Hur ska jag hantera min sorg?

Min pappa dog, när jag skulle fylla nio. Det är över 20 år sen och mitt liv har fyllts med just liv. Och inte bara sorg och saknad. Efter det gick jag och mamma in i varsin bubbla. Fick hjälp med att öppna, och har pratat med släktingar, vänner till honom. Fått kort, skrivit brev till honom och bränt upp. Men Fars dag? Jul? Nyår? Den dag som han gick bort på?

Hur kan jag förhålla mig till mitt trauma, som hans sjukdom och död var för mig? Vad mer kan jag göra för att inte bli så påverkad varje år? Hur lär jag hjärnan att tänka om?! En stor fråga.

Idag, är det nog mest känslan av skam. Jag skäms över att jag fortfarande blir så påverkad av alla högtider. Det har ju ändå gått 20 år! Och jag vet inte ens vilken sorts man och pappa han var. Bara att jag saknar honom otroligt mycket. Allt jag vill är att ringa, prata, träffa, skriva och få lära känna honom. Och det, kommer jag inte få i detta liv.

Fysiskt blir jag mer instängd och ledsen. Jag får klumpar i bröstet och halsen när jag ser dom första julprydnaderna i butikerna. Jag blir spänd och rädd. Undviker att jobba på fars dag, då det ska firas. Och undviker att åka och fira jul med den "nya släkten" och mamma. Flyr då hellre till jobbet. (vilket är normalt för mig inom mitt yrke, men det känns fel!) Har ofta fått nån form av ångest attack på nyår/ställt in firande. Det har gått bra om jag varit hemma i en mycket lugn miljö (inte normalt för 20- åring.)

Vad är "normalt"? Hur kan jag förhålla mig till mitt mående? Och hur kan jag acceptera att jag mår som jag gör?


Psykolog LIv Svirsky svarar:

Att förlora en förälder är ett stort trauma inte bara för ett litet barn utan ofta också långt upp i åldrarna. Saknad, sorg, omställning och existentiella grubblerier, allt det och mycket mer kan aktualiseras och pågå under lång tid.

Jag tänker att det är fint att höra att du och din mamma hittade tillbaka till varandra och att du skriver att ditt liv varit fyllt med just liv. Samtidigt tar du upp att vissa dagar på året kommit att bli väldigt laddade och väcker saknaden efter din pappa men också efter den pappa du aldrig hann lära känna som vuxen. Jag tror inte att det du upplever är så ovanligt som du kanske tänker själv. Att sorgen väcks vid specifika tillfällen är något de flesta som förlorat någon nära erfar.

Nu låter det som att du, utöver den rena sorgen, dessutom hamnat i att bli rädd för och skamsen över din sorg och att det har kommit att bli ett problem i sig. Så snart högtiderna du brukar uppleva som jobbiga närmar sig kommer ångesten smygande och jag gissar att den kommit att innehålla tankar på hur du ska må i år, om det kommer bli lika jobbigt, hur du ska kunna hantera den etc. För att slippa känna de obehagliga känslorna har du olika strategier där du på olika sätt försöker fly ifrån det som väcker sorgen men även skammen.

Att fly ifrån obehag är en effektiv strategi som är mycket användbar i vissa situationer, framförallt när obehaget väcks av något som är verkligt farligt. Men när obehaget väcks av något som egentligen inte är farligt men man ändå väljer att fly kan flykten i sig faktiskt leda till att obehaget befästs. När du flyr konfronterar du inte det obehagliga och går därmed miste om chansen att lära dig hantera det och skapa nya erfarenheter. När man hamnat i en situation där man tenderar att fly kan det dock vara svårt att ta sig ur det på egen hand. Av den anledningen skulle jag nog vilja rekommendera dig att söka professionell hjälp för att reda ut hur du kan komma vidare både i din sorg och i det undvikande som utvecklats kring sorgen.

En känsla av sorg över din pappa och en önskan om att ha fått ha mer kontakt med honom kommer nog alltid att finnas i ditt liv och den kommer att vara starkare vissa dagar. Kanske kan, trots att det är tungt, också se det som något vackert och fint. Sorg och saknad är ju faktiskt ofta tätt sammanflätat med kärlek. Men att du ska hindras av skam och oro för sorgen, det tänker jag att du kan få hjälp att komma ur, så att livet kan bli än rikare och så att du framöver kan delta i firanden och högtider och uppleva dem som glädjefyllda och som värda att se fram emot. 

Vänliga hälsningar