Krossat sexliv
Jag älskar min fru djupt. Vi har tre barn tillsammans och sedan vår yngsta föddes, som i dag är 4 år har min fru helt tappat lusten för sex.
Vi har pratat om det och hon säger att hon helt enkelt inte känner en sexlust längre. Jag försöker med att ordna städning, barnvakter, blommor, lagar middagar allt. Men hon har inte längre någon drift. Vi har sex ca 3 - 5 gånger om året. Min familj är mitt allt men jag saknar hennes fysiska närhet. Hennes beröring och kropp. Jag får mer beröring av kvinnliga kollegor i form av till exempel en kram, normalt för en arbetsplats inget sexuellt, än jag får av min fru. Hon säger att hon får närheten från barnen nu och inte längre känner sexuell lust.
Min själ tar smällen mer än kroppen. Jag behöver känna närhet till henne i kroppen. Jag kan inte älska någon annan såsom henne. Men känner mig avvisad och oälskad även om hon säger att hon älskar mig.
Psykolog Maria Nordström Lindhe svarar:
Tack för din fråga till oss, som jag tror många kan relatera till.
Sexlivet är på flera sätt ett av de mest komplexa områdena i livet, och kan vara extra utmanande att hålla vid liv i en långvarig relation. Sex berör det allra mest intima och sårbara inom oss och kan väcka lika många härliga som svåra känslor. Att ha olika stark lust till sex är inte ovanligt, och ibland kan ens lösningsförsök till mer intimitet bli en del av problemet och skapa mer distans trots att båda kanske egentligen vill det motsatta. När man inte har haft sex på länge är det lätt att känna en press på sig som utvecklar en negativ inramning kring lust och sex.
Den som har mer lust tar gärna av förklarliga skäl fler initiativ till sex, i alla fall initialt. Om den andre inte då känner för sex kan hen känna sig besvärad och trängd. Den som blir avvisad kan känna sig sårad och oälskad precis som du skriver. Känner man varandra väl kan man känna av den andres lust och längtan även om inviterna minskar i takt med negativ respons. Vilket lätt genererar dåligt samvete och skuld hos den som tillbakavisar.
Här kan man behöva backa lite med inviter till sexuell stämning och istället ge den andre utrymme. Känns sexlivet kravfyllt finns risk att inviter leder till mer motstånd och undandragande. Samtidigt ligger det i farans riktning att den med lägre lust inte tar initiativ i alla fall, trots att utrymme till det ges.
Efter en tid kan olika mönster framträda. Antingen blir den avvisade än mer klängig efter närhet, kanske till och med anklagande och aggressiv. Eller så släcks initiativlusten ut helt och hen blir allt mer passiv och tyst. Den som avvisar känner oftast allt mer dåligt samvete och bara tanken på sex och närhet känns jobbig, vilket gör att man drar sig undan allt mer.
Om outtalade förväntningar på sex ligger i luften kan även ömhetsbeteenden såsom kramar och pussar minska av rädsla att skapa falska förhoppningar eller indirekt invitera till sex. Och så skapas en polarisering där man kommer allt längre ifrån varandra.
Man kan inte styra över sin lust. Däremot kan man styra över de faktorer som påverkar lust. Och här tycker jag det är klokt av dig att du förstår att sexlivet påverkas av hur relationen ser ut i övrigt och att du därför ansträngt dig för att stärka relationen på olika sätt. Det är också väldigt bra att ni pratat om problemet. Att ni båda äger problemet är en bra utgångspunkt. Likaså att ni har olika stark lust, inte att den ene har normal lust och den andre är det fel på. Här är det viktigt att visa värme och omtanke om varandra och undvika en anklagande eller skuldbeläggande ton. Att rama in det precis som du skriver med ”jag längtar efter dig” är fint, istället för ”du vill ju aldrig ha sex med mig längre!”
Det kan vara svårt att hitta tillbaka till en gemensam lust och därför tycker jag ni ska överväga hjälp av en parterapeut. Att ta tag i problemen, såsom du gjort genom att skriva hit, är ju att ta ansvar för relationen och värdesätta den! Det är så lätt hänt annars att bara låta tiden gå. Det är även lätt att köra fast i samma hjulspår i dialogen kring sexlivet. För att närma sig detta ibland känsliga område, bryta skuld och sårbarhet kan det vara hjälpsamt att reflektera inför en tredje neutral part. Eftersom ni är långt ifrån ensamma om dessa problem finns många duktiga terapeuter som har kunskap och erfarenhet av att hjälpa par i er situation att hitta tillbaka till sex och närhet igen.
När man levt ihop under en längre tid som ni gjort kan man behöva göra ett omtag med frågan om vad som gör en upphetsad och sexsugen. I förälskelsens attraktion är kropparna som magneter som dras till varandra automatiskt utan ansträngning. Det är en underbar känsla, som dock vacklar förr eller senare för alla par. I parterapi kan man få konkreta verktyg och strategier fler att närma sig varandra på ett mer lustfyllt sätt igen och återerövra sexlivet. Du skriver inget om hur ert sexliv varit tidigare, men det är lättare att återupptäcka varandra sexuellt om det finns bra erfarenheter att falla tillbaka på.
Varma lyckönskningar till dig och din fru. Ta hand om varandra!
