6/9/2011

Mitt humör skrämde bort min pojkvän

Efter 2 år & ett barn ihop lämnade min pojkvän mig för mitt humör. Mitt humör kom efter att vi fick vår son. Jag blir jättearg för minsta lilla sak & det går ut över folk som finns i min närhet just då, förutom min son.

Bara han sa något som inte tyckte lätt bra eller något i den stilen så blev jag arg & kunde sura hur länge som helst.. Han lämnade mig för ungefär 1 månad sen & vi bor nu på varsitt hål. Jag älskar honom otroligt mycket fortfarande & han mig, men han klarar inte av att leva med mig om jag ska ha det här humöret.

Jag vill verkligen inte ha detta humör & jag tror på fullaste allvar att jag behöver hjälp med detta. Jag kan också säga att jag har ett kontrollbehov som inte är nådigt. Men har blivit mycket bättre faktiskt.

Men jag klarar inte av mig själv om jag ska ha det här humöret hela mitt liv.


Staffan Carazo svarar:

Tack för ditt brev. Jag kan inte hitta någon fråga i det du skriver, men du konstaterar att du inte vill fortsätta ha ett sådant humör som du har. Du skriver också att du är övertygad om att du behöver hjälp med att förändra det.

Jag tror dig när du skriver att du behöver hjälp för att klara göra en förändring. Du skriver att du blir arg för minsta lilla sak. Och att det började efter att ni fått barn. Det är förståeligt. Det innebär nya ansträngningar och ett stort ansvar att få barn och du skriver att du dessutom har ett stort kontrollbehov.

Ditt liv har blivit mer komplext och ansträngande av att få barn och du kan som följd förmodligen inte uppleva samma grad av kontroll som innan. Det innebär att du måste stå ut med en större grad av kaos/brist på kontroll mot tidigare. En brist på kontroll motsvarar (på känslomässig nivå) en upplevelse av ångest och kan leda till en mängd olika reaktioner.

Om du söker upp en psykolog som arbetar psykodynamiskt innebär det att du får möjlighet och hjälp med att sätta ord på dina känslor och uttrycka dig. Det har förutom en ventilerande funktion också syftet att försöka förstå underliggande känslor och behov. Ju mer du försöker att kontrollera ditt känsloliv (utan att tala om det) desto mer bygger du också upp ett inre tryck som i sin tur ökar ditt kontrollbehov osv. Det leder till rigiditet.

Inre anspänningar tar sig (som du skriver) lätt uttryck i form av okontrollerad aggression mot andra i ens närhet. Genom att ventilera dina känslor i en terapeutisk relation skyddar och besparar du din omgivning. Och genom att förstå (betingelserna för) dina reaktioner kan du också förändra dig själv och din förmåga att härbärgera dina känslor. Ökad självkännedom ger ökad flexibilitet.

Lycka till!

Med vänliga hälsningar,