Blir som ett barn i relation till min man

Psykolog Therese Anderbro svarar:

Tack för ditt brev som sätter fingret på ett problem som jag vet att många kämpar med. Att inte våga uttrycka sin åsikt och stå upp för sig själv är nämligen ett ganska vanligt problem. För många handlar rädslan om att göra andra besvikna eller arga och att det i förlängningen ska leda till att man blir avvisad eller lämnad, precis som du beskriver i ditt brev. För att förhindra det håller man inne med sin åsikt, går med på saker man inte vill och vänder ut och in på sig själv för att vara till lags.

Tyvärr brukar strategierna inte vara så hållbara varken för en själv eller för relationen till andra. Man gör våld på sig själv och kan hamna i situationer som man inte alls trivs med. Till slut rinner bägaren över och man reagerar istället i affekt, väldigt starkt och säger eller gör saker som sårar andra och som man sen ångrar.

Utifrån det du skriver tolkar jag att det är det som händer när du säger ”hemska saker”. Du håller inne med din åsikt av rädsla för vad andra ska tycka och för att du är rädd att bli lämnad. När du sen blir pressad reagerar du starkt med att falla i gråt eller med att säga saker som du ångrar efteråt. Det har blivit en ond cirkel där din strategi för att undvika att bli lämnad tvärtom verkar öka risken för just detta.

Nu vet jag inte om det är så att din man uttryckligen har sagt att han överväger att lämna dig eller om det mer är en oro du känner? (Du skriver att du har lätt för att oroa dig och se saker negativt.) Oavsett så låter det som att det har blivit ett stort problem för dig och din man, att ni hamnar i bråk om din gråt och ditt sätt att uttrycka dig. Och framförallt låter det som att det har blivit en väldigt pressande situation som du kämpar med och vill förändra men inte vet hur.

Du har funderat mycket på hur du kan förstå ditt beteende och skriver så klokt att du tror att den otrygga uppväxt som du har haft, kantad av konflikter och missbruk påverkat dig. Det låter i mina öron väldigt rimligt att dessa erfarenheter i kombination med den sorg du hamnade i när din pappa dog har stor del i din rädsla för att bli lämnad av din man. Hur vi reagerar och handlar i olika situationer är nämligen inte en slump utan något vi en gång har lärt oss för att det har fungerat i det sammanhang som var just då.

Om man lever i en otrygg miljö där det ofta blir obehagliga, skrämmande bråk lär man sig snabbt att använda strategier som undviker eller får stopp på bråk. Där och då, när du växte upp var det troligen hjälpsamt för dig med dessa strategier. De minskade risken att det blev bråk i en situation där du var utsatt och inte kunde påverka på något annat sätt. Kanske var det också så att om du började gråta så upphörde bråken och dina föräldrar kanske till och med tröstade dig istället för att bråka?

Jag undrar hur din man tidigare reagerade när du föll i gråt? Var det möjligen så att han i början backade när du började gråta och istället tröstade dig? Inte så konstigt i så fall att du idag faller i gråt när du blir rädd att en konflikt är under uppseglande eftersom det tidigare har fungerat för att förhindra det du är rädd för.

Genom att du sällan har uttryckt din åsikt har du inte heller fått träna på hur du kan göra det på ett sätt som är tydligt utan att såra någon annan. Det är något som vi inte kan per automatik utan som vi alla behöver öva på. Jag säger detta för att det låter som att du dömer dig själv väldigt hårt för att du trots insikten om hur dina svårigheter utvecklats inte klarar av att förändra ditt beteende.

Jag skulle önska att du istället kunde ge dig själv en klapp på axeln för att du har kommit så här långt och att du gör så gott du kan. Jag tror att du verkligen kan förändra det här mönstret och att det kan vara mer hjälpsamt att tänka på det som en ny färdighet du behöver träna på precis som du skulle behöva öva för att lära dig en ny dans. Jag tänker ge dig några förslag på hur du skulle kunna gå till väga för att lära dig ett nytt sätt att hantera dessa situationer.

För mig låter det som att det är två olika saker som blir problematiska och som du vill förändra. Det första är att du faller i gråt och det andra är att du säger ”hemska saker”. Eftersom det brukar vara lättare att direkt påverka sitt beteende än att styra sina känslomässiga reaktioner tänker jag att du initialt ska koncentrera dig på att hantera dina starka känslor och träna på att uttrycka dig på ett schysst sätt. Om du kan göra det tror jag att gråten gradvis kommer att minska i dessa situationer. Att du faller i gråt när ni diskuterar saker behöver alltså både du och din man försöka att acceptera i nuläget. Så även om svårigheterna ligger hos dig så blir det viktigt att involvera din man i detta eftersom hans reaktioner i situationen också påverkar dig och ditt beteende.

Mitt första råd är alltså att du pratar med honom och berättar att du vill jobba med att kunna diskutera ”vuxet” och uttrycka dina åsikter på ett schysst sätt. Och för att det ska funka behöver du hans hjälp med några saker. Du behöver höra med honom om han är ok med att du faller i gråt och att han i det läget inte tröstar dig, backar från sin åsikt eller uttrycker missnöje med din gråt. Det kan vara hjälpsamt om du nästa gång en liknande situation inträffar observerar och noterar exakt vad det är som väcker din rädsla. Vad säger och gör din man? Notera också vad som händer inom dig, vilka tankar far igenom huvudet och hur känns det i kroppen när du blir rädd?

Genom att du blir mer bekant med vad det är som triggar igång ditt beteende att säga saker du ångrar kan du troligen lättare förutse när det kommer att hända och därmed lättare stoppa dig själv från att reagera som du brukar. Se om du kan hitta ett sätt att lugna ner dig själv i stunden innan du säger något. Till exempel kan du testa att ta några djupa andetag eller räkna till tio. Ett annat sätt du kan pröva är att tala om för din man att du är för upprörd för att fortsätta diskussionen just nu och därför behöver en paus för att samla dina tankar innan ni fortsätter.

När du har lugnat ner dig tror jag det blir lättare för dig att sortera dina tankar och formulera vad det är du vill. Sen behöver du ta mod till dig och våga utmana din rädsla genom att faktiskt uttrycka din mening. Du måste så klart hitta ditt sätt att uttrycka dina åsikter men att utgå från det vi kallar ett ”Jag-budskap” brukar vara klokt för att inte säga saker som sårar andra. Jag-budskap bygger på att det du säger utgår från dig själv, vad du tänker, känner och önskar. Så istället för att säga vad som är fel med din partner (”Du är så elak”) kan du säga hur du påverkas av den andres agerande (”Jag blir ledsen och besviken när du inte respekterar min åsikt”).

Kom ihåg att du troligen behöver träna en hel del innan det här fungerar fullt ut. Om det känns för svårt att göra detta på egen hand kan det kanske vara hjälpsamt om antingen du söker hjälp hos psykolog eller du och din man får hjälp hos en parterapeut.

Lycka till!