Ohälsosamt beroende av min bästa vän
Jag har ett problem då jag är beroende av min bästa vän, så pass mycket så jag anser att det är för ohälsosamt.
Jag förväntar mig att vi ska hålla kontakt varje dag och försöka ses så mycket som det bara går. Varje gång vi ses blir jag alltid minst lika mycket glad, och även när hon ringer mig blir jag superglad, och allting känns och är superbra. Problemet är att varje gång hon hänger med andra så klarar jag det inte och får en grov ångest.
Någonting som får mig att må ännu värre då jag får ångest, och mår dåligt, är när vi blir osams för vissa saker och hon har ibland svårt att förlåta mig, då jag har en känsla att jag måste vara perfekt hela tiden. Det slutar med att vi inte snackar på 1-2 veckor och det tar så himla mycket kål på mig. Till och med när jag ber om ursäkt får jag svar som att jag ska läxa upp mig istället, då min ursäkt hamnar i "Papperskorgen".
Jag har även andra vänner men saknar ändå mest min bästa vän i slutändan då vi klickar bäst med varandra i goda stunder. Jag väntar även på att hon ska höra av sig skicka något eller ringa, gör hon inte det efter en viss tid så gör jag det, och jag kan inte sluta. Jag vill absolut inte avbryta kontakten med henne då jag skulle på riktigt lida av grov ångest och panik, då hon är den enda personen som får mig på bättre humör, och det känns som att min värld kretsar runt hennes. Jag vet inte heller hur jag kommer ut ur detta. Jag har ibland förklarat att jag gråtit när hon inte tar emot min förlåtelse för att hon ska förstå att jag verkligen blir ledsen, men hon bryr sig inte, och snarare förstår inte.
Jag har inte berättat mina känslor specifikt för henne heller. Jag är livrädd för att hon kommer att skaffa en annan bästa vän eller inte blir lika betydelsefull i hennes liv. Anledningen till att jag inte berättat mina känslor för henne är för att hon går igenom själv väldigt mycket och jag vill inte vara självisk nog att prata om mina egna så jag har behållit känslorna till mig själv.
Jag argumenterar oftast ensam med mig själv och på det sättet får jag ut mina inre känslor. Jag har en sån himla dålig självkänsla. Ingen annan förstår mig
Jag är en sån person som nästan hela tiden känner ett starkt behov att vara med någon, då jag tycker t.ex att det är tråkigt att bara sitta hemma och inte göra någonting och då kommer min bästa vän alltid först upp i mitt huvud. Jag vill även tillägga att jag utövar en bollsport men den är inte tillräcklig för att tillfredsställa mina känslor, utan endast kortsiktigt.
Psykolog Mathias Ortlieb svarar
Tack för ditt brev. Ni har verkligen en känsloladdad relation på gott och ont. Att ha en vän som man älskar och saknar är en gåva, men samtidigt tar det också kraft och energi från dig.
Du inleder med att skriva att du är beroende av din bästa vän och jag tycker att det ordet beskriver en hel del av det som är den negativa delen av er relation. Att vara beroende av någon innebär att man bygger upp sin egen självkänsla och sitt eget liv runt hur den andre personen agerar, något som inte är konstruktivt på längre sikt.
Du låter som en reflekterande, känslomässig och klok person som är värd att ha en god självkänsla, en självkänsla som baseras på dig och inte på din relation till din bästa vän. Jag tänkte ge dig några förslag hur man kan träna sin självkänsla och sin självständighet, något som kanske kan hjälpa dig i den situation som du beskriver. Jag är säker på att du kan vara självständig samtidigt som att du har kvar din bästa vän, en bra vän stannar kvar oavsett.
Du skriver på slutet att du utövar en bollsport men att den endast ger kortsiktig tillfredställelse, det jag tänker att du menar med detta är att det faktiskt finns andra aktiviteter som kan fylla ditt liv med glädje, aktivitet som inte handlar om din bästa vän. Jag föreslår att du kan söka dig till något som du länge varit intresserad av men som du kanske inte testat ännu, kanske någon annan sport eller hobby, kanske hänga med någon annan kompis eller göra något kul som du inte gjort på länge.
Enkelt kan man tänka så här, ju mer tid du har till att grubbla och argumentera med dig själv, desto mer beroende av din kompis kommer du att vara. Ju mindre tid du har till att grubbla, desto mindre beroende av henne kommer du att bli. När man ägnar sig åt en aktivitet, en sport, en hobby, ser en film eller pratar med någon så kan man inte argumentera med sig själv på samma sätt som när man sitter själv på sitt rum. Generellt tänker jag att det är bra om du kan öka på antalet aktiviteter som inte har med din kompis att göra, detta behöver inte innebära att ni träffas mer sällan, bara att du minskar ned på tiden när du argumenterar med dig själv.
Det andra förslaget jag har handlar om att öka din självkänsla och att se att du inte alls behöver vara beroende av henne (eller andra) för att må bra. Detta kan du till exempel göra genom att träna på sådant som du är bra på och bli ännu bättre på det. Du har flera starka sidor och unika egenskaper och genom att ägna dig åt dessa och att öka på dina färdigheter så kommer du att se att du är skicklig och smart.
Du kan också träna på att när du gör något som du lyckas med och som är bra, stanna upp och tänka (eller säga) ”Wow det där gjorde jag bra!” eller ”Fasen jag är grym på det här!”. Vi människor är generellt ganska dåliga på att ge oss själva beröm för saker och ting och det tycker jag är fel, peppa dig själv mer framöver!
Mitt sista förslag är att du definitivt bör hitta någon att prata med om detta, antingen kan det vara med just din bästa vän eller med någon annan om du känner att hon har för mycket just nu. Hur är det med dina föräldrar eller kanske en annan kompis, kan de lyssna på dig? Jag tycker inte att du ska argumentera med dig själv och gråta som du skriver, jag lovar dig att det känns bättre om du pratar med någon om detta. Ta hand om dig och lycka till!
