Min son äter nästan bara bröd och pasta

Ingrid Gråberg svarar:

Du undrar om ni ska ta hjälp av en läkare eller psykolog. Jag tänker spontant både och. Självklart måste ni förvissa er om att er sons mycket begränsade matrepertoar inte hämmar hans tillväxt eller leder till några bristsjukdomar. Samtidigt är det nog bra att försöka få klart för sig vilka psykologiska faktorer som spelar in här.

Jag hör inte till dem som oreserverat uppmanar föräldrar att låta barnen äta bara det de själva vill och se tiden an. Däremot tycker jag att man ska försöka avdramatisera det hela och självklart ska man inte använda tvång.

Vad som brukar hända när barn äter dåligt/äter få saker är att föräldrarna blir oroliga och lätt faller till föga och anpassar sig efter barnets önskemål. Man blir glad över att barnet överhuvudtaget vill äta och man vill inte att han/hon ska gå runt och vara hungrig, därför plockar man gärna fram kakburken och bullpåsen när så önskas. När det sedan är dags för middag är hungern dämpad och motivationen att prova äta ärtor eller fisk är inte särskilt hög. Den här onda cirkeln leder inte bara till dåliga matvanor, det finns även en risk att det leder till maktkamper och att barnet får styra mer än vad som är nyttigt för det.

Det är inte farligt att känna sig hungrig och man dör inte av svält på ett dygn. Därför kan man med gott samvete begränsa ätandet till bestämda måltider och definitivt kan man ta bort möjligheten att äta sig mätt på chips (vilken sort det än må vara). Att resten av familjen äter varierat och att man gör måltiderna inbjudande och trevliga, brukar få de flesta barn att på sikt bli nyfikna på att smaka nya rätter. Det kan handla om att man dukar fint, att maten är snyggt upplagd och doftar gott, att man tar sig tid att prata och lyssna på varandra under måltiden och att barnen får vara med och tillaga maten och duka. Min rekommendation är att man varje måltid bjuder/erbjuder barnen att prova äta det som serveras, men utan att truga. Vill man inte så vill man inte.

För många barn löser sig matproblemen relativt fort om man inte gör så stor sak av det och samtidigt inte erbjuder fikabröd och godis som ersättning för den mat som inte blev äten.

Man behöver inte äta allt, det gör ju inte vi vuxna heller. Det är faktiskt så att man kan leva bra på en ganska så ensidig kost – så länge den består av näringsriktiga produkter. Den matlistan som du presenterade är jag dock tveksam till om en dietist skulle finna tillräcklig.

En annan sak som gör att jag tänker att ni behöver professionell hjälp är det faktum att er son inte bara säger att han inte vill ha, utan han kräks och får panikattacker om han erbjuds något annat än det han gillar. Det är oklart om han kräks när han provar att äta något annat eller om han får panik och kräks av blotta tanken på att äta något annat.

Med tanke på att er son bara äter en viss sorts pommes frites, en viss smak av en viss sorts chips och en viss sorts yoghurt, så kan man misstänka att det inte bara handlar om smak och konsistens på maten, utan att det även kan finnas inslag av fixa idéer. Finns det tendenser i övrigt hos er son att vara oflexibel och envis eller är det bara i matsammanhang?

Jag rekommenderar att ni först träffar en läkare för provtagning och undersökning, och ber denna att skriva en remiss till Barn och ungdomspsykiatrin, BUP – om nu inte han/hon själv erbjuder sig att göra det. Naturligtvis kan ni också välja att ta kontakt själva med BUP för att boka en tid.

Med vänlig hälsning,