Hjälp, min dotter fryser ut mig!
Jag har ett problem som börjar bli stort och outhärdligt. Min man och jag har tre barn, två söner, 22 och 16 år, som jag har en mycket bra relation med. Men relationen till min dotter, som är 20 år, är väldigt dålig.
Sedan ett bråk för några månader sedan mellan henne och hennes lillebror har hon slutat prata med mig, svarar inte på tilltal och behandlar mig som om jag inte finns. Hon tycker att jag svek henne eftersom hon menar att jag inte ställde mig på hennes sida i bråket.
Det var jobbigt första veckorna men nu börjar jag må så dåligt av det här och tänker på detta dagligen. Det känns som att hon straffar mig och som om luften blivit förgiftad här hemma.
Relationen mellan min man och dotter är bra, han är den som hjälper henne med studierna. Dock har han arbetat mycket utomlands den senaste tiden.
Min dotters nonchalerande av mig har blivit normaliserat i familjen. Min man säger att han förstår mig, men han gör inget för att stötta mig. Han säger att det nog blir bättre när hon har fått ordning på sin tillvaro och börjat på högskolan, förhoppningsvis till hösten. Men jag är orolig för att det här inte tar slut, och jag älskar och saknar gemenskapen med min dotter, för jag älskar henne verkligen och skriver det på sms till henne.
Vad kan jag göra för att bryta det här? Eller ska jag bara låta det vara som min man föreslår? Men det är ju inte han som är drabbad, och jag vet hur beroende han är av barnens kärlek, han skulle inte stå ut bättre än vad jag gör. Det här har gjort mig nedstämd och jag kan inte ha det så här längre.
Psykolog Maria Nordström Lindhe svarar:
Jag har full förståelse för att situationen gjort dig nedstämd och att du inte vill att den fortgår. Din fråga väcker många tankar. Jag undrar om avvisandet från din dotter kom som en blixt från klar himmel?
Hur har ni haft det i familjen när det kommer till konflikter och uttryckandet av känslor? Pratar ni om problem eller tenderar ni sopa dem under mattan? Har ni tidigare kunnat samtala er fram till lösningar eller har ni bara väntat ut problem? Får man uttrycka vad man känner eller håller man inne på det som är svårt?
En familj är ett komplext system av många olika relationer och ibland kan det utvecklas en kultur i en familj, eller i delar av den, som ingen av de inblandade egentligen kanske önskar. Detta att din dotter valt att hantera er konflikt med tystnad, är det ett helt nytt beteende eller har det funnits sådana tendenser i er familj där man väljer att tiga i stället för att ta upp saker som är svårt?
Det är något som gör att din dotter valt tystnaden och utfrysningen som ett sätt att hantera konflikten med dig och hennes besvikelse. Människan gör alltid vad som fungerar för henne och jag råder dig att fundera över hur det kommer sig att detta är det bästa hon förmår och om det finns vinster för henne att ignorera dig? Ett hjälpsamt förhållningssätt är att tänka att hon gör så gott hon kan. På något sätt är situationen för svår för henne att bryta såsom förutsättningarna ser ut nu.
Jag råder dig att vara bestämd med din man om att han behöver ta ditt mående på allvar och stötta dig i den här situationen. Som föräldrar har ni gemensamt ansvar över barnen och hela familjens väl och ve. Ingen i familjen mår bra av att situationen fortgår så här. Dessutom är det ju långsiktigt bra för er dotter att lära sig hantera konflikter på ett mer funktionellt sätt. Ni behöver helt enkelt ta gemensamt ansvar för att lösa den här situationen.
Eftersom din man har bra kontakt med er dotter, kan inte han prata med henne och be henne komma upp med förslag kring hur hon vill komma vidare? Om detta inte är en framkomlig väg rekommenderar jag att du och din man går till en familjeterapeut och får hjälp med strategier att lösa konflikten där.
Att du visar att du finns där för henne såsom du gör med sms skapar trygghet för henne, så fortsätt med det! På detta vis sträcker du ut din hand och visar att du önskar och står redo för försoning när hon är redo.
Om ni haft en bra relation tidigare tänker jag att ni måste kunna lösa detta. Om man löser dem är konflikter bara bra för relationer och inget man ska vara rädd för. Väl försonade brukar tilliten till varandra öka och kärleken stärkas. Jag hoppas därför att ni kan hitta vägar att närma er varandra snart.
Varmt lycka till med det!
