2020-04-23
12 år och rädd för döden
Jag är en tjej på 12 år. Från slutet av sommaren till typ julas förra året så hade jag nästan ångest varje dag och fick svårt att andas upplevde jag.
Jag trodde typ jag skulle dö och att jag hade cancer. Jag mådde skit men jag är ganska bra på att berätta för vuxna vad jag känner. Så jag gick en gång i veckan till en psykolog och fick bekräftat att jag hade dödsångest. Det kändes som att den extremt varma luften försämrade min andning. Vi hade åkt in till sjukhuset för att kolla och det var inget fel på mig. Men jag var fortfarande rädd. Nu i vinter så har det gått över och jag mår helt ok nu. Jag är fortfarande rädd och får ibland ångest över samma sak.
Nu har jag slutat hos psykologen eftersom jag anser att jag mår bra. Men det är inte mitt problem. Det är bara bra att veta detta när du läser mitt problem nedan. För någon vecka sedan läste jag att vissa forskare tror att om 12 år så kommer "jorden gå under" om vi fortsätter förstöra miljön som vi gör nu. Som sagt var värmen det värsta för mig i somras.
Nu känns det som att min dödsångest har kommit tillbaka och det ENDA jag tänker på nu är att om 12 år kommer jag dö. T.ex att jag har räknat ut hur gamla alla i min familj kommer bli, det känns bara som att det inte finns någon utväg och jag vill bara gråta hela tiden. Jag vill verkligen inte falla tillbaks till ångesten och andningen som jag kanske tror hör ihop. Allt jag kan tänka på är att jag bara kommer bli 24 år och jag kan inte sova på nätterna. I somras var den värsta perioden i mitt liv utan att överdriva.
Det känns som att jag inte har någon framtid och nästan ingen livslust. Inte så att jag vill begå självmord utan att jag bara vill börja gråta hela tiden.
Psykolog Jenny Klefbom svarar:
Tack för din fråga, som är så klok och välskriven att jag knappt kan tro att du bara är 12 år gammal. Men så är det, vi utvecklas väldigt olika och faktum är att de barn och unga som är de allra klokaste också ofta drabbas mer än andra av svåra tankar och känslor. Det är ju väldigt orättvist, men har man förmågan att tänka och se klart och logiskt på saker så förstår man också lite bättre än andra hur tuff verkligheten ibland är. Jag kan inte hålla med dig om att det är så illa som du skriver, jag återkommer till den saken, men vill börja med att skriva om det som gäller specifikt just dig.
Du har fått konstaterat att du led av dödsångest förra hösten. Nästan alla människor drabbas någon gång i livet av ångest, men även här är det orättvist. Vissa människor har betydligt lättare att känna ångest än andra, vilket styrs till stor del av gener. Men även om man har gener som gör att man oftare än andra reagerar med ångest så är det också ganska lätt att lära sig strategier att hantera sin ångest så att den inte påverkar ens liv så mycket. Om din psykolog inte lärde dig några sådana strategier så skulle det nog vara bra för dig att träffa en psykolog som arbetar med KBT (kognitiv beteendeterapi), som kan lära ut sådant. Är man en människa som lätt drabbas av ångest är det en stor fördel att lära sig metoderna redan när man är barn, för man kommer ha nytta av dem hela livet.
Jag vill skriva en sak till om att vara ångestbenägen. Det är inte alls bara någonting negativt. Faktum är att nästan alla personlighetsegenskaper har både för- och nackdelar. Fördelarna med att ha nära till ångest är att man ofta är en mycket empatisk person, som tänker mycket och verkligen bryr sig om andra människor och världen i stort. Ångesten kan också, när den inte blir så stark att den helt tar över och bara skapar lidande, leda till att man tar ansvar, ber om förlåtelse eller på andra sätt ställer till rätta. Så även om du behöver jobba på att inte överväldigas av din ångest på det här viset, så är kanske ångesten samtidigt något att vara lite stolt över, för den visar ju att du är en människa som bryr sig.
Nu till din nuvarande oro. Jag tror att du har läst något som faktiskt inte stämmer. Jag har inte hört talas om någon forskning som säger att jorden ska gå under om 12 år, utan det låter snarare som fejknyheter, som bara skrivs för att skrämma upp människor. Och uppskrämd är ju just vad du har blivit. Samtidigt så förstår jag att det är lätt att feltolka allt det som skrivits på senare tid om miljöförstöring, och då framförallt om klimatförändringarna. Det stämmer att klimatförändringarna är väldigt allvarliga, och att vi måste ändra på vårt sätt att leva och sluta förbränna fossila bränslen, annars får det allvarliga konsekvenser för både oss människor och alla andra som lever på vårt jordklot. Men allvarliga konsekvenser betyder inte att alla kommer att dö. Och särskilt inte så snabbt som om 12 år.
Även om det nu inte finns anledning att vara så väldigt orolig som du är, så finns det bra sätt att hantera den oro som många barn känner inför framtiden. Det brukar till exempel vara bra att omvandla sina känslor till handling. Att själv göra något som är bra för miljön gör att man kan känna sig mindre ångestfylld. En annan bra sak kan vara att engagera sig i någon grupp eller förening, eller bara helt enkelt diskutera och utbyta tankar med andra barn som känner på samma sätt, i verkligheten eller på sociala medier. Att prata med andra om vad man själv känner är nästan alltid bra mot ångest. Det – tillsammans med att ta hjälp av en psykolog igen, tror jag kan vara till stor hjälp för dig.
Vänliga hälsningar
