2020-03-03
Min sambo kan inte sluta ljuga. Vad ska jag göra?
Jag har på grund av upprepade lögner helt tappat förtroendet för min sambo. Han har upprepade gånger ljugit för mig om mycket viktiga saker. Saker som han lovat att låta bli då jag mår extremt dåligt av det.
Han har på ett mycket övertygande sätt bedyrat att han skall sluta, att jag betyder så mycket mer för honom, att han älskar mig så mycket att han aldrig vill se mig så ledsen igen och så vidare. Han har verkligen fått mig att tro på hans löften, ofta har jag verkligen legat och gråtit i hans famn och varit fullständigt uppriven av ångest. Men hans ord har fått mig lugn och jag har trott på honom tillslut.
Nu har han tyvärr brutit detta löfte minst fem gånger jag kan minnas. Varje gång har jag blivit så fruktansvärt ledsen att det inte går att beskriva. Jag känner mig så sjukt lurad och sviken, att hur kan han älska mig om han gör så här mot mig när han lovat att låta bli, när han vet hur dåligt jag mår av det, att jag får svår ångest lång tid framöver. Likaså har han svårt att hålla vad han säger i vardagen, vilket gör mig mycket irriterad. För mig är det av någon anledning väldigt viktigt att man håller sitt ord, även när det gäller smågrejer. Att han ofta bryter även smålöften späder på min misstro. Att han är kapabel att ljuga om vad som helst?
Jag har helt och fullständigt tappat mitt förtroende för honom nu. Vi har varit ihop i snart tre år. Eftersom han är så bra på att ljuga vet jag inte när han gjorde det första gången. Det blir bara värre och värre, jag tror inte på ett ord han säger längre eftersom jag vet att han kan ljuga för mig, tills jag står med bevis i handen. För så har han gjort alla gånger jag kommit på honom, att han nekat tills jag visar att jag vet, med bildliga bevis. Då erkänner han. Så jag vet ju att han ljuger för mig tills jag har bevis. Detta är nu ett enormt problem i vår relation. Jag litar inte på något han säger, tror att han ljuger och gör massa saker bakom ryggen på mig. Får sjuk ångest så fort han sitter vid datorn, hans mobil piper, någon ringer, när han är på jobbet, när han träffar kompisar, ja hela tiden han inte är inom mitt synhåll.
Jag har blivit sjukligt svartsjuk. Har sån okontrollerbar ångest relaterad till det här. Blir helt darrig och knäsvag, får enorm hjärtklappning som gränsar till panikångest. Har haft panikångest tidigare. Min fråga är väl, går det att återfå förtroendet för någon som man verkligen vet kan ljuga för en, som ljuger tills du har bevis? Jag vill så gärna återfå mitt förtroende för honom, för jag mår så dåligt över hur jag tänker nu, misstänker honom hela tiden, kollar hans mobil, kan inte slappna av, har ständig ångest över vad han gör eller inte gör. Bygger upp massa scenarion i mitt huvud. Kan verkligen inte tro på honom när han säger att han inte gjort något (som jag undrar över). Han har ju sårat mig förr, och det är det enda jag tänker på.
Vad ska man göra, gå i parterapi eller kommer det hjälpa? Är det någon ide? Jag är ju extremt paranoid och långsint, kan inte frivilligt sluta tänka på hans svek? Jag har blivit så sjukt sårad även tidigare i livet, tror detta gör det ändå svårare för mig att lita på folk generellt sett. Jag vill ju kunna lita på min sambo igen eftersom jag verkligen älskar honom. Tror inte han varit mig otrogen. Hans svek berör något annat. Och för övrigt är han en underbar person, jag älskar honom fortfarande tror jag.
Psykolog Jenny Klefbom svarar:
Du skriver inget om vad det är som din sambo har lovat dig, och det är respektfullt mot honom, men gör det samtidigt svårt för mig att sätta det som händer mellan er i ett rimligt perspektiv.
Att leva tillsammans innebär ju, precis som du skriver, att kompromissa och anpassa sig till varandra. Även om man själv t ex tycker att det inte är något problem om det står lite disk i diskhon, så kanske man kan gå med på att diska upp innan man går och lägger sig för att man vet att ens partner uppskattar det väldigt mycket. Men vad händer om partnern har ett behov av ordning och reda utöver det vanliga? Så att det man förväntas göra kräver alltmer av tid, uppoffringar och till och med att man förhindras att leva ut vissa sidor av sig själv som är viktiga för att man själv ska må bra?
Och vad händer vidare om partnern ställer dessa krav som villkor för att fortsätta relationen? Och om varje ”avslöjande” följs av veckor av ångest, gråt och spionerande. Är man riktigt kär så är det inte omöjligt att man, ställd inför ett omöjligt val, går med på saker som inte någon klarar att leva upp till i långa loppet.
Jag vet ju inte vad det är du vill att din sambo ska låta bli med. Du skriver att det är viktiga saker, och jag förstår det som att det är beteenden som du faktiskt inte kan leva med att han ägnar sig åt. Kanske utsätter han dig till och med för fara eller risker, eller kränker dig ordentligt inte bara med sina lögner utan också med just det han ljuger om. Sådant ska ingen behöva stå ut med. Men du ger också vissa vinkar om att du, även innan du träffade honom, hade väldigt höga krav på att man ska hålla sitt ord, även gällande småsaker. Och att du är extremt långsint och svartsjuk efter tidigare upplevelser. Det låter som att det fanns en lite förhöjd risk för att dessa känslor skulle väckas till liv hos dig igen.
Jag blir också nyfiken på vad du menar med ”smågrejer”. Menar du att din kille ljuger nästan som en dålig vana, att lögnerna är slentrianmässiga och helt onödiga? Eller handlar det mer om löften som ibland kan vara svåra att leva upp till av helt begripliga skäl. Jag tänker på sådant som att man säger att man ska komma hem kl 18, men kommer först 18:30 pga att man stötte ihop med en gammal kompis på vägen hem . I det läget skulle nog många tycka att det var helt rimligt att bryta sitt löfte, då livet annars skulle bli så oflexibelt och regelstyrt att det inte skulle finnas utrymme för någon som helst spontanitet eller några oväntade händelser. Och just spontanitet och överraskningar är något många människor behöver i livet för att må bra.
Din partners beteende är förstås inte acceptabelt. Det vore mer rakryggat av honom att säga att han inte förmår ställa upp på dina krav, när det nu verkar vara ganska tydligt att han inte kan, eller vill, det. Är man vuxen måste man ta ansvar för att inte lova saker som man sedan inte klarar att hålla, särskilt när det har skett många gånger. Men däremot är det inte ur min synvinkel självklart att den förändring som ska ske handlar om att han ska lova igen, och sedan hålla sitt löfte. Det kan lika gärna vara så att han behöver tala om för dig att det han gör inte är något som han vill, kan eller tänker avstå ifrån på grund av dig. Kanske ser han inte heller någon koppling mellan sitt beteende och dig. Det skulle i så fall kunna förklara varför han inte riktigt har förståelse för dina reaktioner, som i hans ögon kanske är oproportionerligt stora. Eller så tänker han rent av att dina reaktioner i första hand har med dina tidigare erfarenheter eller ditt generella mående att göra.
Utan att försvara din sambos ljugande, så vill jag ändå nämna att det inte är ovanligt att personer med starka personlighetsdrag tenderar att förstärka dessa hos varandra om man hamnat i destruktiva relationsmönster, så att exempelvis den som är konflikträdd kanske börjar ljuga för att slippa konflikter, och den som redan från början tycker att det är viktigt att det blir precis som man sagt och planerat också lättare hamnar i ett kontrollerande och överdrivet svartsjukt beteende.
Jag tänker att du först och främst måste fråga dig själv om dina krav är rimliga att ställa i en relation. Frågor du kan ställa dig själv för att få perspektiv är exempelvis: Är det troligt att de flesta andra killar skulle kunna leva upp till dina krav utan problem? Vad tycker folk i allmänhet om det beteende som din pojkvän så många gånger lovat att låta bli med. Skulle de flesta bli lika upprivna och ledsna som du, eller skulle många andra betrakta det hela som en bagatell? Tror du att din sambo förstår vad det är som är upprörande med hans beteende, eller har ni helt olika värderingar?
Som du anar av mitt svar så kan jag inte ge dig något tydligt råd kring hur du ska gå vidare med din relation. Om du tänker att din pojkvän är en obotlig mytoman som tenderar att svika, ljuga och lura sig fram även fortsättningsvis så ser jag förstås inte mycket hopp om att er relation ska börja fungera, hur mycket terapi ni än går i. Om det å andra sidan är så att ni kanske har förstärkt negativa personlighetsdrag hos varandra och att ni båda är beredda att omvärdera era inställningar och allvarligt satsa på er relation, då kan parterapi vara en god idé. Om du däremot känner dig så sviken och misstänksam att inga försäkringar i världen kan få dig att återigen lita på din sambo, eller för den delen någon annan partner, är det kanske en bättre idé för dig att söka terapi för egen räkning för att den vägen bygga upp din tillit till andra människor igen.
Vänligen
Jenny Klefbom
leg psykolog
