För mycket tankar förlamar mig
Jag har problem med att sortera mina tankar och se "klart". Det gör att jag ofta känner mig stressad och ibland blir handlingsförlamad.
Jag har arbetat som lärare i sex år och i mitt arbete krävs det att jag kan organisera upp och leda andra människor. Jag har tänkt att jag med åren ska bli bättre på att hantera alla möjligheter och idéer, men tyvärr verkar det tvärtom bli svårare.
Jag har alltid varit en kreativ person som hela tiden får många idéer och kan se saker från flera olika sidor. Förr såg jag det som något positivt, men på grund av min växande oförmåga att hantera alla tankar och input så blir det istället ett handikapp. Det har även sökt sig in i mitt privatliv och jag märker att jag mer och mer söker efter att någon annan ska fatta beslut åt mig för att slippa ta "rätt beslut" av alla möjliga.
Hur ska jag göra för att ta kontroll över alla mina tankar? Det känns som att mitt huvud ständigt är fullt och inför varje uppgift jag står inför vet jag aldrig hur jag ska börja eller när det är dags att sluta. Jag funderar på att byta yrke, men älskar egentligen mitt arbete och alla möjligheter och möten det innehåller. Måste jag acceptera detta som en del av min personlighet eller vad kan jag göra för att ta mig ur detta?
Psykolog Maria Nordström Lindhe svarar:
Vad fint att du skrev till oss. Det låter jobbigt att ha det som du har det. När man upplever sig överbelastad och man inte vet varken ut eller in är det lätt att bli handlingsförlamad och önska att någon annan tar beslut åt en precis som du beskriver. Det är bra att du undersöker om du kan få hjälp för dina svårigheter innan du vidtar en så pass drastisk åtgärd som att byta yrke, när du egentligen älskar ditt jobb.
Det låter på din beskrivning som att du har svårigheter med planering, organisering, initiering, uthållighet och slutförande. De prefrontala områdena i hjärnan fyller en central funktion för målinriktade uppgifter som dessa och kan vara nedsatta av flera olika orsaker. Det låter som att ditt arbetsminne är belastat. Arbetsminnet är förmågan att styra vår uppmärksamhet och koncentration för att kunna arbeta med information under en kortare tidsperiod. Hur stark förmågan att ”komma ihåg vad vi ska koncentrera oss på” tydliggörs i mer kaotiska situationer där mycket sker samtidigt, än där man i lugn och ro kan arbeta ostört i eget tempo.
I vardagen används arbetsminnet för att komma ihåg instruktioner, vad man läst eller vad någon sagt. Det används för att kunna hålla, för uppgiften relevant information, i huvudet för att kunna lösa problem. Arbetsminnet behövs även för att upprätthålla koncentrationen vid uthållighetskrävande uppgifter samt vid planering och organisering. Flera av de saker som du beskriver att du upplever problem med.
Du frågar om du måste acceptera detta som en del av din personlighet. På det vill jag svara att det alltid går att finna rutiner, och strategier (kognitivt stöd) för att fungera bättre i vardagen om man själv är motiverad till det. Med ökad förståelse och acceptans brukar stress och lidande minska.
Nyckelfrågan är om dina svårigheter tillkommit eller om det alltid varit så här? Vidare om svårigheterna är isolerade till enbart arbetssituationen eller om det är ett genomgående mönster på fler områden i livet? Du antyder att det sistnämnda kanske är fallet. Oavsett vilket är det rimligt att tänka att stress kan vara en förvärrande faktor i bilden. Stresshormoner är kända för att påverka de delar av hjärnan som bland annat styr koncentration, minne och beslutsfattande. Ibland kan det vara så att man är viljestark och kör på över sina resurser under en längre tid. Tillslut kommer man kanske i en situation där kraven blir för höga eller den press och stress man levt under tar ut sin rätt, och först då blir problemen synliggjorda.
Jag tycker du ska söka upp en psykolog som får utreda dina svårigheter. Det bästa är att vända dig till din vårdcentral, företagshälsovård eller göra en egenanmälan till psykiatrin och adressera en önskan om att få göra en utredning med avseende på svårigheter med organisation, arbetsminne och informationsprocessande. Bakgrunden till dina besvär är egentligen underordnat att du kan få hjälp med dem. Men för att du ska få rätt stöt, strategier och förhållningssätt kan det vara nödvändigt att utreda uppkomst och vidmakthållandefaktorer.
Alla har vi våra saker vi kämpar med i livet. I bästa fall hittar vi sätt att ordna livet för oss så att det fungerar bra ändå. Men om man som i ditt fall inte fullt ut lyckats med att finna kompensatoriska strategier och lidandet ökat ska man ska hjälp för det. Det är onödigt att gå för länge och slita ont som du verkar göra. Livet är för kort för det.
Varmt lycka till!
