11/18/2009

Omogen pojkvän...?

Min pojkvän sedan fyra år tillbaka - han 25, jag 23 - har det knepigt med bla studierna. Han tillbringar väldigt mycket tid med datorspel, tv-spel samt rollspel. Han kuggar ofta tentor pga att han sitter och spelar och chattar om spel och kommer inte igång med studierna.

Efter ett rejält gräl och då jag bett honom ha en nära vän som bollplank i vår diskussion gick han med på att börja i god tid samt att inte spela förrän han fick balans och klarade av vardagen. Tentan han kuggat 7 ggr --> starkt 5.

Han tar inte till sig av detta och har fallit tillbaka. Återigen spelar han. Nu "bara" 3-4 ggr i veckan schemalagt á 4-8 timmar åt gången + all tid framför datorn som går åt till att diskutera spel med foruminlägg och chattande. Jag har varit väldigt tydlig med vad som stör mig, nämligen: 1) att han inte hinner med saker som han själv hävdar har högre prioritet, dvs hans katters välbefinnande samt studierna 2I) att jag börjar tycka det är mer och mer olustigt att majoriteten av hans bekantskapskrets är tio år yngre. Inte så stor skillnad i vissa åldrar, men här tycker jag det är det. De flesta i hans egen ålder, och tidigare vänner, gör annat.

Om jag bara ser det objektivt så tycker jag inte att jag ska lägga mig i hans bekantskapskrets, men jag kan inte förlika mig med det. Att spela "för" mycket anser jag mig ha rätt att tycka, men vad "har jag rätt" att tycka om åldern på hans umgängeskrets? Vad göra?

Tack på förhand!


Anna Karlstedt svarar:

Jag kan förstå att du känner dig orolig och frustrerad över din pojkväns spelbeteende. Att ”bara” spela 4-8 timmar 3-4 dagar i veckan motsvarar väl ungefär 40-80% arbetstid, åtminstone om man lägger till allt ”administrativt” arbete som ofta följer på själva speltiden.

Jag får naturligtvis inte ställa disgnos på någon jag aldrig träffat, men av det du beskriver (till exempel mängden tid det tar samt att andra, viktigare områden i livet blir lidande) så kan man i alla fall börja tänka kring spelmissbruk. Ett utvecklat spelmissbruk är något man ofta behöver hjälp för att ta sig ur.

Det är självklart svårt för dig att se det hela objektivt (som du skriver), du är ju tillsammans med honom och i en kärleksrelation påverkas man av varandra. En del par lever separata liv avseende intressen och vänkrets och är inte så delaktiga i varandras liv, man vill ha det så och mår bra i det. Många vill dock dela livet med sin partner på ett mer omfattande sätt och då blir förstås umgängeskrets och andra vanor viktiga.

Jag tycker du har rätt att tycka och tänka saker om såväl hans spelande som hans umgängeskrets. Frågan är vad det gör för skillnad? Du kan börja med att fråga dig själv hur du vill leva? Vad är viktigt för dig i en relation? Vad är dina behov? Vad kan du kompromissa kring? Vad behöver du se för förändringar, för att du skall känna dig tillfreds?

När du har tänkt klart kring vad du önskar och behöver för att det skall kännas hållbart och bra för dig, så blir det lättare att prata med din partner. Då kan du få svar på vad han kan tänka sig att jobba på att förändra, och/eller vad han inte vill ge avkall på.

En tanke slog mig, den kanske inte är relevant. Men på hans lista över saker som är viktigare än spelandet, fanns studierna och hans katter. Var kommer du på den listan?

Vänlig hälsning