Hur ska jag hantera min 12-årings sminkvanor?

Jenny Klefbom svarar:

Att vuxna reagerar över barn som sminkar sig, eller på andra sätt anammar vissa vuxenvanor, tror jag har mycket att göra med att smink faktiskt är till för att förstärka sexuella signaler. Att vi målar våra läppar röda och inte blå (utom på vissa avantgardistiska modevisningar) beror på att när vi är sexuellt upphetsade så blir läpparna mer blodfyllda, vilket gör dem svullna och röda. Samma sak med rouge på kinderna; vid upphetsning och sexuella aktiviteter får vi rosor på kinderna. Med mörka skuggor runt ögonen gör vi blicken mer intensiv. Och en intensiv blick är en av de viktigaste signalerna om vi vill ha sex med någon.

Nu är din flicka tidigt utvecklad, och kanske faktiskt kroppsligen mogen för sex. Men det är inte alls en självklarhet att barn som tidigt kommer i puberteten är mentalt och känslomässigt lika mogna som sina kroppar. Faktum är att undersökningar visar att flickor som är kroppsligt tidigt utvecklade faktiskt löper en ökad risk för att få problem av olika slag. Ett uppenbart sådan är att andra kan ta flickan för att vara äldre, och locka med henne i aktiviteter som hon inte alls är mogen för.

Även starka och självständiga flickor i tidiga tonåren tycker i allmänhet att det är spännande och lockande att bli betraktade som äldre, och få vara med i sammanhang som egentligen bara vuxna ska vara med i. Det kan innefatta sådant som att bli bjudna på alkohol, att få vara med några år äldre killar som man ser upp till, att bli lockade av löften om att få jobb som modell eller liknande.

En annan risk är att man inte riktigt platsar i tjejgemenskapen i klassen, då man plötsligt springer ifrån de andra i utvecklingen. Det här brukar ju rätta till sig efter några år, men även ett tillfälligt utanförskap kan leda till mycket sorg och grubblerier, och kanske också till att man söker sig till andra, lite äldre, kompisar som inte nödvändigtvis har så gott inflytande eftersom de så klart ägnar sig åt sådant som lite äldre ungdomar gör.

Det jag blir lite fundersam över i ditt mail är att du beskriver att din tjej dels har försökt att gömma sin kropp i bylsiga kläder, och dels framhäver sig själv med mycket smink. Sker detta samtidigt, eller är det olika stadier i hennes utveckling?

Kanske är det faktiskt så att din dotter upplever det som jobbigt med sin tidiga utveckling, och att sminket är ett uttryck för just detta? Att hon sminkar sig som ett sätt att manifestera sitt utanförskap? Av din beskrivning verkar det ju onekligen som att sminket hittills mest lett till negativ respons från omvärlden. Och jag får inte intrycket att de andra tjejerna i hennes närhet sminkar sig på samma sätt som hon? Det skulle ju också kunna vara en förklaring bakom de vuxnas reaktioner; att de upplever sminket som ett tecken på att din tjej har det jobbigt.

Jag tycker förstås att det är bra att du ser bakom allt det här, och beskriver din dotter som en snäll och bra tjej. Men det hindrar inte att hon kanske också har lite extra behov av vuxenstöd just nu. Jag kan förstås inte svara på om det stödet i just hennes fall borde bestå i en tydligare gränssättning, eller om det tvärtom är så att det är jätteviktigt för henne att få uttrycka sig bland annat genom smink. Men jag tror däremot att en bra början vore att du och hon pratar igenom hur hon har det, vad som upptar hennes tankar och hur hennes liv ser ut. I detta kan ju ingå att prata om sminket. Jag tänker att även om din dotter vill fortsätta sminka sig, så tycks hon ju få utstå en hel del kritik för detta, och det är också något du behöver prata med henne om hur hon ska hantera.

Vänlig hälsning,