Hur bemöter jag min adopterade dotter i våra gräl?

Jag är en ensamstående mamma som bor med min 7 åriga dotter. Min dotter är smart, social och utåtriktad. Hon är också mycket bestämd. "Nej" är det första svaret till allt. Hon flyttar på gränserna hela tiden oavsett om det är tv-tittandet, eller leka med kompisar eller.... Det känns som om vi vi argumenterar om allt.

Det känns som om sällan något går smidigt och utan argument. Min dotter är adopterad. Det som oroar mig mest är att våra ständiga gräl gör att hon ofta mitt i bråket frågar efter sin biologiska mamma som hon har aldrig har träffat. Detta gör att jag bli extra sårbar och jag försöker alltid bemöta henne när hon frågar om sin bakgrund-- vilket jag inte har mycket information om -- Det känns som om våra bråk gör att hon längtar efter sin biologiska mamma eller hon idealiserar henne.

Hon tror att hon aldrig skulle bråka med sin biologiska mamma. När jag försöker uppmärksamma henne på att även andra kompisar bråkar med sina föräldrar säger hon att hon vet det men samma argument och bråk dyker upp igen. Jag vill verkligen bemöta henne och svara på hennes frågor men det känns som att hon ställer dem för att avväpna mig och ändra fokus till något annat. Vad kan jag göra?


Leg psykolog Liv Svirsky svarar:

Det låter utifrån ditt brev som att du och din dotter befinner er i en, för er båda, ganska tuff period där ni ofta tampas med konflikter. Det är inte alls ovanligt, de flesta föräldrar och barn genomgår ett antal sådana perioder under barnens uppväxt. För de allra flesta barn är det en del av utvecklingen och ett sätt att definiera sig själva, testa förälderns gränser, utveckla den egna viljan och undersöka relationen. I ert specifika fall tänker jag att det blir lite mer komplicerat då din dotter är adopterad och väljer att ta upp det i era bråk. Trots att det är precis som du skriver, att både adopterade och icke-adopterade barn bråkar med sina föräldrar, skapar det ändå en viss oro mellan er

Jag tänker att din dotter säkert har en del tankar om att hon är adopterad och i så gott som alla sammanhang tänker jag att det är viktigt att hon kan tala med dig om det och dela sina funderingar. Att hon får fråga, vara arg, glad, ledsen, tacksam och allt annat som kan vara aktuellt för henne. Tillsammans kan ni kanske läsa böcker om familjer som er, träffa andra adoptivfamiljer och göra aktiviteter som kan hjälpa henne i sitt identitetsskapande och samtidigt leda till samtal mellan er. Men just när hon tar upp det under era bråk tror jag liksom du själv skriver, att det snarast handlar om en önskan att få dig lite ur balans.

Det kan låta som att hon skulle vara listig eller slug och att hon medvetet gör så här för att vinna ett bråk. Så är det inte. Hon gör bara det som alla vi människor gör, nämligen att vi upprepar det som tidigare gett önskvärd effekt. Hon har helt enkelt, utifrån tidigare erfarenheter, lärt sig att hon genom att säga sådana saker ökar chansen att få sin vilja igenom, alltså upprepar hon det. Mitt råd till dig blir därför att undersöka vad som händer om du under en tid försöker bortse från de argumenten från hennes sida och istället fokuserar på att hålla konflikten på sitt ursprungliga spår, det vill säga den sakfråga det gäller.

Din dotters initiala reaktion på ditt nya bemötande kan bli att hon ”ökar sin insats” det vill säga förstärker och upprepar sina argument. Efterhand tror jag dock att det kommer lägga sig. Jag tror också att det kommer vara skönt och lugnande för henne att märka att hon inte kan provocera dig genom att säga sådana här saker. Det i sig blir ett slags bevis för henne på att er relation är stark och att bråken inte beror på att hon är adopterad.

Avslutningsvis, om du i din roll som förälder och adoptivförälder känner att du behöver stöd och någon att bolla dina funderingar med tänker jag att det är viktigt och något du ska ta på allvar försöka få till. Kanske har du någon vän som är bra att prata med? Kanske känner du andra adoptivföräldrar, singlar eller par, som du kan dela erfarenheter med. Kanske känns det bättre att vända dig till någon professionell att föra de samtalen med. Att vara osäker i föräldrarollen är vanligt och att då kunna dela det med någon kan vara oerhört värdefullt.

Vänligen