någon som arbetar med EMDR eller Prolonged exposure, som är två typer av traumabearbetningsmetoder. Du kan även kontakta någon som har som fokus att arbeta med känslor i terapin. I dessa terapier kan du få hjälp att känna känslorna fullt ut så att din hjärna kan få hjälp att släppa de här gamla minnena som dyker upp med starka känslor idag. Du kommer alltid så klart känna en sorg över din pappa men du kan få hjälp att rensa upp i ilskan och skulden.
Vänligen
