Min pappa dog
Jag hittade min pappa på golvet när jag åkte hem till honom för han svarade inte i telefon på tre dagar. Jag tog honom till sjukhuset. Jag hade panik när jag ringde 112. Jag hade en konstig känsla när jag satt i framsätet i ambulansen, att något skulle hända. Jag fick inte lämna pappas sida för han ville inte vara ensam.
När han väl fick ett eget rum, ville han bara ha mig som besök, den han litade på mest var jag. Det konstigaste jag la märke till var att han pratade om vart han hade lagt vissa saker i sitt hem till sina barnbarn, pratade om hur han kämpade till telefonen som bara ringde men han tog sig inte dit.
Visste han att han skulle dö? Han dog två dagar senare. Jag var hos honom hela den helgen, jag matade honom och gav honom en massa att dricka. För han var för svag att göra det själv. Jag har som en enorm skuld inom mig att jag skulle ha åkt till honom tidigare så skulle han leva nu. Jag är så trasig inombords. Han var min bästa vän.
Det har snart gått fyra månader och jag har en sån ilska inom mig. Jag bråkar med alla. Jag stänger in mig när jag tycker det blir för jobbigt. Jag har en sambo, men känner att jag kan inte prata med honom, han vet hur MYCKET pappa betydde för mig och jag brister ut i gråt så fort sambon lämnar hemmet och åker på jobb. Jag vet inte vad jag ska göra längre.
Psykolog Maria Nordström Lindhe svarar:
Jag känner med dig i din sorg, du ger en så målande bild av din smärta. Att förlora någon som står en nära, särskilt under oväntade och dramatiska former är svårt. Det har bara gått fyra månader och du är fortfarande i kris. Om det är till någon tröst är dina reaktioner helt normala signaler på sorg i en situation som din. Skuldkänslor och tankar på om man kunde gjort annorlunda och förhindrat dödsfallet är vanligt. Det kan tom vara så att man fastnar i ett ältande kring ”om jag bara hade….” tänk om ….” Osv.
Nu vet jag ju inget om orsaken till din fars död, men du har ingen skuld i den. Det är lätt att efteråt, med facit i hand, göra en tankevurpa i att man borde kunnat inse hela scenariot på förhand. Men det är ju inte sant, du hade inte kunnat agera på fakta som du vid tillfället inte hade! Du gjorde vad du kunde när du förstod hur illa ställt det var med din far. Och tänk så fint att du var närvarande med honom hans sista tid.
Såväl sorg som skuld kan lätt förkläs i ilska. Det kan kännas lättare att vara arg än att vara ledsen, så ibland håller man undan den smärtsamma sorgen med hjälp av ilska. Ilska är en känsla som ger energi och kan därför även fylla en funktion i att ge dig kraft att orka med vardagen. Således är det bra för dig att både släppa fram ilskan och ledsenheten. Du antyder att du är upptagen med dina skuldkänslor. Vill därför även nämna att man ibland kan fastna i en slags kamp mot det som skett – det får inte vara sant! Det borde inte ha skett! Precis som ilskan kan dessa tankeloopar bli som ett undvikande av smärtan. Känslomässigt vägrar man ta till sig det som hänt.
För att komma vidare behövs ett accepterande förhållningssätt till det som skett. Med det menas att erkänna verkligheten som den är, inte att man behöver tycka det är okej det som skett. Det kan mer liknas vid en försoning, och att tillåta ledsenheten och smärtan att finnas där. Det kan vara svårt för närstående att veta hur de ska vara ett bra stöd i sorgen. Ytterst är man alltid ensam i sin sorg, och det är lätt att känna att andra inte förstår hur man har det. Även om de flesta upplevt sorg någon gång i livet är ju allas sorg unik, därför är det svårt för din sambo att fullt ut förstå hur du har det. Därför kan det vara nödvändigt att berätta för dina närstående hur de kan göra för att vara ett stöd, och uttrycka dina behov till dem.
Du kommer alltid bära på sorgen och saknaden av din pappa. Men med största sannolikhet kommer din smärta minska med tiden. Läs gärna mer här om vad du själv kan göra för att ta hand om dig i sorgen och underlätta bearbetningen. Där kan du även läsa om när man kan behöva professionell hjälp för att komma vidare i sin sorg. Jag nämner det eftersom du ger uttryck för stort lidande och att din far dog under former som ökar risken för mer komplicerad sorg. Ibland kan det hjälpa att också träffa någon för att få hjälp med hur anhöriga kan vara ett bättre stöd. Att få adekvat stöd av viktiga personer runt sig är A och O för att komma vidare i sorgen. Du kan ju även se om det finns någon sorgegrupp i din kommun. Även om allas sorg är olika upplever en del det hjälpsamt att dela sina erfarenheter med andra som går igenom sorg.
Ta hand om dig i denna svåra tid.
Vänliga hälsningar
