Vad är en ideal kontakt efter separation?

Psykolog Liv Svirsky svarar:

Din fråga är inte alldeles enkel att besvara eftersom det inte finns glasklara riktlinjer för hur umgänge efter en separation ska se ut. Sammanhanget inom vilket en separation sker ser ju så olika ut från familj till familj. 

Somliga väljer att gå skilda vägar för att de på olika sätt vuxit ifrån varandra och parrelationen, men har kvar en stark kärlek till varandra och en önskan om fortsatt umgänge. Andra separerar efter svek och sårande ord och vill kanske aldrig veta av den andre igen. Det som är rätt kan helt enkelt vara allt ifrån att umgås och spendera semestrar tillsammans till att huvudsakligen kommunicera via sms och bara ses ytterst sällan. 

Det finns ändå några saker som man kan försöka hålla sig till när man planerar för hur livet ska se ut efter en separation. 

Den ena är att man ska göra det man tror är bäst för barnen. Det kan låta enkelt men det kan, efter en separation, vara svårt att skilja på sina egna känslor och behov och på barnens känslor och behov. Det gör att man lätt kan råka tolka sina egna önskemål som barnens. 

Man tror att barnen vill bo på ett visst sätt fast än det i själva verket är man själv som helst önskar att det ska vara så. Man tror att barnen vill att föräldrarna ska umgås mycket med varandra och att barnen behöver gemensamma semestrar, medan det i själva verket är man själv som saknar dem om frånvaron blir för långvarig. 

Alternativt tänker man att det är bäst för barnen att inte ha kontakt med den förälder de inte bor hos fastän det är man själv som inte orkar med att ha kontakt med den andra föräldern. Så, att fundera över vad som faktiskt är bäst för barnen, oavsett de egna behoven, är en bra utgångspunkt. 

En annan viktig sak är att upprätthålla en god samarbetsrelation med den andra föräldern. Kärleksrelationen är över, samlevandet likaså och kanske även vänskapen. Men det gemensamma föräldraskapet delar man fortfarande och det är viktigt att det fungerar. 

Inte heller här finns tydliga riktlinjer att följa, för vad som är en bra samarbetsrelation kan givetvis variera och är en subjektiv upplevelse. Ett sätt att bedöma samarbetsrelationen är ändå att utvärdera om man lyckas utföra det som krävs för att barnens liv ska fungera bra. 

Kommer man på ett respektfullt sätt fram till de beslut som behöver fattas? Överförs information på ett fungerande sätt? Får man vardagen att fungera smidigt? Kan man vid behov fatta snabba och lite mer akuta beslut? Om man kan det, kan man säga att samarbetet fungerar. 

Hur kontakten ser ut för att nå dit spelar faktiskt ingen roll. En del par väljer en gles och mer formaliserad kontakt, vilket gör att allt fungerar smidigt. Andra vill gärna ses och till och med umgås och tycker att det fungerar bäst. 

Det som studier visar är att man ska försöka hitta ett sätt att kommunicera som fungerar och att man ska försöka upprätthålla en respektfull och vänskaplig ton, lite som man gör med en kollega som inte är ens favorit men som man ändå är artig emot. 

Samarbetsrelationen är, med andra ord, viktig då det är mycket som måste fortsätta fungera efter en separation. Men en minst lika viktig aspekt av den är att barn mår bra av att deras föräldrar har en fungerande samarbetsrelation. Det gör, däremot, sällan de barn som hamnar i kläm mellan sina föräldrar och som tvingas vara budbärare och som bevittnar många bråk eller uppmuntras att ta parti för den ena eller andra föräldern. 

Ytterligare en sak att ta hänsyn till blir aktuell om nya partners kommer in. Även i det fallet är det viktigt att det sker på ett sätt som fungerar för barnen. Om barnen riskerar att komma i kläm i den nya familjekonstellationen eller på grund av den nya partnerns önskemål, måste barnen prioriteras. Det är inte detsamma som att man prioriterar sin medförälder framför sin nya partner. Det handlar helt enkelt om att man upprätthåller sitt föräldraskap och tar ansvar för sina barn, precis som man skulle gjort om man levt själv. 

Du frågar också om hur man ska se på kontakt under den andra förälderns vecka. För lite yngre barn kan det vara klokt att ha kontakt, eftersom det för barnet annars kan kännas långt att vara ifrån varandra en hel vecka. Ett möte eller ett samtal via telefon eller videosamtal kan minska längtan, men också eventuell nervositet inför bytet och att träffa den förälder man inte bott hos på en vecka. 

Barn som är lite äldre har kanske en egen telefon och då kan de ju ringa precis när de vill. Eller inte alls, för det finns barn som inte alls vill ha kontakt med den förälder de inte för tillfället bor hos. Anledningarna kan variera, men ett skäl kan vara att barnet inte orkar med växlingarna utan vill fokusera på sin vardag hos den förälder där de för stunden befinner sig. 

Det som är viktigt, även här, är alltså att om barnet vill ha kontakt så försök lösa det på ett sätt som passar bra för barnet såväl som för den förälder barnet bor hos. 

Så, att ge specifika råd angående vad som är optimalt i en, för de flesta känslig period i livet, är inte helt enkelt, men jag hoppas att de här riktlinjerna ändå gett dig lite vägledning.

Vänligen