All sorg har gjort mig rädd för nära relationer
Jag är 30 år och känner mig ensam och sårbar och känslan är att det inte går att komma vidare.
Min största ångest är att jag inte klarar av att gå in i en nära relation och avundsjukan på alla i min närhet som upplever kärleken. Mina känslor av att bli övergiven styr mig.. Hur ska jag ta steg framåt?
Jag har upplevt sorg under stora delar av min uppväxt och gått i terapi några gånger. Mina föräldrar skildes när jag var 7 år och efter det blev min mamma deprimerad och utvecklade ett missbruk (periodare). Jag stod min mamma väldigt nära och vi hade en kärleksfull relation. Min mamma fick behandling och var nykter 3-4 år innan återfall kom. Hon kom sen ur det men n-r jag var 15 år fick hon en stroke och dog.
Min styvpappa stod mig också känslomässigt nära men kort efter mammas död övergav han även mig. Min pappa har haft svårt känslomässigt att möta mig och jag har aldrig sökt det stödet hos honom. Jag uppskattade hans andra fina sidor men vår relation blev katastrof när mamma dog. Han började må dåligt själv och jobbade mycket eller satt vid datorn. Min känsla blev att han inte brydde sig om mig och jag kände mest hat. Min bror som står mig nära flyttade även denna period.
Min relation till pappa har gått väldigt mycket upp och ner. Han har på senare år utvecklat ett alkoholberoende men jobbar heltid. Han mår inte bra men söker inte hjälp. Han går ofta in i offerposition när jag försöker prata med honom. Jag har efter mycket om och men satt ner foten och att jag inte orkar ha kontakt med honom, då han bara gör mig ledsen, arg och besviken.
I övrigt har jag fina vänner, kollegor och ett bra jobb men känns ändå som att mitt hjärta gör ont och att jag i vissa perioder lider mig fram genom livet. Försöker göra saker som får mig att må bra men ibland känner jag hur jag "låtsas" vara glad eller stänger av känslomässigt och undrar själv vad jag håller på med.
Min senaste psykoterapeut påtalar att jag behöver sörja men det tar aldrig slut. Samtidigt som jag känner så är stressen hög över att jag lever ensam och att jag aldrig kommer träffa någon. Det är bara en kille jag utvecklat starka känslor för i mitt liv.. i övrigt har jag dejtat killar då och då men i panik avslutat dessa efter 3-4 träffar. Får panik över att folk frågar mig om jag träffat någon också..
Leg psykolog Maria Nordström Lindhe svarar:
Ditt brev väcker många tankar och det finns flera delar att återkoppla på. Du skriver att du i första hand vill få råd kring hur du ska kunna ta nästa steg för att etablera en nära kärleksrelation. Mitt svar riktas därför i huvudsak in på det.
Det är både rimligt och förståeligt att du känner dig sårbar och är rädd för att bli övergiven med de erfarenheter du bär med dig. Utöver förlust och sorg bär du på viss sårbarhet med tanke på att dina föräldrar utvecklade missbruk och depression. Det är viktigt att du tar hand om dig och lär dig strategier att hantera obehagliga känslor så att du håller dig hel.
För att knyta an till vad din terapeut sagt så kanske du både behöver sörja och gå vidare. Med det tänker jag att du kan ägna visst utrymme för förlustorienterade aktiviteter som sätter dig i kontakt med saknaden, sorgen och känslan av övergivenhet. Kanske även vända dig till en sorgegrupp om du inte redan prövat det? Parallellt med detta bör det finnas utrymme och energi i en framtidsorienterad riktning – mot det som ger värde, meningsfullhet och livsglädje. Det gläder det mig att du verkar ha mycket av det i ditt liv.
Du längtar efter en kärleksrelation. För att etablera det krävs både mod och förmåga att visa sårbarhet, men rädslan att bli övergiven styr och hindrar dig. Med ett förhållningsätt av att man inte är sina känslor utan har dem då och då kan man lära sig strategier att hantera rädslor så att man inte är slav under dem, utan herre i sitt liv.
Att läka gamla sår och lära sig nya relationsfärdigheter är precis sådant man kan få hjälp med i en trygg terapeutisk relation. Men man kan läka och lära nytt på egen hand och i nya trygga relationer. Att ta ansvar för sitt eget mående och stärka sin inre trygghet gör en mindre sårbar i relation till andra. Man kan inte förvänta sig att en annan människa ska göra en hel, det ansvaret bär man själv. Förhoppningsvis har du med dig strategier från dina terapier som du kan använda på egen hand.
Till det tänker jag att du kan pröva och se om övningar i självmedkänsla, mindfulness eller meditation kan utgöra användbara verktyg för dig för att hantera svåra känslor. Det finns bra material att läsa och ljudfiler att öva på i självhjälpsböcker och appar. När man bär på svåra erfarenheter som du kan det vara hjälpsamt att träna på att vara närvarande i smärtsamma känslor, att omfatta det som känns svårt, ge värme och omsorg till sig själv samt att dela med sig av det som är svårt med andra.
Det går att närma sig en relation trots rädslor. Nästa gång du blir känslomässigt berörd av någon blir eldprovet i din rädsloexponering kan vi tänka oss. När man kommer nära, öppnar sig och inte förskansar sig bakom fasader och roller kan den otrygga delen inom en aktiveras och man får impulser att skydda sig. Då gäller det att samla mod att stanna kvar. Kärlek som rör oss på djupet river upp gamla sår och rädslor från tidigare relationserfarenheter, så är det för alla! Älskar man på riktigt och passionerat utan reservationer finns alltid risken att bli av med kärleken, bli övergiven och få sitt hjärta krossat.
Du kan börja redan nu med att avsätta en stund varje dag där du umgås med dina rädslor som väcks i relation till etablerandet av en kärleksrelation. Kanske kan du tänka tillbaka på vad som hänt inom dig när du dejtat? Vilka tankar och känslor har väckts i mötet med den andre? Och vad hände i dig när paniken kom? Fokusera på en rädsla i taget. Rikta din uppmärksamhet mot kroppen och vilka sensationer du känner. Var känner dem? Uppskatta dess storlek, form och kanske sätt en matchande färg på dem. Ta hjälp av långa lugna utandningar för att stanna med sensationerna. Låt känslorna smälta som en isbit och notera om de minskar i intensitet eller färg. När du övat att vara närvarande med rädslorna kan du också utforska vilken information de besitter och vad de vill säga dig.
Den dag en person med potential kommer vore fint om du kunde visa din sårbarhet och vara ärlig från början med att du behöver tid för att känna tillit och trygghet. Våga berätta att du har känslor för hen och att det skrämmer dig att gå vidare för att du är rädd för att bli sårad och övergiven. Jag önskar verkligen att du hittar en partner som är beredd att möta dig på ett varsamt och respektfullt sätt.
Varma lyckönskningar
