2020-02-11
6 åring med en extrem fobi
Vi har en dotter på sex år, hon är adopterad och kom till oss för två år sedan. En pigg och glad tjej, har flera kompisar och vi här hemma är en trygg, stabil och kärleksfull familj.
Min dotter har en total skräck/ fobi mot djur. Speciellt mot småkryp, som insekter, flugor, myror, skalbaggar, fjärilar, sniglar mm. Räcker med att hon ser en fluga på längre håll så får hon panik. Hon kollar på marken när vi är ute och går efter små djur, (av rädsla). Hon klarar inte av att hålla i ett par blommor med rädsla av att det ska finnas nåt kryp på. Ser hon ett kryp reagerar hon extremt. Skriker, springer/flyger iväg och gråter högt och stora krokodiltårar... Hon kan få fullständig panik om insekten är nära henne, nån fluga som flyger vid henne och liknande.
Hon är rädd för hundar, hästar mm också. Men där blir det inte ett lika stort problem. Men småkryp och insekter fungerar INTE.
Vi vet inte hur den här rädslan har uppstått, och har försökt ta reda på det, på många sätt. Själv säger hon att hon inte vet varför och hon vet egentligen inte varför hon blir så fruktansvärt rädd. På skolan är det förstås likadant. Vi har pratat med fröknarna och vi har tränat massor med detta. På ett pedagogiskt sätt. Försökt avleda, att hon får se /kolla på en insekt, om hon håller i en blomma som hon sen ser har nån liten, liten insekt på sig så tar jag bort insekten och så får hon hålla kvar blomman och jag tar bara bort insekten och "visar att den är borta". Det är tufft för henne men om vi står tillsammans och hon får se varenda blad på blomman blir hon lugn. Vi har även kollat på bilder/video, pratar om det, försöker inte göra så stor sak av det, ignorera, mm... Vet verkligen inte vad jag ska göra mer.
Vi tränar på det, men det fungerar inte. Senast idag såg hon en fluga när hon lekte ute, hon fick fullständig panik, skrek, sprang därifrån och grät hysteriskt. Försöker då lugna, krama, trösta och sen försöker jag få ut henne igen fast jag följer med och är med henne.
Behöver verkligen tips!! Vad ska jag göra?
Skolan kan inte göra så mycket, vi har testat så mycket men vet inte alls hur vi ska bryta detta. Hon mår ju jättedåligt också av att ha en såhär stark fobi. Hon är ju bara sex år... Snälla hjälp!!!
Psykolog Liv Svirsky svarar:
Den sortens rädsla som du beskriver kallas för specifik fobi. Det som är typiskt är just att man har en stark och irrationell rädsla för ett avgränsat objekt eller en avgränsad situation. Det finns en mängd varianter av specifika fobier men de som man kanske talar mest om är just djurfobier och klaustrofobi, det vill säga rädslan för att vara i trånga utrymmen. Det finns också fobier för bland annat höjder, sprutor, att flyga, att kräkas, åska eller att höra plötsliga höga ljud.
Specifika fobier är vanligt, man brukar räkna med att runt 10 % av alla barn och ungdomar har någon specifik fobi. Ofta debuterar den i barndomen och för en del växer den bort, andra har kvar den in i vuxen ålder om man inte får behandling.
Den som har en specifik fobi brukar bete sig precis så som din dotter gör, det vill säga man gör vad man kan för att undvika det som skrämmer och man har en överdriven vaksamhet på om något dyker upp som kan vara tecken på det man är rädd för. Skulle man råka möta det man fruktar är första impulsen att så snabbt det bara går fly undan.
Äldre barn och vuxna brukar veta att deras rädsla är obefogad och de kan till och med själva tycka att de borde kunna skärpa sig och sluta vara så rädda, men när de väl möter det de är rädda för går det inte längre att tänka logiskt. Hos små barn är det däremot vanligt att de faktiskt inte riktigt förstår att rädslan är orimlig. De blir helt enkelt så fruktansvärt rädda att de verkligen tror att objektet är farligt.
En del som har specifik fobi minns hur eller när den uppstod men de allra flesta gör det inte. Inte heller forskarna vet säkert varför vissa utvecklar en specifik fobi men man tror att det beror på en kombination av flera saker. Vi har till exempel alla en biologisk förbereddhet för att vara rädd för vissa saker och där ingår djur. En del av oss tycks vara mer reaktiva än andra vilket kan göra att en ångestreaktion ligger lite närmare. Ett visst mått av ärftlighet kan också spela in och likaså kan en obehaglig upplevelse ha en viss betydelse. Det som kan vara bra att veta är vi inte behöver veta vad som är orsaken för att kunna behandla.
Den behandling som visat sig vara väldigt effektiv för personer med specifik fobi är kognitiv beteendeterapi (KBT). Behandlingen går ut på att klienten får kunskap om vad specifik fobi är och vad som händer i kroppen när man blir så rädd. Med den kunskapen i ryggen utsätter sig klienten, med terapeutens hjälp, för det som skrämmer och det görs på ett kontrollerat och systematiskt sätt. När behandlingen, som ofta ges vid ett tillfälle och därför kallas en-sessionsbehandling, avslutas får klienten med sig instruktioner för att jobba vidare på egen hand.
Ni har ju redan testat att försöka utsätta er dotter för små djur vilket är jättebra. Ändå upplever du inte att det ger den önskvärda effekten och där skulle jag vilja lugna dig med att det inte alls är konstigt. Att genomföra den här sortens behandling är inte alls så enkelt som det kan verka och det finns en del fallgropar på vägen. Jag tycker därför att ni ska söka professionell behandling för er dotter så att ni kan få hjälp med vissa justeringar av det ni hittills testat. På www.kbt.nu kan du hitta en förteckning över KBT-terapeuter som du kan kontakta. Naturligtvis måste ni och er dotter klicka med den behandlare ni väljer, men gör ni det tror jag ni kommer märka att behandlingen ger mycket god effekt och att din dotter kan bli av med sin rädsla för insekter.
Vänliga hälsningar
Liv Svirsky
Leg psykolog, leg psykoterapeut, spec i klinisk psykologi
