Hur hittar jag tillbaka till min man?

Jag känner mig fullkomligt förvirrad i den situation jag försatt mig i. Jag är 43 år Jag har varit ihop med min man i snart 20 år och har två fina tonårsbarn. Många ser oss som det perfekta paret men jag har de senaste fyra åren känt mig försummad av min man på grund av att han arbetat så mycket och vid något tillfälle har jag träffat andra män i smyg.

Jag slutade upp med detta men det senaste året har jag haft en relation med en 15 år yngre man som bor i en annan stad  några timmar bort. Vi har kommit varandra väldigt nära och pratat om en framtid ihop. Men jag vill inte flytta ifrån mina barn och han vill inte flytta ifrån sina. Vi träffas ibland och allt är väldigt passionerat men att jag är så mycket äldre skrämmer mig. Min man och jag lever ett gott liv men passionen finns inte. Känner mig inte attraherad av honom längre. Är detta skäl att skilja sig bara för att man inte känner sig attraherad? Han har börjat uppmärksamma mig mer nu men det känns som om det är försent. Och jag känner inte heller att det är realistiskt att skapa en ny framtid med den yngre mannen då han bor så långt bort. Hur ska jag hitta tillbaka till min man?


Psykolog Therese Anderbro svarar:

Jag förstår att du känner dig förvirrad och inte riktigt vet vilken väg du ska gå i ditt liv. Ditt brev beskriver så bra den stora ambivalens man kan känna när man befinner sig i en långvarig relation som man investerat mycket i och värdesätter högt, samtidigt som den attraktion och passion som förde en samman förefaller ha gått förlorad. Efter flera år då du saknat intimitet och uppmärksamhet från din man har du senaste året fått uppleva allt detta med någon annan och då påmints om hur fantastiskt det kan vara. I ena stunden funderar du därför över om det är skäl att skilja sig, i andra stunden undrar du hur du kan hitta tillbaka till din man. Hur du än gör verkar det för dig som att du måste ge upp något viktigt, passionen eller familjen. 

Jag tänker att det bara är du som kan svara på om bristande attraktion är skäl för skilsmässa. Där finns tyvärr (eller snarare kanske, tack och lov!) inget ”rätt” svar utan var och en måste fundera över vad som är nödvändigt och viktigt för att stanna i en relation. Eftersom du ändå avslutar brevet med frågan om hur du kan hitta tillbaka till din man tolkar jag det som att du i första hand önskar att du kunde känna attraktion för honom igen, stämmer det? Jag tänker utgå ifrån det och inleda med att reflektera över den frågan för att därefter beröra hur du kan fatta beslut kring relationen.

Du skriver att din man ger dig mer uppmärksamhet nu men att du tänker att det är för sent. Jag blir nyfiken på vad tankarna om att det är för sent handlar om. Vilka känslor är förknippade med dem? Finns rädsla för att inte känna något, finns ilska och tankar om att han försummat dig tidigare? Innan du tar ställning till om du ska göra ett försök att hitta tillbaka till din man tror jag att du behöver fundera över dessa saker. Om du bestämmer dig för att satsa på förhållandet tror jag att du behöver prata med din man om dina tankar och känslor kring relationen. Kanske kan ni behöva hjälp av någon professionell med det arbetet i så fall? Jag tror också att du behöver bestämma dig för att satsa på relationen med din man fullt ut. Med det menar jag att jag tror att du har störst chans att hitta tillbaka till honom om du avslutar relationen med den andra mannen. Jag säger det utifrån antagandet att er relation är exklusiv, det vill säga att ni inte har en öppen relation där det är tillåtet att träffa andra, något jag tycker mig förstå från ditt brev. 

Att attraktion och passion förändras och ofta minskar med tiden är långt ifrån ovanligt, snarare är det en rätt typisk, om än oönskad utveckling som oftast ändå är begriplig. Den initialt starka förälskelsen som bara finns där utan ansträngning dämpas efter en tid, man ”vänjer sig” vid varandra, vardagen gör sig påmind med arbete och andra åtaganden och man ser mindre attraktiva sidor hos varandra. Om man som ni dessutom skaffar barn utökas rollerna från partners till föräldrar. Mer tid ägnas åt att vara föräldrar än att vara kärlekspar; att se varandra, prata, umgås, kramas, ha sex etc. Många av de beteenden som kan kategorisera som kärlek får stryka på foten helt enkelt. Inte så konstigt då att attraktionen avtar när man inte gör kärleksfulla saker för och med varandra. Attraktion, passion och lust är ju känslor som inte bara automatiskt fortsätter utan kräver aktiva handlingar. Det visar även forskning på området mycket tydligt. 

Där här tänker jag att du själv är inne på i ditt brev när du skriver att dina känslor för din man förändrats i och med att han arbetat så mycket och ägnat sig så lite åt dig. Du har inte fått tillräckligt med uppmärksamhet och det har påverkat din lust och kanske andra känslor för honom. Men precis som att ägna mindre tid åt varandra troligen minskar attraktionen och kärleken så kan ökat fokus på att vara med tillsammans och göra kärleksfulla saker leda till att lusten och förälskelsen kommer tillbaka. Ny forskning lyfter särskilt fram att göra nya aktiviteter tillsammans med sin partner som något som kan främja lust och tillfredsställelse med relationen. Det beror troligen på att man upptäcker nya och oförutsedda sidor hos sin partner och sig själv, något som kan återuppväcka förälskelsen som fanns tidigt i relationen. Så kanske kan ett sätt att utforska om ni kan hitta tillbaka till varandra vara att göra något nytt tillsammans. Det kan vara något lite större som att exempelvis gå en danskurs eller börja promenera i skogen men kan också vara att göra något ni brukar göra fast på ett annat sätt. Det här är självklart ingen garanti för att ni hittar tillbaka till varandra men det ökar troligen chanserna för det. 

Ibland kan det dock vara så att ens känslor för partnern förändrats på ett mer genomgripande sätt till följd av saker som hänt i relationen eller utanför den. Kanske kan du inte känna lust för din man längre trots att ni försöker ägna mer tid åt varandra. Det behöver du också vara beredd på. Om det skulle vara fallet, vad skulle det innebära för hur du ser på er relation? Kan du vara kvar i den då? Och kan din man vara kvar utan att ni har en fysisk kärleksrelation? Det här behöver ni i så fall prata om, vad det skulle innebära för er. En del par väljer medvetet och öppet att leva i mer av en vänskapsrelation och avstår från fysisk intimitet. För många andra är det en otänkbart och leder till separation. Hur du än väljer att gå vidare tror jag att det vore hjälpsamt för dig att ha någon att prata med eftersom det oftast är lättare att komma vidare i beslutsprocessen när man inte är ensam med alla tankar. 

Varmt lycka till!