Jag är nedstämd och har väldigt dåligt självförtroende
Jag har flyttat från ett annat europeisk land till min man och sedan dess har mitt självförtroende blivit väldigt lågt. Jag känner att jag har blivit dåligt uppfostrad men först i Sverige har det blivit besvärligt.
Min ensamstående mamma led av depression och sov när jag var liten. Hon skötte inte hemmet, lagade ingen mat och jag fick inte lära mig detta heller. Mamma fokuserade på att jag ska utbilda mig, göra karriär och se fint ut istället. Hennes synsätt sitter kvar i mig och jag vill inte vara sådan person. Idag säger min man att jag är otacksam och bortskämd.
Jag har svårt att visa tacksamhet för det han hjälper med (mest ekonomiskt pga problem med att få jobb och den sista tiden högskolestudier som jag sköter bra). Jag känner mig väldigt tacksam men vet inte hur jag ska visa detta. Min man tycker att det är något fel med mig. Jag orkar inte vara en bra partner, jag orkar inte hålla hemmet rent och fint som jag skulle vilja ha det (nu gör jag bara det viktigaste som tvätt, disk, dammsuger) och jag mår dåligt över att jag inte orkar med detta. Jag känner mig lat och dum. Jag upplever varje liten hushållssyssla som något tidskrävande och hinner aldrig storstäda. Jag hade dock inte upplevt det så innan jag träffade min man, då kunde jag ta hand om mina egna saker. Men nu finns det ingen ork, energi och motivation.
Jag har även svårare att uppleva glädje, känner mig ofta morgontrött trots 7-8 timmars sömn, på något sätt uttråkad och har perioder med hälsoångest (rädd för allvarligare sjukdomar) som jag kan hantera någorlunda men det är ganska jobbigt ändå. Det är lite sämre nu på vintern. Jag försöker i alla fall träna regelbundet och äta hälsosamt. Jag har gått till en kurator på HC:n, men känner att jag skulle behöva en riktig terapi. Jag har inte råd att gå till psykolog, var kan man hitta hjälp? Finns det någon bok så man kan prova hjälpa sig själv?
Psykolog Sofia Viotti svarar:
På det du beskriver så låter det som att du är inne i en period av nedstämdhet. Då är det vanligt att man är trött, har svårt att glädja sig åt sådant man brukade glädjas åt och att man oroar sig för saker. Nedstämdhet är något som kommer som ett symptom på hur man hanterar andra saker som är problematiska i ens livssituation. Det är dock svårt utifrån det du beskriver att dra några slutsatser om vad det beror på hos dig. Jag tror liksom du att du skulle behöva träffa en leg. psykolog eller leg. psykoterapeut. Jag vet inte vilken ort du bor i men eftersom det är fritt vårdval i Sverige så kan du gå till en annan Vårdcentral eller Hälsocentral i din ort om det finns någon med en psykolog. Om det inte finns det i din ort så finns det numera flera olika appar som erbjuder psykologkontakt och terapi online.
Det dyker dock upp lite frågor hos mig som kanske kan hjälpa dig fundera över orsaker till ditt mående.
Jag reagerar först på att du säger att din man tycker att du är bortskämd, otacksam och att han tycker att det är något fel på dig. Är det saker han sagt? Det är i så fall väldigt hårda ord. Man kan tycka olika om saker i en relation och ha olika ideal om hur det till exempel ska se ut hemma, men det är aldrig konstruktivt att kritisera varandra. När han kritiserar dig, håller du med om det han säger eller står du upp för dig själv? Att utsättas för kritik under lång tid tär på ens mående. Speciellt om man dessutom börjar anklaga sig själv - du skriver att du är lat och dum. Utifrån det du beskriver låter det inte som att du är lat utan att du är trött och mår dåligt, men att istället för att vara förstående till det så blir du självkritisk och tycker att du borde kunna göra bättre ifrån dig. Självkritik och kritik från andra är sådant som kan leda till nedstämdhet.
Jag funderar också över er arbetsfördelning hemma. Du beskriver att du fixar med tvätt, disk och städning. Du nämner inget om vad din man gör. Därför undrar jag om det är så att du gör det mesta hushållsarbetet och i så fall vad det beror på? Är det något ni har kommit överens om? Är du nöjd med det? En del kvinnor faller in i rollen att vara den som gör det mesta hemma vilket blir både orättvist, uttröttande och väldigt omotiverande.
Du beskriver också att din mamma velat att du ska utbilda dig, göra karriär och se bra ut. Och nu låter det som att din man också har tankar om hur du ska vara och att han inte tycker att du lever upp till hans önskan. Men jag undrar vad du vill? Gör du saker du trivs med i ditt liv? Trivs du med att studera? Trivs du med din man? Är det viktigt för dig att ha det väldigt fint hemma? Och uttrycker du dina behov och står du upp för vad du vill? Om man lever sitt liv utifrån andras önskningar och behov så blir man tillslut ofta uttråkad och nedstämd. En del människor är så vana att alltid anpassa sig efter andra så att de inte tycker de har rätt att hävda vad de själva vill. Andra har haft detta mönster så länge, enda sedan de var barn, så de vet inte ens vad de själva vill. Det är dock något det går att ändra på i en terapi.
Dessa saker kan du fundera över och kanske kommer du på något själv som behöver ändras och som du klarar av att ändra på egen hand. Men som sagt sök gärna också upp en psykolog eller psykoterapeut.
Vänligen
