Vi misstänker att en av våra föräldrar är otrogen.
Jag och mina syskon misstänker att en av mina föräldrar är otrogen. Hen smyger med sms, lämnar inte telefonen obevakat. Vi har även lyckats komma in i telefonen ett antal gånger och läst flera sms om att en person saknar hen och att hen saknar personen också. Dessutom chattar hen med folk av de andra könet på Facebook och flirtar en del.
Jag och syskonen vet ju att vi gjort fel då vi gjort intrång i hens telefon osv. Men våran andra förälder blir ju på nått sätt påverkat av dessa. De har varit gifta i 20 år. Vad ska vi göra? Vi är jättenära båda två, men mest den otrogne parten, men ingen av oss känner att vi kan ta upp detta med någon av dom. Vi känner oss helt handfallna. Jag mår fruktansvärt dåligt i perioder över detta. Men jag vet ingenting om deras förflutna och vad dom har för "deal". Ska vi låtsas som ingenting eller ska vi ta tjuren i hornen? Vårt liv skulle fallera totalt om en skilsmässa kom upp, då vi har familjeföretag och massa djur. Dom är beroende av varandra för att klara sig. Är det mest sunt att bara låta tiden ha sin gång?
Psykolog Mathias Ortlieb svarar:
Tack för din fråga. Jag förstår verkligen att detta känns komplext. Som barn ska man inte behöva agera medlare i sina föräldrarnas kärleksrelation men nu har ni ju den här informationen och den kan man liksom inte bara glömma bort.
Först och främst tycker jag att ni syskon ska prata ihop er och rådgöra om hur ni ska göra. Det är svårt att veta hur ni bäst ska agera här men jag tror att ni faktiskt behöver agera på något sätt. Även om ni har en del kunskap och information så vet ni heller inte allt om vad som sker. Exempelvis kan det handla om en övergående situation och kanske försöker hen avsluta det hen håller på med eller hantera det på något annat sätt?
Ett förslag är att ni syskon tillsammans bestämmer en tidsgräns, ett par veckor eller liknade, varefter ni sätter er ned med ”den otrogne” för att prata. Kanske ska en av er ta samtalet eller ni alla gemensamt, det känner ni bäst själva. Oavsett så tror jag att åtminstone du behöver ha en konkret plan för hur ni ska göra eftersom att du mår dåligt av detta.
Kanske är det så att de har en ”deal” som du skriver, detta kanske är något som de ”får” göra, oavsett så behöver ni veta mer om det eftersom att ni idag blir stressade av det hela. Jag tror inte att ni kan låtsas som ingenting, det är i alla fall väldigt jobbigt att leva så. Om ni tar samtalet så försök att lyfta frågan från ert perspektiv, det tror jag att hen kan förstå. Beskriv hur ni barn hamnar i kläm, att ni vill att de ska må bra men att ni mår dåligt över detta eftersom att ni inte vet hur ni ska göra osv.
Hur som helst så förstår jag återigen verkligen att detta är tufft för er, oavsett hur ni agerar så har ni redan kommit långt i processen låter det som. Ni vet redan en hel del men ni behöver veta mer och ni behöver få ställa frågor. Jag tror inte att ni bara kan släppa det nu utan att ni behöver agera på något sätt. Ta hand om er och tänk på att det som kan kännas som ett jobbigt samtal nu senare kan blir starten på något är bättre!
