5/17/2011

Börjat höra röster

Hejsan, är en kille som går sista året på gymnasiet. På senaste tiden har jag börjat höra röster från ingenstans, dom kommer lite närsomhest, när jag tränar, pluggas osv. Men det konstiga är att dom inte är läskiga alls utan jag kan föra intressanta samtal med dom. Dock undrar jag om detta kan utvecklas till en psykos eller liknande. Borde jag söka hjälp även fast rösterna inte är obehagliga?


Jenny Klefbom svarar:

Du skriver ingenting om vad röstena säger, eller vad det är du för samtal med dem om. Hur går det för övrigt till när du för dessa samtal? Talar du högt med rösterna eller sker konversationerna mer i tanken? Om du talar högt – gör du det när du är i enrum, eller kan du också börja tala med rösterna när andra är närvarande?

Om det är på det sistnämnda viset så borde ju andra ha reagerat på vad de rimligtvis uppfattar som någon som ”pratar för sig själv”. Har du fått någon respons från andra, för att de tycker att du beter dig underligt?

När det gäller hallucinationer, som kan vara en del av psykossjukdomar, så är de ofta väldigt övertygande för den som drabbas. Det betyder att den drabbade oftast har svårt att skilja mellan vad som är röster som kommer inifrån, och vad som faktiskt är sådant som andra människor säger. Det hindrar dock inte att man med förnuftets hjälp ofta vet med sig att man hallucinerar. Kanske just för att man frågat andra om de hör samma sak, och fått ett nej till svar. Eller kanske för att man hör rösterna även vid tillfällen då det inte finns någon annan människa i närheten – bevisligen!

Bara för att man hallucinerar så betyder inte det att man nödvändigtvis tappat allt grepp om verkligheten och logikens lagar.

Att ha enstaka hallucinatoriska upplevelser kan vi alla råka ut för. Våra tankar, känslor och perceptioner (sinnesförnimmelser) påverkar varandra i hög utsträckning. Exempelvis är det inte ovanligt att man tycker sig se något som rör sig när man är rädd, eller att man kan känna det som att man står i kontakt med en nära anhörig som just har gått bort. Det händer till och med att man bejakar sådana hallucinationer, och låter sig bli ordentligt uppjagad av sina falska sinnesintryck, eller får tröst av möjligheten att kanske få sagt några sista ord till sin anhöriga.

Men om man fastnar i ett tillstånd där hallucinationer tar upp allt mer av ens tid och uppmärksamhet, då riskerar man också att lägga allt mindre vikt vid den verkliga världen med vänner, förpliktelse och annat. Hur blir det till exempel med ditt pluggande om det ständigt avbryts av intressanta samtal med rösterna? Och hur intressanta framstår de vanliga, vardagliga samtalen med kompisar, när man har dessa spännande samtal som alternativ?

Som när det gäller andra ”symtom”, så blir de inte symtom förrän de leder till problem eller lidande av något slag. Så som jag ser det så behöver du göra en helhetsbedömning; hur påverkar dessa röster ditt liv i stort? I den här bedömningen kan det vara klokt att också fråga någon annan hur han eller hon ser på din situation. Kanske att dina vänner eller anhöriga har upplevt att du har blivit förändrad trots att du själv inte är medveten om det. Kanske att det finns tydliga tecken på att något inte står rätt till, som sänkta betyg, stor frånvaro i skolan, att du isolerar dig från kompisar eller något annat som de bekymrat sig över men som du inte riktigt tänkt på.

Börja med att prata med din familj och dina vänner och hör med dem om hur de upplevt dig på senaste tiden. Om du vill kan du självklart också ta kontakt med psykiatrin och be om en bedömning. Är du orolig tycker jag att du ska göra det.

Vänlig hälsning,