11/12/2009

Illamående 9-åring

Jag är mamma till en pojke som just fyllt 9 år. När han började tredje klass i augusti slogs hans ganska lugna lilla klass ihop med en annan betydligt stökigare, med bla en pojke som utretts för adhd.

Redan efter några veckor i skolan började sonen klaga på magont och kunde ibland inte sova på nätterna pga detta. När vi försökte hitta en orsak kröp det fram att han kände sig stressad i klassen.

Vi talade med fröken som inte tyckte att hon märkt av att sonen mått dåligt i skolan men lovade hålla koll på honom. Hon har arbetat mycket för att situationen i klassen ska bli bättre och lugnare men sonen har fortsatt mått dåligt. Nu har fröken blivit sjukskriven och vikarie har satts in.

Sonen klagar ständigt och jämnt på illamående och tror att han ska kräkas Han frågar oss kanske 100 gånger varje dag om han är blek eller om vi tror att han ska kräkas. Han är inte alls samma glada kille som han var före skolstarten, även om han ibland släpper sin oro och vi får en skymt av den vanliga, glada pojken.

Jag har talat med ett par andra föräldrar i klassen men deras barn verkar inte lida av oron på samma vis. De klagar över att det är stökigt i klassen men verkar kunna släppa det på ett annat sätt än vår son, som t ex har väldigt svårt för att se någon behandlas orättvist eller bli kränkt.

Jag har talat med skolsköterskan som lovade kontakta kuratorn för flera veckor sedan, men inget har hänt. Vi är naturligtvis oroliga för pojken och känner att vi måste agera nu. Vad tror ni?


Ingrid Gråberg svarar:

Även om inte alla eleverna mår lika dåligt av klassrumssituationen som er son gör, så verkar det finnas flera som klagar över stökigheten i klassen. Det gör att man måste fundera över om barnens arbetsmiljö är acceptabel. Är den inte det måste skolan vidta åtgärder. Kanske behövs det extra resurser i form av fler vuxna i klassen eller så kanske det krävs att klassen delas in i mindre grupper för att det ska fungera.

Ibland räcker det med mindre förändringar såsom att ändra möbleringen i klassrummet, införa nya regler i klassen eller se till så att läraren får handledning av exempelvis en skolpsykolog.

Ni föräldrar kan göra skolan uppmärksam på hur situationen i klassen ser ut och hur enskilda elever mår – och ni kan ställa krav på att skolan vidtar åtgärder. Vilka åtgärder som ska till är dock upp till skolan att besluta om. Rektorn kan inte trolla med knäna, hon/han har de lokaler, den ekonomi, den personalgrupp och de elever hon har och får göra det bästa möjliga utifrån de förutsättningarna.

Ni kan förstås inte vänta på att skolsituationen förhoppningsvis ska förbättras, utan ni måste se till att er son får hjälp att hantera den rådande situationen. Jag rekommenderar att ni tar kontakt direkt med skolkuratorn eller skolpsykologen.

Eftersom er son har gått länge och haft ont i magen och mått illa tycker jag också att ni ska kontakta barnläkarmottagningen och försäkra er om att det inte finns någon kroppslig orsak till illamående, till exempel magkatarr.

I brevet framkommer också att sonen ofta frågar om han ser blek ut och om ni tror att han ska kräkas. Därför undrar jag om hans oro, åtminstone delvis, har gått över till att gälla illamåendet i sig. Med andra ord; är han idag mer orolig för att han ska kräkas än för vad som ska hända i skolan? I så fall rekommenderar jag er att ta kontakt med BUP eller med en privatpraktiserande psykolog som arbetar med kognitiv beteendeterapi.

Vänlig hälsning