6/9/2009

Blir knallröd när någon tittar på mig

Jag har hamnat i ngn slags ond spiral som i princip innebär att jag blir KNALLRÖD så fort ngn tittar på mig eller pratar med mig. Jag har fått ge upp mkt i livet på grund av detta och jag oroar mig konstant för att oförberedd träffa på ngn jag känner. Pratar jag med vänner är det svårt att höra vad dom säger eftersom jag största delen av tiden intensivt försöker att inte rodna. Ibland har det inte gått, utan jag känner hur anisktet börjar koka och den jag pratar med blir förvirrad och generad å mina vägnar. Jag har funderat på att göra en operation (ETS) eller börja med antideppresiva piller. Jag lever under konstant stress och jag orkar inte med det. Jag vill inte behöva isolera mig, men vad ska man annars göra. Jag har för övrigt slukat all litteratur som finns om ämnet. Jag har gått kurser i mental träning, och jag skulle vid det här laget troligen kunna skriva en avhandling om erytrofobi, men vad hjälper det...


Ingrid Gråberg svarar:

Det är verkligen en ond spiral som du beskriver, en spiral av oro för att rodna, faktisk rodnad och oro över vad andra ska tycka och tänka om rodnaden. För jag uppfattade det inte som att du konstant går runt och är röd i ansiktet, eller oroar dig för att bli det, utan att det är kopplat till sociala situationer. Som jag ser det finns det minst en lösning på ditt problem som inte inkluderar en operation eller att isolera sig totalt. Du skriver att du läst på i ämnet och även gått en kurs i mental träning, men har du provat att söka professionell hjälp för just det här problemet? Med professionell hjälp menar jag psykolog/psykoterapeut eller läkare.

Sedan undrar jag hur du gör när du ”intensivt försöker att inte rodna” och hur framgångsrik metoden är. Även om den fungerar ibland så hindrar den dig nästan lika mycket som själva rodnaden, eftersom du inte kan fokusera på vad dina vänner säger och då knappast heller kan njuta av umgänget. Jag har full förståelse för att du vill bli av med hettan och den röda färgen i ansiktet, men har du funderat över om det är möjligt att leva ett rikt liv och njuta av att umgås med sina vänner oavsett ansiktsfärg?

Här kommer ytterligare några frågor att fundera kring: Att dina vänner blir förvirrade och generade, hur märks det? Hur reagerar du själv när du ser någon annan som rodnar? Vad är det värsta som kan hända om du rodnar? Kan man vara lugn och säker på sig själv och samtidigt röd i ansiktet? I så fall skulle ju den röda färgen bara vara just det; lite röd färg. Och skulle färgen då vara ett problem för omgivningen tror du?

Avslutningsvis vill jag betona att jag inte ser det som ett misslyckande om du i slutändan väljer att utföra en operation, men jag vill verkligen rekommendera dig att prova annan behandling först. Och så vill jag påminna om att ju mer man undviker jobbiga situationer, desto mer befäster man en fobi.

Hälsningar