Kan inte skapa relationer eller bli omtyckt
Jag är en 29 årig tjej som har under många år undrat över de utfall mina relationer får, både i nära och ytliga relationer. Det slutar alltid med att jag känner mig utnyttjad, kränkt och ej omtyckt.
I nästan alla mina relationer har jag känt att jag är en börda och att de personer som jag kommer i kontakt med kanske egentligen inte vill vara med mig. Det känns alltid bra till en början men det går ganska snabbt över till en osäkerhet hos mig. Jag är väldigt rädd för att visa känslor och vara sårbar inför andra men ändå kan jag lätt bli för på genom att öppna mig för fort för andra för att sedan få den där känslan av att de faktist inte bryr sig trots att jag öppnat mig.
Jag vill kunna bli omtyckt utan att överanstränga mig, känns som att jag anpassar mig i alla relationer för att andra ska tycka om mig. Jag blir även arg över att jag inte har kunnat lita på många personer och jag försöker övertala mig själv om att jag fungerar bäst själv, men i själva verket vill jag bara ha en nära vän som förstår mig och kan finnas där för mig.
Hur ska jag jobba med mig själv för att uppnå en förändring? Snälla har ni några tips på vad jag kan göra för att förbättra min förmåga att skapa och upprätthålla en god relation med andra människor?
Psykolog Sofia Viotti svarar:
Jag vill börja med att säga att du låter insiktsfull runt dina problem. Speciellt när du skriver att du försöker övertala dig själv om att du fungerar bäst själv men att du snabbt inser att det bara är en försvarsstrategi och att du egentligen har en stor längtan efter välfungerande relationer. Det är även insiktsfullt av dig att förstå att det finns något i det du gör som hindrar dig att skapa de där trygga, nära relationerna. Så du har en bra utgångspunkt för att få till en förändring.
Jag ska berätta för dig vad jag ser i din beskrivning och ge dig råd hur du kan ta dig vidare.
Du beskriver indirekt vissa saker som du är rädd för: att andra ska tycka att du är en börda, att de egentligen inte ska vilja vara med dig, att du inte ska bli omtyckt om du bara är den du är. Dessa rädslor leder sedan vidare till strategier du använder dig av för att det du är mest rädd för inte ska inträffa: du anpassar dig efter andra och anstränger dig för att vara någon du tänker att de ska tycka om.
Du beskriver att du är rädd för att visa dig sårbar eller visa känslor för andra och med det tolkar jag det som att du även konkret undviker att visa känslor med andra. Och kanske även undviker att känna vissa känslor själv? Du säger att du ibland öppnar dig för fort och här undrar jag om du menar att du berättar personliga saker om dig själv för snabbt? För det är en skillnad på att berätta om saker och att verkligen känna sina känslor och visa sina känslor med andra. Ibland händer det att man berättar saker för någon bara för att den frågar fast känslan inom en egentligen säger att man inte vill berätta detta nu. Men är man van att köra över sina känslor och behov för att anpassa sig efter andra så är det lätt att ignorera den känslan och bara svara på det personen frågar. Kan det vara det som händer för dig?
Hursomhelst. Genom att du anpassar dig efter andra och anstränger dig för att de ska gilla dig så kör du över dina egna känslor och behov. Det får som konsekvens att du blir osäker på dig själv, men gör också att andra inte förstår vad det är du känner och behöver. Det i sin tur kommer leda till att de agerar utifrån sina behov och vad de känner. Och eftersom du inte signalerar att du inte gillar det de gör så kan de inte förstå det. Det leder då till att du gång på gång blir överkörd vilket du upplever som att du blir kränkt, utnyttjad och inte kan lita på folk. Men den som egentligen kör över dig och dina behov är du själv.
Att vi människor fastnar i dessa mönster beror på vad vi lärt in under vår uppväxt. Med några personer (kanske dina föräldrar) har du lärt dig att det inte är okej att känna det du känner och ha de behoven som du har. Någon har reagerat negativt på det i din historia (inte för att vara elaka, men för att vissa känslor och reaktioner väckt obehag hos dem beroende på deras historia). Känner du igen det? Och utifrån dessa reaktioner har du sedan börjat stänga av dina känslor och behov och istället ha fokus på andras behov och förväntningar på dig.
Det fungerade alldeles utmärkt i det sammanhang du befann dig i under din uppväxt, du gjorde det bästa du kunde göra för att bli accepterad i den miljön. Som barn är vi utlämnade till de vuxna vi har runtomkring oss. Vi måste anpassa oss efter dem för att få våra grundläggande behov tillgodosedda. Men idag är du inte beroende av en enskild människas reaktioner.
Idag är du vuxen och kan välja relationer med människor som accepterar dig som du är – med alla dina känslor och behov. Och säkerligen skulle många av de människor du har i din närhet göra det, men dina inlärda mönster gör att du fortsätter agera som om någon skulle lämna dig om du var dig själv.
Det kan vara klurigt att ta sig ur denna typ av mönster på egen hand. Ofta behöver man hjälp av en legitimerad psykolog eller psykoterapeut. Men kanske kan tankarna i denna text vara en första start för dig att stanna upp och känna efter vad du känner och vad dina behov är i olika situationer och prova att uttrycka det. Kanske får du ett annat bemötande än det du väntat dig. Kanske blir du till och med mer omtyckt när du inte anstränger dig och anpassar dig utan är mer sann mot dig själv.
Lycka till
