3-åring har svårt att leka med andra barn
Vår pojke är snart tre och ett halvt år. Han föddes fem veckor för tidigt och vägde 1½ kg pga komplikationer under graviditeten.
Har sedan hösten börjat gå 30 timmar på dagis och haft svårigheter att komma in i en kamratgrupp och umgås helst med vuxna. Dagis säger att han i början av terminen ibland "förstörde" andra barns lekar eftersom han inte visste hur man lekte med andra barn. Detta har dock blivit bättre, men han sa häromdagen att han inte fick vara med att leka med de andra barnen (lät inte ledsen när han sa detta).
Jag höll dock på att "gå i taket" när en av pedagogerna sa att vår son inte var inom ett normalspektra när det gällde utveckling inom det sociala samspelet för att han inte tog initiativ till kontakt med de andra barnen. Trodde det var psykologer som hade denna kompetens!?
Sonen är oftast glad, kärleksfull och envis. Gillar inte klassiska leksaker men älskar att lära sig nya saker, hur saker funkar, bokstäver, musik, språk, böcker. Han har ett väl utvecklat språk har full koll på former och färger etc.
Min fråga är vad kan man förvänta sig av ett barn i denna ålder? Vad är "normalt"? Upplever min son som fullt normal, men att han vid tidig ålder visat på en mycket stark och tydlig personlighet som inte gärna kompromissar med vem han är och den han vill vara. Han är också ett barn som "kräver" mycket av oss föräldrar och har svårigheter att "leka själv", detta har dock blivit bättre sista tiden. Ska jag vara orolig?
Jenny Klefbom svarar:
Att få höra att ens barn avviker från jämnåriga är nog mardrömmen alla föräldrar är livrädda för att få uppleva. Samtidigt är det ju så att en del barn faktiskt avviker från normen, och på grund av detta behöver extra stöd och hjälp i förskola och skola. Att inte uppmärksamma det är verkligen att göra dem en otjänst, eftersom de ju då inte får hjälp, och dessutom riskerar att utsättas för både överkrav och skäll helt i onödan.
Som psykolog kan jag också ibland tycka att människor i gemen lägger lite för stor vikt vid normalbegreppet. Vi är ju alla olika med olika svårigheter och styrkor, behov och svaga punkter. Letar man noga så hittar man någonting avvikande hos nästan alla människor, vilket det också ligger någonting positivt i. Avvikande beteenden behöver med andra ord varken vara något konstigt eller allvarligt.
Du blev upprörd när en av pedagogerna sa att din son inte befann sig inom normalspektrat. Det är helt begripligt – ur det känslomässiga perspektiv som jag skrev om inledningsvis. Men ur ett mer praktiskt perspektiv tycker jag att det din förskolepersonal gjorde var att visa ett stort mod då hon inte väjde för att prata med dig om svåra frågor.
Förskollärare är inte utbildade i att utreda barn eller ställa diagnoser, men de har en gedigen utbildning i barns utveckling, och i bästa fall även lång erfarenhet, så att de är mycket lämpade att se när ett barns beteende sticker ut i något avseende. Att ni har olika uppfattning är inte konstigt alls: Det är ju helt olika miljöer, och därmed krav, hemma och i förskolan.
Det ingår också i förskolepersonalens uppgifter att tala med föräldrar om deras barns utveckling, vilket är bra eftersom det många gånger leder till att föräldrar får en chans att söka hjälp som de annars skulle missa. Med tanke på att stödinsatser ofta ger bäst effekt om de sätts in tidigt i ett barns liv, så tycker jag att man också kan tolka personalens agerande som omtanke om er och er pojke.
Du undrar över om du ska vara orolig för din sons utveckling. För att kunna bedöma det skulle man behöva göra en lång intervju med er föräldrar, träffa er son enskilt, och observera hur han är med sina kamrater på dagis. Det vill säga: Man skulle behöva göra en utredning av honom.
Eftersom du nu sitter med frågan om du ska vara orolig, och jag dessutom tycker att det finns anledning att ta förskolans observationer på allvar, så tycker jag att ni ska undersöka möjligheterna till utredning. Detta för att antingen kunna lägga oron bakom er, eller för att få tillgång till den hjälp och de resurser som er pojke eventuellt behöver.
Vänlig hälsning
