Hur sätter jag gräns för spelandet?

Jag har en son som är 15 år. Han spelar mycket på sin dator. Han har inga andra fritidsaktiviteter. Jag som förälder känner mig maktlös när jag försöker få honom att sluta spela eller ta pauser. Det blir mycket bråk mellan oss. Han säger att alla hans kompisar spelar. Han får inte spela på nätterna. Hans kompisar säger att han är en babys som inte får spela sena kvällar och nätter och han blir arg på mig. Jag själv behöver mycket vila för att orka . Hur ska man sätta en gräns för spelandet? Hur många timmar är det ok för en 15-åring att spela? Han bor hemma hos sin pappa varannan vecka och där orkar inte pappan bråka med honom och låter han spela hela dagarna när han inte är i skolan. Annars så sköter han sig ganska bra i skolan.


Psykolog Mathias Ortlieb svarar:

Stort tack för din fråga och du, du är inte ensam. Att spela på det här sättet är vanligt och ställer ofta till med problem i relationen mellan föräldrar och barn. Även om jag tror att jag själv har liknande åsikter som du så är det viktigt att också tänka på att det faktiskt också delvis handlar om just det, åsikter. 

Generellt handlar det bland annat om generationsfrågor, att intressen och aktiviteter förändras mellan generationerna. Det som var fel, konstigt och ”farligt” när du eller jag var ungdomar kanske idag inte alls betraktas så. Det är lätt att man som förälder drivs av värderingar såsom ”Barn ska vara ute.” eller ”Datorspelande är inte en bra aktivitet, inte lika bra som fotboll.” och liknade. Även om man kan känna att datorspel är dåligt så finns det flera fördelar men en sådan aktivitet. Till exempel får din son säkert vänner online, han tränar språket och även andra kognitiva, tankemässiga färdigheter. Frånsett dessa fördelar finns det nackdelar med att spela såsom brist på fysisk aktivitet, störd dygnsrytm, ändrat humör etc. Jag förstår att situationen ställer till med en hel del problem för er så jag har några förslag som kanske kan hjälpa er att hantera situationen.

*Först och främst. Du är hans förälder, så länge han bor hos dig så gäller dina regler. Så klart ska han ha frihet men det är fortfarande du som bestämmer. Du är hans mamma och vet vad han behöver för att må bra.

*Sätt dig ned och ta ett samtal med honom. Förklara hur du känner och att du tänker att det inte fungerar. Få hans perspektiv på saken, fråga hur han ser på saker såsom fysiskt aktivitet, sömn och de bråk som blir resultatet av hans spelande. Berätta att du tycker att det är viktigt med en kombination av fysisk aktivitet, god sömn och skolprestationer, men berätta också att du vet att spelandet är viktigt för honom. Säg att du älskar honom och att du vill att han ska må bra och att ni ska ha det bra när ni är tillsammans.

*Säg att ni tillsammans behöver hitta en kompromiss och en plan som fungerar för er båda. I denna kompromiss kommer det ingå de delar som ni tycker är viktiga. Om en av er enbart betonar en del (spel) så fungerar det inte, planen består av alla de delar som är viktiga i livet.

*Gör upp ett schema över hur veckan ska se ut, hur många timmar som ska läggas på de olika aktivisterna. Följ upp schemat varje söndag för att se hur det går. Har vissa saker inte fungerat, varför i sådant fall? Behöver något minskas/ökas? Se det som ett gemensamt projekt där ni tillsammans skapar er tillvaro och se planen som förändringsbar.

Jag förstår att det är kämpigt för er, samtidigt är han fortfarande ett barn som behöver vägledning och stöd. Att skapa ett schema eller en plan så som jag skrev kan vara ett sätt att slippa ta så mycket konflikter. Det hela blir liksom en del i livet och inte något som ni ska bråka om. Jag hoppas att detta ska hjälpa er!