Hur ska vi dela på boendet för våra barn?

Jenny Klefbom svarar:

Det är en väldigt svår frågeställning hur man ska organisera boendet för små barn när föräldrarna skiljer sig. Egentligen är ju självklart det bästa för ett litet barn att vara på samma ställe hela tiden, och ha en lugn och rutinbunden vardag med sina närmaste omkring sig på daglig basis. När man alltså ska diskutera delat boende blir frågeställningen därför inte riktigt vad som är bäst, utan snarare vad som är minst dåligt.

I ert fall kompliceras förhållandena av att er lilla flicka dessutom kommer att bli storasyster mitt under pågående separation. Bara att få ett syskon är en stor sak i livet, och det är förstås önskvärt att syskonen, precis som ni föräldrar, får en chans att knyta an till varandra så att de kan utveckla en fin och nära relation.

Jag känner inte er flicka, och vet inte hur hon är som person. Inte heller vet jag hur hennes relationer till er föräldrar ser ut. För även dessa faktorer spelar förstås en roll i planerandet av boendet. Har hon t ex haft betydligt mer kontakt med en av er föräldrar, det vill säga att en av er har haft huvudansvar för henne, så är det naturligt om det fortsätter på det viset även under den här kommande turbulenta perioden. Om hon är en öppen och flexibel tjej, som kanske också förmår att tydligt visa hur hon mår och vad hon vill, så kan ni också vara mer flexibla i planeringen och ta ut svängarna mer.

Den generella riktlinjen för små barn är att man ska försöka organisera boendet så att bytena mellan mamma och pappa kommer rätt tätt. Det vill säga att perioderna i respektive hem blir korta – helst kortare än en vecka. Har man dessutom möjlighet att hålla kontakten med sitt barn under den andra förälderns period är det jättebra. Kanske kan man komma förbi och säga hej på förskolan, eller ringa och säga god natt. Anledningen till detta är att små barn har ett helt annat tidsperspektiv än vi vuxna, där exempelvis en vecka är en evighetslång period.

Lika viktigt som att hålla sig till generella regler är det dock för er att vara lyhörda för hur just er dotters behov ser ut. Och behoven kan förändras snabbt när det är mycket som händer i livet. Ni behöver alltså ha en öppenhet för att ändra på uppgjorda planer om ni märker att hon inte far väl. Med detta menar jag inte att ni ska överlåta på er flicka att ”bestämma” om sitt boende. Det är ett alldeles för stort ansvar för ett så litet barn. Men ni behöver vara väldigt uppmärksamma på vad hon signalerar – och anpassa er efter det.

Det kan vara så att det skulle vara bäst om pappa skulle kunna stå tillbaka lite grann under den första tiden med lillebror. Detta för att ge syskonen de bästa förutsättningarna att finna varandra. Den viktiga nyföddhetstiden går ju inte i repris.

Jag hoppas att ni hittar en flexibel och bra lösning på boendefrågan, som inte behöver vara huggen i sten utan tvärtom öppen för anpassning och förändring i takt med att behoven ändras. Vänlig hälsning,