Dålig relation eller jobbig tonårssyster?
Vi har nu haft en dålig relation eller snarare en dålig stämning länge mellan mig och min lilla syster som går i åttan. Hon är 14 och som jag förstår har hon sina tonårsutbrott ganska ofta (eller hela tiden) och tonårsbeteende. Jag blir helt galen. Men denna obehagliga stämningen börjar bli värre och värre, ännu obehagligare. Känns som om att ju äldre vi blir desto dummare och elakare är vi mot varandra.
Sådan är hon: Har ingen respekt för nån av oss här hemma. Och absolut ingen respekt för mig (vi som bor i ett och samma rum och delar på det mesta och borde egentligen vara världens lyckligaste systrar) Hon kan ryta och vråla och vara allmänt helt vidrig. Har lärt sig att ignorera på ett hög nivå vilket ät irriterande (känns som om man talar till väggen). Bry sig inte om det mesta och vägrar att dela på städning. Otroligt bra självförtroende och högmodig och imponerande ignorans! Inga mobbningsuttryck går igenom tjejen. Visar inte, eller försöker att inte visa alltför mycket känslor. Har svårt att erkänna sina misstag och fel. Jag upplever henne som en kall person.
Själv tycker jag inte att jag är en dålig syster utan jag har gjort mycket, offrat mycket för henne och har försökt många gånger få syrran inse min kärlek för henne och att jag inte vill ha det så här, men förgäves. En gång sa hon att jag var en dålig syster. Men varför? Det visste inte hon själv, "det bara känns så" sa hon. Det kändes dåligt att va en dålig syrra utan att veta varför. Vad ska jag göra?
Jenny Klefbom svarar:
Jag kan inte, utifrån bara din beskrivning, fälla något avgörande i den konflikt som pågår mellan dig och din syster. Jag kan alltså inte säga vem som gör fel, eller vem som borde ändra sig. Däremot tycker jag att det är helt uppenbart att någonting måste göras åt situationen. Och jag tycker kanske inte att det nödvändigtvis borde vara din och din systers uppgift att ta tag i den frågan. Du skriver inte hur gammal du är, men eftersom du delar rum med din syster förutsätter jag att ni båda fortfarande bor hemma, och att du också är minderårig. Och när man är minderårig är det faktiskt föräldrarnas sak att se till att hemlivet fungerar.
Därför blir min fråga: Vad gör era föräldrar för att hjälpa er? Bara en sådan sak som att ni delar rum, när det är så mycket som inte fungerar mellan er. Det är förstås så att man inte självklart kan få eget rum, men någonting brukar alltid gå att göra för att underlätta livet. Man kan sätta upp skärmar, eller på annat sätt avdela rummet. Eller så kanske man kan prioritera om hemma, så att det ändå finns någon möjlighet för er att inte tvingas bo ihop så länge konflikterna pågår.
Visst är det också så att en del ungdomar går igenom jobbiga perioder under tonåren, och just i 14-års åldern kan det ofta inträffa lite av en ”topp” när det gäller ”dåligt beteende”. Nu brukar ”tonårsbeteende” trots allt visa sig mest mot föräldrar, och lite mindre mot syskon. Det handlar ju om tonåringens behov av att frigöra sig, och det gör man ju i första hand från sina föräldrar. Och återigen: Det är era föräldrars sak att se till att hemlivet fungerar. Har de fått en 14-åring i huset som har en turbulent tonårstid så måste de se till att skydda sina andra barn från allt för mycket bekymmer av detta.
Jag tycker att du ska ta upp saken med dina föräldrar. Förklara hur jobbigt det här blir för dig, och hur sårad du blir av det som din syster säger till dig i era bråk (även om jag måste säga att hon inte verkar ha så mycket riktig kritik att komma med – hennes känslor är ju hennes eget problem).
Visa också gärna det här svaret för dem om du vill. Försök sen att tillsammans lösa problemet så att ni kan ta er igenom den här tiden på ett så smärtfritt sätt som möjligt.
Känner du att hela familjen behöver hjälp utifrån din systers beteenden, kan du föreslå dina föräldrar att ni tillsammans söker hjälp på BUP. Där kan man få familjeterapi, som en hjälp att jobba med relationerna hemma.
Vänlig hälsning,
