Vår 9-åring sover aldrig en hel natt
Vårat mellersta barn, en kille på 9 år, sover inte hela natten. Alla våra tre barn (13,9,8) har sovit större delen av sina första fyra-fem år tillsammans med oss. Jag har ammat dom länge och vi tycker det är mysigt och trevligt med närkontakt. Vi har legat i sängen bredvid dom när de var små tills dom somnat. Alle tre er trygge og glade barn, sociala, utåtriktade och duktiga i skolan.
Vi har fasta läggtider på vardagar, läser, pratar och har en trevlig stund innan vi släcker lampan, dörren är öppen och en av oss förälder sitter utanför. Nu när J är 9 år känns det som att han bör kunna sova hela nätterna genom..Han somnar efter att länge kämpat emot på kvällen. Efter några få timmar vaknar han och kommer in till oss.
Det blir trångt och oroligt på natten för oss vuxna. Vi har försökt lägga oss med honom i hans säng tills han somnar om, men han vaknar efter ett lite tag... J känns otrygg på natten, men vi vet inte varför. Han har inte mardrömmar, han är en duktig sportkille med många vänner och har lätt för sig i skolan..Vad kan detta bero på?? Vad kan vi göra för att få lugnare nätter?
Ingrid Gråberg svarar:
Jag antar att ni har pratat med er son och försökt få fatt i hans tankar, men frågan är om ni har vridit och vänt på problemet tillräckligt mycket. Finns det någonting som skrämmer honom? Är han rädd för att något ska hända medan han sover? Att det ska komma in tjuvar i rummet? Att han aldrig mer ska vakna upp (att han ska dö)? Att ni föräldrar ska vara försvunna när han vaknar? Tycker han att mörkret är skrämmande? Om ni inte lyckas få fatt i några som helst tecken på rädsla, så kanske det helt enkelt handlar om att vanans makt, att er son är van att sova intill en annan kropp. I så fall behöver ni bara lite tålamod och tid för att vänja honom av med detta.
Visar det sig att det finns någon form av rädsla inblandad är det bra om ni hjälper sonen att sätta ord på den. Undvik att försäkra honom om att det han fruktar inte kommer att inträffa. Försäkringar brukar nämligen bara hjälpa en kort stund. Därför är det bättre att resonera logiskt kring rädslan.
Om sonen till exempel skulle oroa sig för att ni föräldrar ska vara borta när han vaknar, så kan ni fråga honom hur ofta det hittills har hänt att någon av er plötsligt fått för er att sticka hemifrån utan förvarning, hur sannolikt det är att ni skulle bli bortrövade, om det finns tecken på att ni är på väg att bli allvarligt sjuka… Ni ska definitivt inte vifta bort eventuella rädslor. Ta dem på allvar, men avdramatisera och använd gärna humor. Självklart ska ni inte skratta åt sonen, men kan ni få honom att skratta åt det hela, tillsammans med er, kan humorn vara en bra hjälp.
Oavsett varför det är svårt för er son att somna och sova hela natten i sin egen säng – utan sällskap av någon – så kan det vara bra att göra upp en plan för hur han ska nå det målet, en plan med flera steg och delmål. Det bästa är om man kan involvera barnet i planeringen. Barn är ofta mer kreativa än vi vuxna.
Ett exempel på en plan kan vara att man ställer in en extrasäng (eller lägger en madrass på golvet) i barnets rum och ligger så nära att man kan sträcka ut händerna och nå varandra lätt som ett första steg. När det har fungerat bra ett par nätter kan man flytta sängen en bit och efter ett par lyckade nätter flyttar man ytterligare en bit och så vidare. Hur långt man flyttar sängen kan barnet få bestämma. Antingen kan man ta linjalen eller tumstocken till hjälp eller så kan man göra en förenklad planlösning och rita in var sängen ska stå vid de olika stegen. Ett kryss duger bra, men den teckningsintresserade kanske vill göra detaljerade och fina bilder.
Om man har ett tydligt mål så räcker det inte att göra upp en plan för hur man ska ta sig dit, man får för allt i världen inte glömma bort att planera för firandet. Vad man gör spelar ingen roll. Äta tårta, gå på bio, göra en utflykt, köpa en liten leksak eller bjuda in en kompis att sova över är några exempel på hur man kan fira.
Vänlig hälsning,
