Alltid arg
Jag är så arg hela tiden! Arg på en dålig chef, arg på min man för att jag i grunden är frustrerad över att vi som var så kära och har så lika värderingar ändå inte kan få vår tillvaro att gå ihop på ett bra sätt, stressad över att vi inte har råd med allt det vi vill och det barnen tjatar efter, arg på att vi haft många sjukdomar och dödsfall i familjen/släkten, arg på en krånglig dotter som nojar över mycket, arg på höga ljud, arg på arbetskamrater.... Jag inser att det liknar överansträngning men vet inte vad jag ska göra åt det!
Har sökt hjälp och får hjälp av en coach som inte vill prata dåtid utan fokusera på min framtid, men jag har svårt att släppa saker. Eller - är rädd att förändra saker (jobbsits t.ex.). Bottnar mest i att jag är rädd för att en förändring skulle påverka familjens ekonomi negativt och vi har det redan knapert.
Jag vänder mycket av ilskan mot min man för jag tycker (helt emot mina principer och ideal egentligen!) att han ska vara "en riktig man" och tjäna mer pengar/ha de rätta svaren/ta hand om situationen....
Känner mig inte deprimerad, men arg och frustrerad! Känns som om jag vill UT, men vet inte till vad eller hur. Barnen har hört oss bråka alldeles för många gånger. Det känns nästan som om vi borde skilja oss bara för att jag vill få till en drastisk förändring, fast jag egentligen trivs med min man....
Ingrid Gråberg svarar:
Även om du varken är eller känner dig deprimerad, så kan jag ana vissa likheter mellan ditt nuvarande tillstånd och en depression. Det jag tänker på är din tendens att fokusera på negativa saker och din oförmåga att ta tag i saker.
Det är fullt förståeligt att det tär på krafterna när flera nära och kära drabbas av sjukdom och dör, och det är frustrerande att behöva jobba under en dålig chef. Men, du är själv medveten om att du har svårt att släppa saker och det verkar som att du inte riktigt ser det som är bra och det som fungerar. Du tänker på allt ni inte har råd med, istället för att njuta av det ni faktiskt har.
Få människor har så god ekonomi att de kan få allt de vill. De flesta av oss tvingas välja och prioritera. Vill man lägga sina surt förvärvade pengar på ett dyrt boende kanske man inte har råd med en flashig bil. Semester utomlands eller McDonalds varje fredag, alkohol i stora mängder eller märkeskläder, cigaretter eller hemmabio, ja valen är många och valen kan bli svåra om familjemedlemmarna har olika preferenser. Då gäller det att man kan kompromissa, vilket inte alltid är så enkelt. Just ekonomin är ofta en källa till konflikter i en familj.
Ibland är det bra att påminna sig om allt som är gratis här i livet. Att umgås, prata, hitta på lekar, bada i hav och sjöar, plocka svamp och bär i skogen är bara några exempel. Det är också bra att med jämna mellanrum stanna upp och fundera över vart man är på väg och vad man vill med sitt liv. Vad är viktigt och vad är mindre viktigt? Vad är möjligt att genomföra och vad går inte att förändra? Kanske är det just såna frågor som coachen vill att du ska finna svaret på. Det som har varit kan vi inte göra så mycket åt, gjort är gjort så att säga, så att coachen vill få dig att fokusera på framtiden låter inte alls tokigt.
Allt kan man inte styra, men vi har oftast större möjlighet att påverka nuet och framtiden än vad vi själva tror. Hela dagarna gör vi en massa små val, utan att vi tänker på det. Vi väljer och vi väljer bort saker, till exempel väljer vi ofta att sitta framför teven eller datorn på fritiden och samtidigt väljer vi då bort en massa andra tänkbara alternativ såsom att ringa en vän, baka eget matbröd, spela kort med barnen, ge sin partner massage eller sticka ut och springa i motionsspåret. Fokus framåt kan alltså vara både utvecklande och lönande, men det är sällan lika enkelt som det låter.
Det är heller inte meningen att vi ensidigt ska titta framåt. Nej, en titt i backspegeln lite då och då är också nyttigt. Genom att reflektera över det som hänt och utvärdera det man gjort, så får man en ökad självkännedom och förhoppningsvis kan man dra lärdom av sina misstag och stå bättre rustad inför nya utmaningar.
Om du inte upplever att den coachning du får är tillräcklig, så kanske det är så att du behöver mer kvalificerad hjälp i form av psykoterapi. Med tanke på hur relationen till mannen ser ut – samtidigt som du trivs med honom – finns det all anledning att fundera över om par-/familjeterapi skulle kunna vara ett bra alternativ.
Med vänlig hälsning,
