Svårt att skapa vänskapsrelationer
Jag är en 22-årig tjej som har svårt att skaffa nya vänner. Jag har inte alltid haft det, men utanförskapet under högstadiet har nog satt sina spår.
Jag är ganska introvert och är därför inte den som hörs mest i en grupp. I och med mina upplevelser av utanförskap och min personlighet hade jag svårt att skaffa vänner även i gymnasiet. Jag kände mig aldrig som en del av gruppen.
Jag har sedan högstadiet mått väldigt dåligt, tänkt hemska tankar om mig själv och undrat vad det är för fel på mig. Kan det vara så att jag har en diagnos eftersom jag upplever det så svårt? Jag har läst på och tycker inte att hela diagnoskriteriet för asperger stämmer då jag endast har svårt med det sociala och inget mer.
Jag vet att jag behöver öva på att ta mer kontakt själv och ta för mig mer, det är något jag tränar på varje dag. I mina ögon tycker jag att jag tar kontakt men uppenbarligen når jag inte hela vägen. Jag känner mig ofta bortglömd, osedd eller ignorerad.
Varför klickar alla andra så bra men inte jag? Vi är ju också olika som personer och i min värld borde jag kunna få vänner även om jag är introvert.
Vad gör jag för fel eller vad behöver jag göra? Vad är ditt råd? Behöver jag hjälp av en psykolog?
Psykolog Sofia Viotti svarar:
Det är en jobbig situation du befinner dig i och den är vanligare än vad många tror. Att känna sig ensam och utanför är bland det svåraste att uppleva för oss människor just för att det för vår överlevnad genom historien alltid har varit viktigt att tillhöra grupper.
Det som är knepigt är dock att vårt sätt att umgås med andra har förändrats genom historien. För många hundratusentals år sedan, den tiden vår hjärna egentligen är anpassad efter, så föddes vi in i en grupp. Vi träffade ungefär samma människor hela livet, vi jobbade ihop och umgicks tillsammans. Då fanns det tid att skapa sociala band på ett naturligt sätt. I dagens samhälle möter vi istället olika människor hela tiden och det blir då lättare för människor som är mer extroverta, medan det för mer introverta personer lätt skapar stress och obehag.
Speciellt när man börjar högstadiet kan det bli problem. Innan dess har man ju varit barn och inte lika medveten om sig själv och ofta har man gått i samma klass under många år. Personer att leka och umgås med kan ha kommit mer naturligt (även om det för vissa är svårt även då).
På högstadiet börjar ungdomar jämföra sig, försöka passa in, oroa sig för vad andra tycker och för en introvert person kan det bli extra stressande. Om du då får många negativa erfarenheter, som det låter som du har fått, så kan det skapa oro och stress inför sociala situationer även senare i livet. Hjärnan har lärt in att sociala situationer är hotfulla och hot- och larmsystemet slås på när du befinner dig i sådana situationer framöver.
När hotsystemet är på så kommer det lätt oro, självkritik och förväntansångest. Man fastnar i loopar där stressen ökar. Det luriga i detta är att när vi känner oss hotade så fungerar vår hjärna sämre på sådant som socialt samspel. Vi blir ofta mer kantiga, har svårare att vara spontana, får svårare att fånga upp sociala signaler från andra och kan ofta uppfattas som nervösa. Det blir alltså en svår utgångspunkt för att lära känna nya personer. Känner du igen dig i det?
Det jag tänker att du kan göra är att läsa boken ”Tyst: de introvertas betydelse i ett samhälle där alla hörs och syns” av Susan Cain. Den kan hjälpa dig att få en större förståelse för dig själv. Och med mer förståelse för sig själv så minskar ofta självkritiken. Det kan ta bort en del av det hotpåslag du upplever.
En annan rekommendation är det som du själv är inne på, att söka hjälp hos en leg. psykolog eller leg. psykoterapeut. Det hittar du på vårdcentraler, via vissa appar och privat. Där kan du få lite olika typer av hjälp. Det finns psykologer som till exempel jobbar med trygghetsskapande övningar och övningar i medkänsla som hjälper till att minska hotpåslaget i stressande situationer – den metoden kallas Compassionfokuserad terapi. Annars finns det även KBT och psykodynamiska metoder där du också kan få hjälp med social oro.
Jag har i mitt svar utgått från att du har introverta drag och social oro och inte en asperger-diagnos (eller autismspektrumsyndrom som det nuförtiden kallas), eftersom det är vad du själv anar. Vill du undersöka autismspåret så kan du få hjälp med det hos en psykolog.
Allt gott!
