Jätterädd för nästan allt
Jag är en snart 18 årig tjej som har ångest/katastroftankar. När jag var 11-12 år började jag få väldigt mycket ångest kring döden och även katastroftankar gällande mig och min familj.
Det känns som om jag har 50 olika fobier typ, allt ifrån att flyga, åka bil och båt till åska, och gå ute själv. Många av dessa saker undviker jag. När jag ska ut och flyga blir jag så rädd att jag har spytt och jag gråter nästan hysteriskt samt skakar i hela kroppen. Rädslan gäller inte bara mig, min pappa och mamma flyger ibland med jobbet och då får jag en klump i magen typ när de flyger och jag sitter och tänker på det jättemycket innan. Men de här fobierna om man kan kalla de för fobier blir bättre när i perioder och sen kommer de tillbaks, jag har märkt att de brukar bli värre när jag är stressad till exempel när jag har många prov i skolan. Ibland har det hänt saker i skolan typ att en i min klass gjorde så att det började brinna på kemin vilket har lett till att jag aldrig går på lektionen om jag vet att vi ska experimentera. På senaste tiden har jag även märkt att jag typ är på helspänn hela tiden, så fort någon gör ett oväntat ljud hoppar jag till och jag har inte gjort det förut.
Är detta något jag borde/kan söka hjälp för? Jag har pratat med en kurator när jag var typ 12 och det hela började men sedan slutade hon och den nya kuratorn hade jättemycket att göra så jag har inte vågat söka hjälp efter det.
Psykolog Mathias Ortlieb svarar:
Hej kompis!
Klart du ska söka hjälp, du har ju det jobbigt med detta! Du har gått med den här rädslan allt för länge nu och det känns nog tyngre också för att du står själv med det.
Hur mycket vet dina föräldrar om detta? Ofta är det en bra idé att börja prata med dem och säga att du behöver hjälp. Rädsla är ju i sig inget farligt men det känns ju så verkligt! Det känns precis som att allt illa som man kan komma på kommer att hända, och det är ju det man kallar katastroftankar, precis som du skriver.
Rädsla funkar bra som en överlevnadsmekanism i situationer där det handlar om liv och död, till exempel är det ju rimligt att vara rädd för en ett vilt djur som rusar omkring och letar efter byten. I vår trygga del av världen händer ju dock detta inte så ofta (som tur är…) men systemet i kroppen som utlöser rädslan finns fortfarande kvar. Detta gör att vi ofta känner rädsla i situationer som egentligen inte alls är farliga, så som du beskriver.
Rädsla kan också skapas som ett minne runt en särskild händelse, så som på kemilektionen till exempel. Även om jag tror att du logiskt sett kan se att risken inte är särskilt stor att det blir en brand igen så reagerar fortfarande din kropp på minnet av rädslan. Detta minne kommer upp när du tänker på kemin eller är i närheten av kemisalen och så BOM!, är rädslan där igen.
När man behandlar rädsla så tycker jag att det ofta handlar om att ta kontroll över sin kropp och över sina känslor. Rädslan är liksom bara en upplevelse i kroppen och inget verkligt och när du känner rädsla så reagerar din kropp fysiskt på olika sätt så som du beskriver. En röd tråd i upplevelsen av rädsla är stress, att kroppen reagerar och man blir spänd. Om du tänker på det en stund, vad är motsatsen till rädsla? Jo typ att man är avslappnad och lugn. Om du kan ta kontroll över din kropp och slappna av så kan rädslan klinga av.
Ett vanligt sätt att arbeta med detta är olika typer av avslappnings- och andningstekniker (jag länkar till några nedan). Mitt förslag är att du, förutom att söka hjälp, testar en avslappnings- eller andningsövning under två veckor, en gång om dagen och ser vad som händer. Du kan ju föra anteckningar över hur du känner dig innan och efter övningen för att se om du blir lugnare. Det räcker ju att du använder en skala från 1 till 10 där 1 är ”väldigt lugn”, 5 ”mittemellan” och 10 ”väldig ångest”. Genom att skatta ditt mående på detta sättet kan du lätt se hur en enkel övning kan påverka ditt mående.
Utöver detta tycker jag att du ska, som jag skrev ovan, prata med dina föräldrar och be dem om hjälp. Jag tror att det bästa stället att få hjälp på för det här är på barnpsykiatrin (BUP). Där jobbar psykologer, läkare, kuratorer med flera som är experter på att hjälpa barn och ungdomar med liknande problem. Jag länkar till BUP nedan och gå också in på de andra länkarna så kan du lära dig mer ångest och rädsla. Stor kram till dig!
Länkar
