Han hade sex med mig efter min panikattack
För ett tag sedan var jag med några killar.. Jag har sedan tidigare haft problem med psykisk ohälsa, och denna dag hade någonting hänt som fick mig att må extremt dåligt, därav varför killarna tog hand om mig.
Under kvällen blev saker sämre och sämre för mig, och jag drack mer och mer. Killarna visste varför jag drack då jag hade berättat för dem om vad som hade hänt. När killen vars rum vi var i skulle gå och lägga sig, så sa den andre killen att han kunde skjutsa hem mig. Jag fick panik av tanken på att åka hem och vara helt ensam den kvällen, så jag frågade om jag kunde följa med till hans rum ett tag, för jag klarade inte av att vara själv den kvällen, det visste jag.
Väl i hans rum la vi oss i sängen och jag sa att jag ville vila. När jag väl lagt mig och försökte slappna av så kom allt på en gång. Alla känslor. Jag hade en ny panikattack i hans rum. Jag låg i sängen, skakade och grät så mycket att jag knappt fick luft. Jag har ingen aning om hur länge, det är rätt svart i mitt huvud under denna period. Det var illa, riktigt illa.
När jag äntligen hade samlat mig igen frågade han om han fick knyta fast mig i hans säng (bara på skoj sa han). Jag sa okej. När jag väl var fast så började han kyssa mig på halsen. Jag fick panik och bad honom att ta loss mig. Strax efter detta hade vi sex. Jag vet ärligt talat inte hur det hände, min hjärna var i ett annat universum just då. Jag tror inte jag sa nej, men inte ja heller. Han hade försökt hela dagen men jag hade gång på gång sagt att jag inte vill ha sex med honom.
Nu i efterhand vet jag inte hur jag ska känna angående detta. Jag sa ju aldrig nej, så jag kan ju inte klaga. Men samtidigt känns det ärligt talat inte okej. Det känns som att han utnyttjade min panikattack och det faktum att jag var full. Jag hade ju trots all sagt nej hela dagen, men tillslut hamnade jag i ett läge där jag inte klarade av att säga nej längre. Jag önskar att han hade tänkt "okej hon mår extremt dåligt just nu, visst hon gör inget motstånd, men jag vet att detta inte är vad hon vill innerst inne."
Varför lät jag detta hända? Jag ville ju inte ha honom. Och hur kommer jag över detta nu?
Psykolog Jenny Klefbom svarar:
Det du beskriver att du har varit med om väcker flera olika känslor hos mig. Först och främst blir jag väldigt ledsen, dels över hur du har behandlats, men också över att du lägger så mycket ansvar och skuld för det inträffade på dig själv. Det du beskriver är nämligen ett solklart sexuellt övergrepp. Du har blivit våldtagen.
Ganska omgående när jag läste så blev jag också arg. Arg över att dessa män, eller i alla fall mannen som våldtog dig, har kunnat göra så här mot dig. Att han har utnyttjat inte bara dig som tjej, utan också det faktum att du mådde väldigt dåligt och sökte trygghet och stöd i en stund då du inte kände att du klarade dig själv.
Jag ser inga ursäkter för det du har blivit utsatt för. Alla killarna visste vad du hade varit med om och att du hade druckit för att försöka hantera ditt dåliga mående. Det måste ha varit väldigt, väldigt tydligt att du mådde mycket dåligt i och med att du fick en panikattack precis innan övergreppet. Dessutom säger du att killarna utgav sig för att ta hand om dig, samtidigt som våldtäktsmannen hela dagen hade försökt tjata sig till sex med dig. Det är inte vad jag kallar för att ”ta hand om”. Faktum är att den här mannen hela dagen verkar ha varit inställd på att försöka få ha sex med dig, och samtidigt helt struntat i vad du tyckte om saken.
Det som ändå gläder mig mycket i det du skriver är att ”det ärligt talat inte känns ok”. Lyssna på den känslan, för den är sann. Svensk lagstiftning säger ingenting om att du måste ha sagt nej för att det inte ska vara fritt fram att våldta. Tvärtom ligger det på den som vill ha sex att försäkra sig om att den andra också vill och samtycker. I ditt fall måste det ha varit fullständigt klart för förövaren att du inte samtyckte, eftersom du avvisat honom hela dagen och han dessutom kände sig föranledd att binda fast dig innan han förgrep sig.
Jag tycker att du ska sluta ställa dig själv till svars för det som hände, för det var inte du som ”lät” något hända. Du är ett offer för en våldtäktsman. Vad du därför bör göra är att polisanmäla det brott du har varit utsatt för. Men ännu viktigare är förstås att du får vård och stöd för det övergrepp och sannolika trauma du har varit utsatt för. Få människor är med om det du beskriver utan att det sätter psykiska spår, särskilt om de som du mådde dåligt redan innan, så jag skulle säga att det är väldigt viktigt att du tar emot psykoterapeutisk hjälp.
Om du bor i Stockholm så finns det en särskild mottagning för personer som utsatts för sexuella övergrepp på Södersjukhuset. Bor du någon annanstans så rekommenderar jag dig att ringa till 1177 och höra med dem om vart du ska vända dig. Acceptera inte långa väntetider. Du ska ha hjälp nu!!
