Varför har jag så svårt att uppleva riktig glädje?
Jag är 28 år och har ofta tankar kring hur meningslöst livet egentligen är och hur vi alla går runt och gör samma sak dag in och dag ut utan att ifrågasätta vad vi håller på med. Jag hatar kallprat, vill ha djupa diskussioner och riktiga relationer. Jag är kreativ, gör musik, spelar instrument, sjunger. Kan sitta i ett rum fullt av människor jag älskar, men ändå känna mig så ensam. Jag har inga problem med ensamhet, trivs ganska bra i ensamhet. Finner det bara lite konstigt att jag är som jag är.
Jag har haft koncentrationssvårigheter i hela mitt liv, speciellt när jag var yngre. Nu när jag är äldre har det övergått i rastlöshet, orkeslöshet och en daglig ångest. Den är hanterbar, jag bryter aldrig riktigt ihop. Men den är som en klump i magen, som inte riktigt går bort. Dessutom upplever jag ett tryck mot pannan och har ibland väldigt spända käkar.
Jag har väldigt svårt att uppleva riktig glädje och ifrågasätter om jag någonsin gjort det. Jag är inte olycklig på något sätt, inte heller jättelycklig.
Jag har så många frågor om hur och varför jag är så här och om det är något jag borde göra? Eller om jag bara ska fortsätta köra på som vanligt och låtsas gilla det?
Psykolog Maria Nordström Lindhe svarar:
Tack för din fråga. Jag vill börja i änden med att funderingar kring livets mening och mål hör ihop med människans livsvillkor och behöver inte på något sätt vara uttryck för att du är konstig. Tvärtom tänker jag att det är hälsosamt att reflektera över sitt liv och sin person, så till vida det inte slår över i konstanta grubblerier.
Jag har för lite information om dig utifrån din fråga men tänker att du ju fortfarande är ung och håller på att finna ut dina vägar i livet. Det är inte alltid vi lär oss bra strategier för detta. Tvärtom finns starka normer och det är nästan som att det finns en mall för ett ”normalt liv” som är lätt att bara följa helt oreflekterat. Det tar tid och arbete att reda ut vad man tycker om och inte, vad man identifierar sig som och inte, vad man vill med sitt liv vad gäller såväl karriär, familj, fritid etc.
Frågan om varför du är som du är kanske är underordnat frågan om vad du behöver göra för att må bra? All tid du lägger på att undra om varför kanske du istället kan lägga mer framtidsinriktat och fråga dig vad du kan göra i ditt läge för att må bättre?
Istället för att fråga dig vad meningen med livet är kan du fråga dig vad som gör livet meningsfullt. Detta är en proaktiv uppgift. Kanske kan det hjälpa lite att släppa tankarna för en stund och fokusera mer på beteenden.
Börja testa dig fram bland aktiviteter och möten, känn först och utvärdera sen. Om man inte finner meningsfulla sammanhang där man trivs, kommer till sin rätt, känner glädje och inspiration är det naturligt att känna sig ensam och isolerad. Då kan det vara lätt att ta till mindre konstruktiva strategier som lindrar i stunden men som långsiktigt tar än längre ifrån sina livsmål och värderingar.
Du avslutar med frågan ”om du bara ska fortsätta köra på som vanligt och låtsas gilla det?” Det kan ju förstås bara du svara på. Jag tänker att det blir ohållbart i längden att göra saker som inte svarar an mot den man är, i alla fall om man vill må bra. Men visst finns det många människor som inte lever autentiskt. Här behöver du reflektera över dina egna värderingar kring hur du vill leva ditt liv.
Att leva sitt liv som man önskar och eventuellt behöva gå emot normer kräver mod och arbete. Flexibilitet är ett nyckelord. Jag tänker att du både kan staka ut en riktning i livet och börja leva i enlighet med dina värderingar samtidigt som du måste acceptera kurvor och hinder på vägen där du i perioder tvingas frångå det och ”gilla läget” för ett tag.
Du skriver att du tycker livet känns meningslöst, att du har daglig ångest, koncentrationssvårigheter, känner dig ensam och att du har svårt att känna glädje. Frågan är om det känns så ibland eller om det är ett övervägande mönster i ditt liv? Om det sistnämnda tänker jag att så ska du naturligtvis inte behöva ha det när det finns vägar att må bättre. Det går att få bra hjälp hos en psykolog eller psykoterapeut att finna vad som gör ditt liv meningsfullt och få stöd i att ta nödvändiga steg i riktning mot detta.
Sen tänker jag att det kan vara bra att utreda dina koncentrationssvårigheter som du haft sedan barndomen. Bakgrunden till dina besvär är egentligen underordnat att du får hjälp med dem. Men för att du ska få rätt strategier och förhållningssätt att hantera din rastlöshet och orkeslöshet kan det vara nödvändigt att utreda uppkomst och vidmakthållandefaktorer. Samma sak gäller din ångest, där du också skulle kunna lära dig bra verktyg att hantera den.
För att få kontakt med en psykolog eller psykoterapeut kan du vända dig till din vårdcentral, företagshälsovård, göra en egenamälan till psykiatrin eller söka en privatpraktiserande psykolog här på ”Hitta en psykolog”.
Jag hoppas du finner mening, riktning och glädje i livet.
Varmt lycka till!
