8/29/2011

4,5-åring vill ta mamma på brösten

Min lite mer än 4,5-åriga son har alltid varit mammig och kramig. Han ammades till han var strax över 3 år. Han vill inte sova i sin egen säng, utan sover i min. (Hans pappa har arbetat i annat land de 2,5 sista åren och träffat sonen var tredje vecka.) Sonen har börjat och vilja hålla på mitt bröst, speciellt när han skall sova, men även i andra situationer så fort han kommer åt.

Jag antar att det är en typ av trygghet och kanske "en gammal vana" eftersom han ammades såpass länge. Men hur skall jag bäst reagera i denna situation? Jag vill absolut inte stöta bort sonen eller få honom att känna sig ledsen eller avvisad. Jag har alltid varit väldigt fysisk och överöst honom med pussar och kramar, men känner mig osäker på hur man reagerar med "bröstgrejen"?

Sonens pappa tycker att han borde sova i sin egen säng, att jag ammade för länge och att "bröstfixeringen" absolut inte är bra.


Ingrid Gråberg svarar:

Det låter som att du och din son har en väldigt ”tight” relation. Åtminstone har ni haft och har fortfarande mycket fysiskt kontakt, eftersom sonen ammades länge, han sover hos dig varje natt och så är han van att bli ”överöst” med pussar och kramar.

Nu har han börjat söka en fysisk kontakt som inte känns helt bekväm för dig, men trots att du ger honom så mycket närhet i övrigt så är du rädd för att han ska känna sig avvisad eller ledsen om du säger ifrån. Jag blir nyfiken på hur du ser på din roll som mamma och vad du har för uppfattning när det gäller barns behov.

Fysisk närhet och kärleksbetygelser har alla barn behov av och det är i princip inget som man kan få för mycket av. Men det finns undantag när det gäller den fysiska kontakten. Alla barn (och vuxna) uppskattar inte beröring i form av pussar och kramar. Det verkar dock din son göra, så han behöver inte värna sig från dina ömhetsbetygelser, utan förhoppningsvis är kramarna något som han uppskattar.

Däremot uppskattar inte du att bli tagen på brösten av din son och jag tycker att du gör honom en otjänst genom att inte hävda din rätt eller uttrycka din vilja. Vill du att din son tigande ska acceptera att andra gör saker mot honom som han upplever som obehagliga? Om inte, varför skulle du behöva göra det? Skulle det vara okej om din son tog andra kvinnor på brösten, utan deras samtycke?

Fundera över både dina egna och din sons behov och vilka konsekvenser det kan få om du låter honom göra saker som du inte mår bra av. Vad gör det med dig om du ska fortsätta acceptera något som inte känns helt okej? Och vad gör det med din son om han märker att han kan göra som han vill, utan att ta hänsyn till andra?

Sunda och välfungerande relationer kräver att man respekterar varandra och tar hänsyn till varandra. Hur det sociala samspelet fungerar lär sig barn undan för undan just i samspel med andra. Föräldrarna är oftast de första personerna som barnet övar sig tillsammans med. Vi är både viktiga rollmodeller och viktiga träningsobjekt för våra barn. Om vi aldrig sätter gränser eller hävdar våra egna behov, så gör vi som sagt våra barn en otjänst.

Sedan finns det bra och mindre bra sätt att utöva gränssättning på. Ett bra sätt skulle i ditt fall kunna vara att lugnt och bestämt säga att du tycker om att mysa och gosa med din son, men att du inte uppskattar att han tar på dina bröst. Det känns helt enkelt inte bra.

När det gäller pappans och din egen åsikt om var sonen ska sova på nätterna, så kan jag tycka att dina åsikter väger lite tyngre så länge han är borta i så stor utsträckning. Men även här är det bra att fundera över vems behov det handlar om. Så länge sovarrangemanget är något som både du och din son önskar så finns det inget rätt eller fel här. Å ena sidan kan den fysiska närheten på natten ge en ökad trygghet, å andra sidan kan det faktum att man klarar att sova i en egen säng ge en ökad inre trygghet, det vill säga att man inte är beroende av någon annan för att känna sig trygg och lugn.

Med vänlig hälsning,