6/7/2011

Mina barn drabbas av min ilska

Min man sitter i fängelse sen två år tillbaka. Under den tiden har jag flyttat hem från utlandet, skaffat oss boende, ordnat med allt mellan himmel och jord och till på köpet fött vår dotter som jag var gravid med när han blev fängslad.

Nu känner jag mej så otroligt trött, lessen och uppgiven. Mitt tålamod har sjunkit i botten och jag har blivit så arg på mitt äldsta barn att jag skrikit och tagit honom hårt i armen. Jag är så rädd att han bara ska minnas sin mamma som en arg elak person när han växer upp.

Varje kväll jag lagt mej lovar jag mej själv att ha bättre tålamod och inte bli så arg på mina barn som är de underbaraste som finns, men sen börjar allt om när vi vaknar på morronen. Jag är så trött på mej själv att jag inte kan ta mej samman och inte vara den här arga mamman. Hur ska jag gå tillväga för att förbättra mitt tålamod??


Liria Ortiz svarar

Hej, tack för ditt ärliga brev om hur du har det. Du kämpar för din familj, och du har lyckats på många sätt. I en utsatt situation och på egen hand, har du löst olika problem, och du har ordnat saker och ting till det bästa. Du har levt under pressen att detta måste du klara av, och nu är du trött, mycket trött, både till kropp som själ. Du beskriver så igenkännbart om det närmast utmattade tillstånd som vi kan hamna i efter en lång tid av påfrestningar och närmast överkrav. En konsekvens av din trötthet är att du har en lättväckt irritation och ett bristande tålamod med dina barn, och det oroar dig och det gör din ledsen. Du vill inte vara ”den arga mamman”. Du är modig som vågar se problemet och du vill ha en förändring.

I den situation som du är i nu med brist på energi och i ett tillstånd av stor trötthet är det svårt att vara lugn och balanserad i alla lägen, och det även med personer som man älskar och vill allt väl, som du med dina barn. I någon mån tror jag att du får bekräfta dig själv genom att acceptera att du har det jobbigt just nu, samtidigt som du förstås har helt rätt i att du måste hitta sätt att må bättre och förbättra ditt tålamod, både för din och dina barns skull.

Du undrar hur du ska gå tillväga, och jag har några förslag. Jag vet inte om de fullt ut passar dig, men du kan fundera på det, och kanske pröva det som verkar användbart för dig. Jag börjar med att beskriva en stoppteknik för att förebygga öppen ilska i tre steg.

Steg 1 - är att bli uppmärksammare på dina varningssignaler för ilska. Identifiera dina risksituationer för detta. Kartlägg när du börjar känna en växande irritation på dina barn, och risken finns att du ganska snart kan bli öppet arg på dem. Steg 2 - är att du i de situationerna lär dig att börja fokusera på din andning. Lyssna på din andning. Hör din andning. Räkna dina andetag. Gör detta under 30 till 60 sekunder, och säg dig samtidigt som ett stödjande självprat: Detta är bara ilska. Det är naturligt att jag känner så. Men känslor är bara känslor. De är som havsvågor. De kommer och går.

Steg 3 - börjar nu, när du har lugnat ner dig själv. Välj nu att säga i Jag-form det som du som förälder vill att ditt barn ska göra annorlunda. Beskriv det i enkla ord, till exempel genom att säga: Jag trivs inte när det är så här stökigt här hemma. Jag skulle uppskatta om du plockar upp saker och ting på ditt rum. Jag skulle bli glad om du gör det. Prova dig fram med denna stoppteknik, om du tror att den kan fungera för dig. Hitta ditt sätt att använda den som passar dig och dina barn.

Ett annat förslag är att du provar att förebygga din ilska genom att få en livsstil mer i balans. Med det menar jag att ge plats för mer av egen tid för dig själv, då du gör saker som roar dig eller gör dig avslappnad.

Börja prioritera dig själv mer, även om det nästan känns otillåtet. Du kanske tycker att mitt förslag är motsägelsefullt på det sättet att du får förslaget att göra ännu mer när du upplever att du mest är trött och har ont om tid, och har skuldkänslor för dina barn. Men det finns en erfarenhet som säger att så kallad beteendeaktivering när man är oroad och trött överraskande snabbt bidrar till ett ökat lugn och en ökad energi, och därmed bättre självkontroll. Det behöver inte vara märkvärdiga saker som man gör. Att promenera någon gång per dag och träffa en kompis eller en grupp av mammor som är i samma situation som du själv, är exempel på aktiviteter som kan vara tillräckliga.

Som jag ser på saken är det jag beskrev ovan första steget för att hjälpa dig själv och för att åstadkomma en förändring. Det andra steget är att du ber om hjälp. Du är stark och har klarat mycket på egen hand. Därför kanske det kan kännas svårt för dig att ta detta steg, men att be om hjälp kan vara den starkaste och modigaste kärlekshandling du kan göra för dina barn just nu.

Det finns exempelvis grupper för barn vars förälder sitter i fängelse och särskilt stöd för familjer där den ena föräldern är frihetsberövad. Jag vet inte var i landet du befinner dig men BRÅ, Brottsförebyggande rådet kan ge dig mer information. BRÅ:s kontaktuppgifter är www.bra.se, e-post: info@bra.se, telefon: 08-401 87 00.

Andra alternativ är att du kontaktar familjerådgivningen i din kommun. Du kan också välja att gå i kognitiv beteendeterapi, som har effektiva metoder för att lära sig ilskekontroll. Det är en behandling som handlar om att komma underfund med orsaken till ilskan här och nu och hitta sätt att agera när ilskan är på väg att trappas upp. Du hittar legitimerade psykologer och psykoterapeuter som arbetar med detta här på Psykologiguiden eller på www.kbt.nu eller www.sfkbt.se.

Vill du läsa mer om hur man kan bli bättre på att hantera sin ilska finns en bok om detta av den amerikanske psykologen Robert Nay. Han har skrivit en ilskekontroll-bok, som heter ”Ta maken över din ilska.”

En varm kram till dig och dina barn.