2019-03-27

Orolig för min brors extrema idéer

Min lillebror har valt en alternativ väg i livet.

Han vill leva enkelt med så få ägodelar som möjligt och jobbar bara så mycket han behöver för sin försörjning. Hans vision är att alla ska leva i ett lokalt kretslopp där pengar och förvärvsarbete inte är nödvändigt. Jag beundrar honom verkligen för att han försöker följa sin övertygelse trots att det inte är helt lätt för honom. De senaste månaderna har han dock börjat posta inlägg på Facebook som fått mig att förstå att han styrt in på en i mina ögon väldigt extrem idévärld.

Det handlar om samhällets toppstyrning av "den djupa staten", behovet av en total bankreform, tron att jorden är platt och liknande som många anser vara konspirationsteorier. Till att börja med höll jag mig passiv i förhållande till detta men efter att han delat extra extrema inlägg, tog jag upp frågan med honom och vi hade ett flera timmar långt samtal. Han tycker sig vara helt open minded men jag upplever att han inte överhuvud taget kan ta till sig de motargument som jag tycker är logiska och nu är jag riktigt orolig för honom.

Han är verkligen en fredsälskande person men när jag läser saker om och av de personer han influeras av får jag väldigt obehagliga vibbar som till och med får mig att undra om han i förlängningen skulle kunna göra något farligt mot sig själv eller andra. Nu behöver jag hitta hjälp med att hantera detta; både min egen reaktion gentemot min bror och jag skulle även önska att han själv ville söka hjälp. Jag undrar förstås vad som har hänt och har två parallella teorier. Den första är att han resignerat i visionen av sin livsstil, när det känns för svårt att leva som han vill i vårt samhälle blir lösningen att ifrågasätta det i grunden och önska en total reform.

Den andra är att detta är en kris i samband med hans sorgearbete efter vår mamma som dog för ett år sedan. Det har aldrig funnits något ifrågasättande av hans livsval inom familjen men mamma var nog den som stöttade honom mest. Pappa har försökt diskutera de ekonomiska teorierna men upplever också han att han talar för döva öron. Mammas sjukdom hade ett hastigt förlopp, min bror var fantastisk med henne och tog verkligen vara på den sista tiden tillsammans med henne.

Några månader senare började han alltså dela extrema idéer på Facebook. Min bror säger att jag inte behöver oroa mig för honom, att han nu mår riktigt bra efter att för några år sedan upplevt en större frustration över sin situation. Jag försöker respektera de val han gör så länge det inte går ut över någon annan. Dock har han en son som han har delad vårdnad om och för hans skull känner jag att jag måste reagera på detta. Hans mamma är också oroad.


Psykolog Maria Nordström Lindhe svarar:

Det är fint att du känner omsorg om din bror. Det är vanligt att vara bekymrad över dem vi står nära. Det är dock viktigt att skilja på omsorg och önskan att vilja ändra på den andre eller styra dennes liv. Det är inte alltid vi har full insyn i alla parametrar i den andres liv heller. Du behöver respektera din brors livsåskådning och hans livsval.

Jag kan förstå att du blir rädd för idéer du inte känner till. Det är en vanlig instinktiv respons att känna sig hotad eller stressad av det som är okänt för oss. Men om vi vänder på det är det viktigt i ett hälsosamt samhälle med mångfald och personer som tänker utanför gruppen. Många av våra största tänkare genom tiderna fick möta mycket motstånd i sin samtid.

Däremot är det självklart inte okej om avvikande ideologier tar sig uttryck i våldshandlingar eller förtryck mot andra. Likaså är det såklart allvarligt om de leder till att man inte kan ta hand om sig själv eller sina barn. Och det är väl här din fråga kommer till sin essens. Du behöver rannsaka dig och se om det finns det skäl att vara orolig för din brorson? Har du sett några konkreta tecken på att han inte får den omsorg han behöver eller att han mår dåligt? Eller är det mer att han inte uppfostras såsom du skulle uppfostrat ditt barn?

Om omsorgssvikt förekommer måste du självklart agera, och då kommer hänsyn till din brors autonomi i andra hand. Om du anser att din oro för din bror eller brorson är befogad kan en fruktbar väg vara att ta upp det från ditt perspektiv, genom att berätta hur du känner, snarare än att försöka övertyga honom om att han inte mår bra. Du skriver dock att han har en närvarande och fungerande mamma. Precis som hon kan du bidra med att vara en viktig vuxen i din brorsons liv, erbjuda ett annat livsåskådningsperspektiv samt finnas där om han behöver prata eller få stöd.

En annan central del i ditt brev är din undran om du tror att det kan vara obearbetad sorg som ligger bakom att din bror blivit mer extrem i sina idéer. Varför inte lägga din energi på att prata med din bror om sorgen? Prata om era minnen av Mamma, titta på bilder, åka till graven etc. Berätta om din egen sorg och saknad och se om han svarar an och öppnar upp för det samma. Sorg och saknad lever man med hela livet. Att hålla minnet av er mamma levande är inte bortkastad energi för någon av er.

Avslutningsvis, rikta din energi på det som är viktigt – dvs din omsorg för din bror och brorson. Vi varken kan eller ska ändra på andra, vi kan däremot ändra på vårt förhållningssätt till det vi upplever svårt. Gå inte in i argumentation om sakfrågan. Det har både du och din Pappa redan försökt utan resultat. Lägg kraften på att visa att du älskar honom, bryr dig om honom och finns där när han behöver dig. Sträck ut din hand helt enkelt. Och enas i frågor där ni har samhörighet, som att ni är syskon, delar många gemensamma erfarenheter, saknaden efter er mamma och så vidare.

Varma önskningar till dig och din bror!