16 år och rädd för framtiden
Jag är 16 år och jag är så sjukt rädd för framtiden att jag konstant oroar mig, jag har en vän som redan nu bor ensam med en kompis i en egen lägenhet och massa av mina vänner drömmer om att göra saker utan sina " jobbiga" föräldrar men jag är inte som dem.
Jag är totalt livrädd för att behöva bli självständig och ta hand om mig själv. Jag bor med min pappa, lillasyster och varannan vecka lillebror men grejen är att jag fortfarande sover i min pappas säng och jag har panik över att behöva ta hand om mig själv utan att pappa ska hjälpa mig när jag mår dåligt.
Jag är också rädd att jag ska ha valt fel gymnasielinje och att allt kommer att bli mycket värre men jag oroar mig så mycket för det här och det känns som att det är fel på mig. Jag menar jag är mycket hellre hemma med familjen en fredag än att gå och festa. Jag älskar verkligen min familj och jag är jätterädd för att behöva fixa lägenhet och en massa sånt själv. Är det fel på mig? Snälla hjälp
Psykolog Mathias Ortlieb svarar:
Ok, först och främst känner jag bara för att skicka en kram till genom cyberrymden, du är ok, du är inte konstig och det är inget fel på dig! Det finns flera saker i det som du skriver som jag får tankar omkring och jag ska försöka ge dig lite tips.
Först och främst kan man tänka att det du skriver om att skaffa egen lägenhet, festa mm handlar en hel del om värderingar och normer, dvs åsikter om vad som är rätt och fel som styr människors handlingar och beteenden. En värdering eller en norm kan vara att ”man ska flytta hemifrån och göra sig fri från sina föräldrar”, en annan kan vara ”när man är 16 år ska man festa och inte vara hemma med familjen”.
Den viktigaste grejen med värderingar och normer tycker jag är att de inte är rätt eller fel, de är åsikter. Om man inte vill följa dessa ”regler” så gör man inte fel, men det kan kännas som att man gör fel om det är en stark norm som finns i samhället. En drift hos människan är att inte sticka ut och att göra allt man kan för att passa in, det är därför som många människor ändrar sina beteenden och anpassar sig till grupper.
Det är inget som är fel med detta, men det kan vara jobbigt om man inte känner att man passar in i en grupps tankar eller värderingar och att man faktiskt vill vara på ett annat sätt, lite så som du beskriver. Jag tror att dina värderingar kanske skiljer sig lite från en del andra i skolan, men det är viktigt att du får göra som du själv vill och inte bara gå ut och festa för att andra verkar tycka att det är det viktigaste i livet!
En annan sak som jag tänker på är din oro och rädsla och här tror jag att du kan behöva öva på nya färdigheter. Det kan finnas fördelar med att till exempel överkomma rädslan för att sova själv, kan du träna på att sova i egen säng? Det kan vara praktiskt att träna på detta eftersom att kanske både du och din pappa vill sova med någon annan någon gång! Alla rädslor behöver stegvis tränas bort, kan du börja att testa att somna i ditt rum en kväll i veckan och sedan öka antalet när du ser att det funkar?
Det låter också som att du känner oro och rädsla i andra situationer i livet, det tycker jag inte att du ska behöva stå med helt själv. Jag tycker absolut att du ska kolla med kuratorn på skolan om du kan boka tid hos hen. Kuratorn kan hjälpa dig med din rädsla för framtiden och dina tankar om din utbildning, jag tror säkert att hen har träffat andra som har det som du. Att få prata med en person som lyssnar och förstår kan hjälpa mycket i din situation.
Sammanfattat tycker jag att det låter som att du dels hamnat i kläm gällande det jag skrev med normer och värderingar men också att du har en del oro och rädsla som du kan behöva träna bort och få hjälp med. Det är ok att göra annorlunda än andra men du ska inte behöva vara rädd för framtiden, ta kontakt med kuratorn nästa dag du är i skolan så du inte skjuter upp det.
Med vänlig hälsning
