11/26/2009

Telepati eller psykos?

Jag undrar om telepati verkligen har med röster att göra och om det är psykos? Jag är totalt normalfungerande, men har en telepatisk kontakt med en man.


Jenny Klefbom svarar:

Det har forskats mycket på telepati och andra övernaturliga fenomen. Inte minst vid Stockholms universitet. Nu är det ju så med forskning att den sällan leder till att man kan uttala sig bergsäkert.

När det gäller telepati, så har det gjorts en mängd olika typer av experiment för att undersöka om förmågan existerar. Hittills har man inte hittat några bevis på att så skulle vara fallet. Det betyder inte att man kan slå fast att telepati inte finns. Men å andra sidan så talar resultaten ganska starkt för att telepatisk förmåga ändå, även om den finns, är ganska ovanlig eller åtminstone svår att bevisa.

Vad man däremot vet, genom psykologisk forskning, är att det finns flera psykologiska fenomen som man kan uppleva som övernaturliga fenomen.

Vår hjärna, som är så fantastiskt komplex att man nästan kan betrakta den som ett övernaturligt fenomen, är inte alltid så bra på att ge oss en riktig bild av verkligheten. Hallucinationer och andra perceptuella upplevelser (sinnesintryck) som inte har någon grund i yttre faktorer är t ex vanliga.

Nästan alla har varit med om att våra sinnen spelar oss spratt. T ex är det ett välkänt faktum att våra tankar och känslor kan påverka våra perceptioner – det vill säga vårt sätt att uppfatta och tolka omvärlden. Om vi oroar oss för att det ska börja brinna, kan vi tycka oss känna lukten av rök. När vi ligger i skilsmässa tycker vi oss se förälskade par överallt. Och om vi har odlat våra grönsaker själva så smakar de mycket bättre. Exemplen är många.

Det är också välkänt att vi är mycket mer känsliga för den här typen av påverkan under vissa perioder i livet. När man exempelvis går igenom en kris av något slag, är man mer öppen för att tro på även sådant som inte är helt förankrat i förnuftet. Det är t ex ett faktum att personer som förlorar en nära anhörig eller genomgår en livshotande sjukdom ofta vänder sig till tron på en religion eller på new-ageinspirerad andlighet för tröst. Kanske känner man under en period att man har kontakt med den som dött. Detta oavsett om man trott på sådant innan den svåra händelsen.

Andra tillfälliga tillstånd då vi är mer benägna att förklara det som händer oss i övernaturliga termer är vid stora omställningar och känslomässigt omvälvande händelser. Då man är nyförälskad känner man det t ex ofta som att man står i en speciell slags kontakt med den man är kär i. Det är inte ovanligt att man upplever det som att man nästan är samma person, eller att man har någon typ av telepatisk kontakt. När man är nybliven förälder (vilket kan vara lite som att vara förälskad), drabbas man också ofta av irrationella tankar och övertygelser.

Jag hoppas att jag genom mitt resonemang har gjort klart att det inte är så att man måste vara psykiskt sjuk för att uppleva, och tro på, övernaturliga fenomen. Om det handlar om ett tillfälligt avsteg från verklighetsförankringen finns det heller inget direkt skäl att motarbeta upplevelserna, så länge de inte skadar någon. Men om man sätter allt för stor tilltro till sådant som enligt den stora majoriteten faktiskt inte finns, och börjar bete sig irrationellt till följd av det. Ja då kan det finnas skäl att sätta sig ner med en samtalspartner, exempelvis en psykolog, och resonera lite över vilka orsaker och motiv som ligger bakom övertygelsen.

Hälsningar