2020-02-07

Ibland tar bara rädslorna över hela mig.

Jag är en kvinna på snart 40 år. Jag har hunnit uppleva mycket i livet. Både en fin, lojal, tillitsfull och långvarig kärleksrelation på 10 år. Ett otroligt destruktivt förhållande fyllt av svartsjuka, lögner, svek och faktiskt även fysiskt våld (mot mig). Jag VET att jag är kapabel till att lita på människor tack vare det första långa förhållandet.

Efter det destruktiva förhållandet var jag själv länge men träffade sedan en man som föll huvudstupa för mig. Jag var försiktig i början men bestämde mig för att våga!!! Men även han ljög för mig och det hela fick ett tråkigt slut och mitt problem med tillit fick nytt vatten på sin kvarn.

Nu till min nuvarande situation. Jag har träffat en helt fantastisk man. Han är allt jag någonsin drömt om, och han känner samma för mig. Vi planerar vår framtid tillsammans och han är bara den rätte 100%. Men jag vågar bara inte lita på honom. Jag oroar mig över porr, att han kollar på andra tjejer, har kontakt med andra tjejer osv osv. Värst är nästan tanken på att han ska titta på andra och tycka att de är finare än mig. Det ilar i hela mig när jag tänker på det, jag får så ont att jag ibland vill avsluta. Vi kan dock prata på ett väldigt bra sätt om våra rädslor, han har sina han med. 

 Jag vet att det är ett problem som ligger hos mig för i mitt hjärta så vet jag att han är pålitlig och ärlig och att han skulle göra allt för mig. Men jag vågar inte. Jag är så rädd att bli lurad och stå där igen som ett fån. HUR kommer jag runt det där jobbiga? Grund till detta: rädsla för att bli övergiven, otrygg ambivalent anknytning till mamma, pappa med alkoholproblem. Har jobbat med de bitarna innan men ibland tar bara rädslorna över hela mig.


Psykolog Maria Nordström Lindhe svarar:

Att inte vara älskad, att bli övergiven och sviken är vanliga rädslor i kärleksrelationer. De kan bli extra utmanande om man de facto har svåra relationserfarenheter som du har. Mot bakgrund av det du beskriver är det inte ovanligt med en tendens att ha huvudfokus på den andre personen snarare än sig själv. Det kan te sig så att man är överdrivet uppmärksam på den andres känslotillstånd, läser av tecken på om man gjort något fel, om man är älskad eller inte eller. Det kan även bli så att man svansar runt personen, försöker förebygga att hen blir irriterad eller arg genom att tillgodose hens behov. Om du känner igen dig i ett sådant mönster kan det vara bra att bryta det genom att se mer till dig själv och dina behov.

Några centrala frågor som är bra att ha med sig in i en kärleksrelation är: Vad behöver jag för att må bra? Vad vill jag ha hos en partner? Vem behöver jag vara för att attrahera och behålla en sådan partner?

Bara du vet vad du behöver för att må bra. Men en sak jag vill skicka med dig är att ansvar för sitt eget mående gör en mindre sårbar i relation till andra. Därför vill jag tipsa dig om att börja öva på självmedkänsla. Det finns bra material att läsa och ljudfiler att öva på i självhjälpsböcker. När man haft det tufft som du kan det lindra oro, skam och självkritik och öka känslor av närhet, trygghet och tillit till andra.

När man övar självmedkänsla tränar man på att uppleva och vara närvarande i smärtsamma känslor, att omfatta det som känns svårt, ge värme och omsorg till sig själv samt att dela med sig av det som är svårt med andra.  För en sak är säker, för att lyckas i nära relationer är förmågan att visa sårbarhet central. Och du skriver att ni båda bär på era respektive sår och att ni har en fin dialog angående era rädslor. Det är ju toppenbra, fortsätt med det!

Utöver självmedkänsla kan det vara bra för dig att öva några hands on strategier att hantera din oro så att du inte agerar destruktivt när osäkerheten kommer. Det är så lätt hänt att man loopar på orostankarna och försöker lugna sig själv genom att kontrollera den andre, be om försäkringar, dra sig undan eller gå till angrepp på något sätt. Du illustrerar väl i din text hur ditt huvud kan gå igång och snurra den ena hemska tanken efter den andra om andra tjejer, porr mm. När du väl lugnar ner dig kommer du i kontakt med att det där bara är uppe i ditt huvud: ” i mitt hjärta så vet jag att han är pålitlig och ärlig”.

Jag skulle vilja råda dig att avsätta en stund varje dag där du umgås med dina rädslor. Fokusera på en rädsla i taget. Rikta din uppmärksamhet mot kroppen och vilka sensationer du känner. Var känner dem? Uppskatta dess intensitet, storlek och sätt en matchande färg på dem. Ta hjälp av långa lugna utandningar för att stanna med sensationerna. Låt känslorna smälta som en isbit och notera om de minskar i intensitet eller färg.

När du övat detta ett tag kan du i stunden när rädslotankarna dyker upp bli bättre på att avbryta dem tidigare genom att rikta ner fokus mot hjärtat och känna efter hur det känns där. Känns det lugnt innerst inne? I så fall, lita mer på känslan än på vad huvudet säger. Förhoppningsvis kan detta bygga upp allt mer tillit.

Ytterligare en övning att hantera oro är radikal acceptans - att konstatera att du kan helt enkelt inte kan kontrollera din partners beteenden eller känslor för dig. Kommer han bli förälskad i någon annan? Du kan egentligen inte göra något för att förhindra det. Sker det så sker det. Att tänka värsta tanken och föreställa sig hur du skulle hantera ett sådant scenario kan kännas skrämmande i stunden, men avhjälper oftast oro i det långa perspektivet.

Endast du vad du behöver från din partner. Men det jag vill skicka med dig är att träna på att uttrycka dina behov och träna sunt självhävdande. Att kunna be om vad man behöver för att må bra är en viktig färdighet. Här är jag-budskap viktigt: ”För mig är det viktigt med….därför vill jag fråga dig om du kan….”. ”För mig känns det bra när du……” På det sättet kan du ge din partner en chans att kan hjälpa dig att stärka din tillit till honom och er relation. Om han inte är respektfull mot dina behov blir det din uppgift att ge feedback av typen: ”När du gör så här mot mig får det mig att känna så här”. ”Jag upplever att…..” ”Just nu känner jag ……” Det är sunt självhävdande.

Avslutningsvis. Det är aldrig för sent att läka en anknytning. Och det finns alltid chans att ersatta gamla dysfunktionella relationsmönster med nya hälsosamma. Särskilt om man är reflexiv, modig och sårbar som du verkar vara. Jag önskar dig all lycka och hoppas ni tillsammans kan utveckla en tillitsfull och fin relation!

Vänligen